Vilken Mardröm!

Inlägget publicerades 25 september, 2008 kl 21:55 | Kategoriserat under Diverse.

Idag rörde jag mig inte ur sängen! Jag drömmer väldigt mycket mardrömmar men inget så otroligt verkligen. När jag vaknade i morse undrade jag om jag var i himlen eller helvetet, för jag har ju dött! Jag kan väl inte vara i min säng?

Låt mig berätta så gott jag kan vad drömmen handlade om. Sjuk, det är vad jag känner mig oerhört sjuk och döende. Runt mig har jag mina kollegor på svetsen, min bror och en granne från Libanon. Även Åke (Min general chef) var där och han grät. När jag frågade honom varför han gråter svarade han: ”Om jag visste att du var döende och detta var orsaken till att du varit borta senaste tiden, så hade jag faktiskt inte pressat dig”. Men jag tröstade honom och sa att det är sånt som händer.

Jag kunde verkligen känna hur döende jag var. Det kändes som om min själ sakta men säkert drogs ur min kropp. Vissa människor grät och andra skrattade. Dem som skrattade förstod tydligen inte vad som hade hänt. Men det konstiga var att jag var i Holmsund, på svetsen. Vad gjorde jag där när jag skulle dö? Svetsa något och bli som Picasso eller så? ”Romeo’s Stake (ljusstake), handsvetsad och hårdlött av Romeo Patrick sekunderna innan hans död, värderad till flera miljoner monopolpengar.”

Underligt, väldigt underligt. Det underliga var att min far inte fanns med i bilden, och jag kände i kroppen att han inte var här för att han inte kunde stå ut med att jag skulle dö. Han klarade inte av att förlora någon mer, det räckte med mamma, inte hans son också. Nicolay (min bror) kom fram till mig med någon sorts tunn spiral (lika tunn som en nål) och den spiralen var nålen på sprutan. Han hade någon sorts lösning i en medecinburk som han sen injecterade in i min hals.

Plötsligt var jag med en gammal kollega som jag verkligen hatar, hon var naken men jag kunde inte se hennes privata delar (Nej, jag försökte inte men drömmen var bara så), och på hennes bröstkorg skrev jag ”Malin jag älskar dig för alltid, tack elin”.

Och sen dog jag, jag föll handlöst mot någonting och rullade runt. MEN JAG VAKNADE INTE! Utan jag låg där, död och ingen runt mig. Alla grät det visste jag, men jag var på en öde plats, någonstans. Vart vet jag inte, livlös, död.

Efter en bra stund vaknade jag och det var väckarklockan som väckte mig. Jag klarade inte av att gå till svetsen idag, kände mig så otroligt lamslagen. Försökte somna om men det tog kanske 1 timme. När jag väl somnade så kom drömmen tillbaka. Denna gången satt pappa med stora röda ögon bredvid mig utan att säga ett ord. Bredvid honom låg en kista, mammas kista. Så jag frågade pappa, vill du att jag dör i den, så ni slipper flytta på mig eftersom jag är rätt tung. Men han bara grät hejdlöst.

Än en gång såg jag nålen och min bror som injecterade serumet vad det nu var i min hals. Jag frågade hur länge jag har kvar och det var bara några timmar. Jag hade ingen styrka, kunde inte stå upp, kunde inte röra mig. Jag kände bara hur mitt hjärta klövs itu, hur ont det gjorde och hur ledsen jag var över att lämna alla.

Precis innan jag skulle dö, väckte hundarna mig. Detta är nog det värsta jag varit med om. Jag känner fortfarande av känslan jag hade i drömmen. Herregud. Jag är för första gången rädd. Vad handlade drömmen om? Frågade en drömtydare och han sa att drömmen tyder på att jag pånyttfödd. Men va?!

Måste fråga någon mer. Läskigt.

Lämna en kommentar