Arkiv för mars, 2009

Förbannade djävla renovering!

Postat av: Romeo Patrick 31 mars, 2009 klockan 23:45

Ja det är så man känner. Ska berätta lite kortfattat så förstår ni kanske.

Vardagsrummet ska ha en fondvägg som ni såg i detta inlägg. Problemet startade efter att idioterna på Nordsjö design (eller jag kanske som är idioten) som sa att man skulle skära 212 cm / board för att få rätt mönsterpassning. Sagt och gjort. Flera rullar skars och började sättas upp.

När första rullen var uppe kände man hur vackert det skulle bli. Toppen! För det spacklades och slipades så mycket att hela huset täcktes av finkornigt damm. Toaletten, köket, hallen och sovrummet. Allt har blivit fullt med några mm lager av damm. Men i alla fall. Andra rullen skulle på och vad tror ni händer? Det som inte får hända självfallet! Mönsterpassningen stämmer inte överrens!

Men dem sa ju att jag skulle skära alla i 212cm, så hur kan det då inte stämma? Tydligen började inte alla rullar på samma ställe. Men hur fan ska jag kunna veta det? Nåväl, fick köpa nya rullar (och billiga är dem inte) och dem sa då att det kan skilja sig lite i färg eftersom dem är gjorda på olika datum.. Precis vad jag behövde höra.. I alla fall kommer hem och ska sätta upp tapeten. Men oj då! Mönsterpassningen passar inte! Den nya tapeten har större cirklar, så den passade inte! SKIT BRA! Det har bara tagit 8 dagar att få nya tapeter. Sista kom i fredags. Happ. Då ringer jag nordjö design som lovar att ge mig nya rullar på tisdag. Och idag kom dem! OCH NU ÄR DEM UPPSATTA! Halleluja, va på väg att bli troende inom islam, buddism, ja you name it bara för att få upp dem där djävlarna.

Snacka om leds man blir. Nu måste jag dessutom upp till Umeå till min gamla lägenhet och tapetsera efter mina kära hundar.

Ni får länken imorgon när alltär upplagt =)

10 kommentarer | Kategoriserat under Huset

Hinner knappt med mig själv.

Postat av: Romeo Patrick 29 mars, 2009 klockan 21:34

Nu har jag riktigt ont i ögonen. Jag har slitit och slitit och jobbat och jobbat och förfinat allting så gått det går med akiras hemsida. Så nu kan ni få en liten försmak om ni vill. Tänker inte lägga upp sidan innan jag är helt klar med den men litet smakprov kan ni få. Sen får ni gärna kommentera också vad ni tycker. Klicka för större bilder.

sida1sida2sida3sida4sida5sida6

1 kommentar | Kategoriserat under Hundar

Ny hemsida på G.

Postat av: Romeo Patrick 26 mars, 2009 klockan 21:53

Hemsida
Jag tycker Akira har förtjänat en egen hemsida nu så där fint som magen har blivt rund. Kan visa er lite bilder lite senare ska bara få upp dem från kameran. Fram tills igår syntes ingenting sen helt plötsligt så är hon som en boll idag. Helt galen är hon med, hon lägger sig i dem konstigaste positionerna och värst av allt är att dem positionerna hon ligger i? Dem ligger hon mig. Går inte att beskriva om ni inte ser bilderna så ni ska få se =)

För övrigt så är Amber väldigt förbannad just nu. Akira är dräktig och är inte på samma lekhumör som förrut och lilla Chasey löper så hon är sur. Så stackars Amber vet inte var hon ska ta vägen. Tänkte dock ta henne en runda på stan, lite DogToOwnerBonding.

Enjoy =)

4 kommentarer | Kategoriserat under Hundar

Teknologi = Mänsklighetsdödare.

Postat av: Romeo Patrick 22 mars, 2009 klockan 23:42

CyberSpaceHar ni tänkt egentligen hur bra teknologin är? Hur underbar och härlig och den har gjort att vi kan kommunicera med allt och alla överallt i världen. Det finns program som direkt översätter det du skriver, det finns telefon så du kan ringa vem du vill när du vill. Vi har internet och inom 30 sekunder har mottageren mailet som du skickat iväg. Inga snigel mail här inte! 7 åringar går runt med mobiltelefoner för att deras föräldrar vill hålla koll på dem eller ifall någonting skulle hända så skulle dem kunna ringa mamma och meddela direkt att dem har fastnat i sandlådan eller att kråkan inte smakade bra.

Men var är vi på väg egentligen? Är det bara posivitet i denna avancerade och framfusiga teknologin eller finns det negativiteter också? Hah, ännu ett inlägg där jag jämför, men varför inte. Bloggen ska ju handla om mina tankar så here goes nothing. Vi börjar med.

Vi kan ta internet som ett exemepl. Internet, kan man leva utan det? Kan, kan man absolut men vill man? Nej, i alla fall inte jag. Det finns precis allting där, vad jag än vill veta finns ute på det stora internet. Vill jag tapetsera hittar jag information där, vill jag ha ett recept så hittar jag information där. Sen har vi msn, där alla våra vänner är och diverse sidor och forum där vi spenderar ganska mycket av vår tid. Aldrig har det varit enklare att få tag på människor från hela världen, chatta, ragga, kolla på porr, kolla på bilder och hitta information i tonvis.

Sen har vi mobiltelefonen, ett sms skrivs på några sekunder och man har talat om vad man har gjort, var man är och vad man ska hitta på för sin vän inom några sekunder. Glömmer vi mobilen hemma så åker vi tillbaka och hämtar den för tänk om någon ringer? Eller när någon ringer med skyddat nummer och man missar samtalet. Grubblar man inte hela dagen på vem det kan ha varit? Någonting viktigt? Vad ville personen i fråga?
Bekanta kan vi skicka ett sms till någon gång i månaden ”Hej hur är det? Hoppas att allt är bra, kram Romeo” och sen har man hört av sig..

Sen har vi ju datorn, finns det någonting vi inte gör på datorn? Vi använder den ju till allt. Jag använder den till att kolla film, ladda ner från nätet, skriva brev (Läs: Mail), göra olika kalkyler, räkna ut siffror och som jag gör nu fixar min affärsplan via datorn. När jag ska lyssna på musik så är det datorn som är på och så voila , har jag allt jag behöver. I en dator och en mobiltelefon.

Men vad är det då vi förlorar? Jo den mänksliga kontakten. Jag kommer knappt ihåg innan mobilen och internet tog över, men träffades man inte mer då? Hittade man inte på mer saker än att bara sitta hemma på msn och chatta eller prata på telefon? Sen då, är det mänsklig kontakt? Vi kommer ju för fan att bli apatiska neandertalare i framtiden. Kompisar träffas på nätet och säger ”hej hur är det” och bockar i ”Nu har jag träffat Linda” klart! Då ska vi se nu är det Sarah som gäller! Så, nu har jag sagt hej där också.

Tycker det är synd att det ska vara så. Varför ska barn gå runt med en mobiltelefon? För att ringa sina föräldrar om något händer? Men varför? Hur gjorde vi förr, var världen mindre säkert? Dog barn av att inte ha mobiltelefon? Eller dog vi av att skriva ett brev för hand? Är det för en sekund personligt längre? Herregud, det finns ju för fan TELEFONSEX och CYBERSEX. Till och med sexet har tagit steget utåt. Är vi så intraverta att vi behöver detta?
Nej fy fan, teknologin är vår största fiende, som cancer. Den kommer att sprida sig igenom alla hem och hus och till slut ta över allting. Vi kommer att bli datazombies som sitter framför datorn och allt vi gör , t om att lära oss om hur vi tapetserar kommer vi använda datorn för. Jag lovar er, hade jag kunnat trycka på ”Tapetsera > ENTER” så hade jag gjort det. Jag är redan en zombie.

Vi måste göra någonting åt saken !

Ironin i det hela är att jag skriver detta med hjälp av en dator och med hjälp av internet visar jag detta för er. Och ni använder datorn och internet för att läsa inlägget!

6 kommentarer | Kategoriserat under Diverse, Värderingar

24, i 30 minuter till.

Postat av: Romeo Patrick 17 mars, 2009 klockan 23:30

Romeo smilingSer man på. Då fyller jag 25 år, halva vägen till 50. Hur känns det? Är jag nöjd med mitt liv, med vad jag åstadkommit? Finns det någonting jag skulle vilja ändra på? Det tror jag faktiskt inte. Jag är ganska nöjd med mitt liv även om vissa aspekter kan finjusteras.

Mamma va med mig idag, det kände jag. Jag drömde om henne. Hon va där, i mitt kök och bakade tårta åt mig och hade sina vänner hos sig för att göra min dag perfekt. Hon log och sa att jag måste se fin ut, tog fram ett par nya jeans och en tröja som hon bad mig ta på mig.

Det fick mig att tänka på henne en hel del. Det kändes så äkta, så härligt. Men samtidigt fick det mig att tänka på alla saker jag ångrar. Tänk egentligen hur mycket vi gör som är negativt mot andra människor.

Ingenting vi tänker på för stunden, men som när mamma dog.. Då fanns det inte en enda sak som jag har gjort mot henne eller sagt som jag glömt. Istället har det spökat i mitt huvud, ånger, ångest, förtvivlan och sorg som funnits i min själ och sinne sen den dagen.

Orden jag sa som sårade henne, hur jag inte lydde henne, hur jag kunde vara uppkäftig. Och nu har jag ingen chans att återgälda henne, att återuppliva dem stunderna och göra allting rätt. Men jag hoppas och vet innerst inne att jag också gjorde henne oerhört glad.

Jag har en sak att tacka för och som jag är evigt tacksam för, även om jag så många gånger säger och tänker annat. Men min mamma, min pappa, min bror Nico och min lillebror Roland. Jag kan hata dem av hela mitt hjärta. Men fy fan vad jag älskar dem. Och vad jag är glad att jag fått uppleva mitt liv med just den familjen.

Jag är tacksam för allt. Tack mamma för att du gav mig den bästa uppfostran. Och idag fyller jag 25, i ditt namn.
Älskade Mamma

En dikt jag skrev till mamma när hon gick bort:

v Mama…v
How can your perfect smile, tear up my heart?
How can the words ‘I love you’ feel like a knife in my heart?
What will I do, with those words when you are no longer?
Where will I go, when I don’t have your arms around me?
At night when I want to sleep, where should I lay my head, if not on your chest?
Your eyes shimmer like stars, and my shimmer with tears.
Don’t let go Mama, If God choses to take you, he better take me with you.
Let me hold your hands throughout the night and whisper how much I love you.
Let me lay my head on your chest, like I used to as a child.
Let me hear you whisper how much you love me and that you will always be there for me.
I can’t take it, I can’t loose you now.
Hold me tight .. Hold me tight all the night..
Don’t let go…
Fight with me and we will conquer the world. Hold my hand and never let go.
I love you Mama..

7 kommentarer | Kategoriserat under Kärlek

Renovering, Vardagsrummet.

Postat av: Romeo Patrick 17 mars, 2009 klockan 16:56

Huset utsidanAtt börja renovera är inte så svårt egentligen, trots att man kanske som mig har tummen mitt i handen. Men man måste ju börja någonstans och så lär man sig.
Jag började med köket, innan dess har jag aldrig gjort någonting hemma om man inte räknar att jag har spikat upp någon tavla men jag antar att det inte riktigt klassas som någon sorts renovering.

Människan är ganska imponerande egentligen.. Man är verkligen rädd för det nya, speciellt det man inte kan. Men fuck it! Våga och testa, det värsta som kan hända är att hela huset rasar , men värre än så kan det ju inte bli. Eller hur? Så jag satte igång med köket och ni såg ju själva hur det blev, mums va fint =) Nu är det vardagsrummet som gäller och herregud vad jobbigt det är! I köket gick det relativt lätt men i vardagsrummet, där sitter det som bara den!

Var ju på Jula och införskaffade en sån där steamer som puffar ut lite ånga som gör att klistret som tapeten har på sig släpper.. Men när det är 4 lager tapet sen 1800-talet, ja då kan jag lova att det sitter ordentligt. Ni förstår jag började riva totalt en vägg på 2H x 2B och det tog ca 6 timmar att göra.. Skoj va? Nej I don’t think so! Men men, det går ju sakta men säkert =)

Eftersom jag fyller år idag så har jag tagit paus. Kan ju inte svettas och ångas när man fyller år. Halva vägen till 50. Kollade om jag hade några vita hårstrån men insåg snabbt att mitt hår föll för länge sen så jag har inget att kolla efter. *Skrattar för sig själv*. Men nu är det så det är, 25 år och det är helt underbart va? Livet har börjat. Nu djävlar ska man skaffa ett fotbollslag av små Romeosar och sen får det gå därifrån =)

Tills jag börjar massproducera fotbollslag, kan ni väl få kika lite på framstegen som sker i min ”Tapetsering för en bättre värld”. Håll till godo! =)

Vardagsrumvardagsrum-7VardagsrumBörjanvardagsrum-5vardagsrum-3vardagsrum-4vardagsrum-6vardagsrum-8

4 kommentarer | Kategoriserat under Huset

Sola solarium. En tickande bomb…

Postat av: Romeo Patrick 9 mars, 2009 klockan 21:36

Lår, CensurVet ni, överallt läser man om hur farligt det är med solarium, hur det kan framkalla cancer och what not. Men vet ni vad? Det finns en grej som är farligare!

ATT BRÄNNA SIG SÅ DET SKRIKER OM DET!

Och så snäll och galen som jag är tänkte jag faktiskt göra något jag aldrig gör. Haha. Visa er smått porriga bilder på mitt ass! Men va fan. Ni måste ju få se hur röd den är. Det går verkligen inte att beskriva om man inte ser den. Tänk er sen hur röd min rumpa är? Så kan ni förstå hur röd jag är över allt annat. T om mina bröstvårtor är ömma.. Och min penis :( Den gör ont!

Ärligt så trodde jag att om man solade och blev neger, så skulle andra saker följa med. Ni vet ju att svarta överlag har större. Jag är rätt svart (bränd för tillfället) men min penis gick inte i storlek, tvärtom, den blev så svart så det ser ut som den minskat.
Så vad har vi lärt oss?

  • Sola inte för mycket annars bränner du dig.
  • Är du inte redan neger, så är risken stor för penisförminskning
  • Du kan inte sitta och köra efter att ha solat som jag har gjort.
  • Du ska definitivt inte ha datorn vid den öppna spisen som jag har för du brinner desto mer.
  • Det finns värre saker än hud cancer i Solarium, jag är ett levande rött bevis på detta.

Min fina brända kropp. Och jag lovar och svär. Det gör ONT! Detta är inte i porrigt syfte utan i , uhm, ja.. ‘vetenskapligt syfte’ jag lägger ut bilderna. Men tycker ni rumpan är fin kan ni få mitt nummer (Nej, jag skojar).

Rumpan, Ocensurerad

22 kommentarer | Kategoriserat under Diverse

Kärlek, vad är det egentligen?

Postat av: Romeo Patrick 7 mars, 2009 klockan 16:20

KärlekenKonstigt.
Hur kärleken påverkar oss alla. Precis alla. Det är som en sjukdom som sprider sig över hela världen, och krossar alla hjärtan på sin väg mot det onåbara, det oändliga.
Det finns inget botmedel. Inte ens om man hittar sin rätta/rätte. För även då, sårar kärleken dig. Den tar tag i ditt hjärta och kramar sönder den tills du knappt orkar leva, om inte du till och med slutar leva och existera.

Vad är det som är så underbara med kärleken då egentligen? Det faktum att du tillbringar större delen av ditt liv gråtandes över någon, får ditt hjärta krossat? Eller är det faktumet att när du lägger din arm runt din älskade bara för att känna hur denne tar bort din arm. Du sitter där då som frågetecken. Vad har jag gjort? Varför får jag inte hålla om honom/henne? En mängd tankar som strömmar genom huvudet, genom blodet och genom hjärtat..

Du gråter…
Du krossas…
Du förstörs…
Du mår mår dåligt…
Sömnlösa nätter…

Men vad är bra med kärleken då? Skulle någon kunna förklara detta? Jag ska försöka förklara. Kan ju inte svärta ner det. Kärleken är det enda i världen som egentligen dödar. Värre än alla atom bomber. För jag dör hellre av en atom bomb än av ett krossat hjärta. Men samtidigt, om vi bortser från pojkvän/flickvän kärlek. När din mamma dör, vad är det som dödar dig? Om inte kärleken för henne…

Du skrattar, du ler, du längtar och du saknar. Du ser, du drömmer och du hoppas. Kärleken..Du gråter du blundar, tårar flöder, hjärtat blöder. (nej detta är ingen dikt råkade bara rimma). Du hatar och du älskar. Du vill dö men du vill leva. Alltså alla känslor som går att beskriva i denna värld samlas under ett namn: ♥ Kärlek ♥

I mitt liv har jag träffat en hel del kvinnor och en hel del män (och nej inte på det sättet vissa av er tänker på). Alla har dem ärr. Ärr av det som egentligen är människans största fruktan. Ensamheten. Att förlora någon man älskar. Någon man för bara några sekunder sen delade livet med, sina drömmar och framtidsplaner. Sin kärlek och rädsla, sina mardrömmar och förflutna.

Träffade en tjej på min långa färd mot livets mening. En kvinna rättare sagt. En kvinna som aldrig upplevt kärleken. I alla fall aldrig i ett förhållande. En oskuld i all benämning. En vacker kvinna. Jag talade med henne och jag märkte att hon skrattade och log. Hon njöt av livet. Hon var en perfektionist.

Hon studerar filmvetenskap vid universitetet. Insåg hon aldrig hur vacker kärleken är när hon såg ett par kyssas på film? Eller såg hon otroheten, sveken och lögnerna som oftast kommer fram i filmvärlden? Kärleken knackade aldrig på hennes dörr, hon öppnade inte och den lämnade ionte sitt spår i hennes hjärta eller vände henne ryggen.
Denna kvinna, ler och skrattar idag.

Jag mötte en annan tjej. En underbar tjej som man aldrig skådat förut. Hon älskade. Hon älskade från djupet av sitt hjärta. Men kärleken var ej god mot henne. Killen, han lekte med hennes känslor som han leker med sitt krulliga hår. Hennes hjärta krossades. Hon sa: Aldrig mer, aldrig mer ska jag älska.

Jag trodde inte på henne. Däremot förstod jag henne. Hon studerar inte filmvetenskap. Hon såg inte allting på film. Hon upplevde det.. Det var hennes verklighet, hennes vardag. Kärleken knackade på hennes dörr, men när hon öppnade stack den kniven i hennes hjärta och lämnade sitt spår, och sen vände den henne ryggen. Denna kvinna, gråter sig till sömns varje dag.

Dessa två kvinnor är mina vänner så jag har fått uppleva deras tankar och känslor på nära håll. Det passade också utmärkt till detta inlägg så jag tog med deras upplevelser som är dess raka motsats.

Så då undrar man. Vem lever ett bättre liv? Denna vackra och underbara filmkvinna? Eller denna sårade och söta? Den ena skrattar, den andra gråter.

Skulle jag kunnat välja så hade jag inte velat ändra på något i mitt liv. Jag har levt och fått erfara otrohet, oäkta känslor och svek. Men jag är glad att jag levt mitt liv och inte ett liv med endast bra kärlek. Varför, undrar ni säkert. Svaret är simpelt, för om inte kärleken hade varit så hemsk, hade man aldrig förstått hur underbar den är. Man hade inte sett det fina i kärleken.

För trots allt så är det kärleken som gör livet värt att leva.
Motargumentet är lika lätt, kärleken gör att livet inte är värt att leva.
Så vad ska man välja? Svaret här är väldigt enkelt.

Och det är det som är det fina med livet, kärlek kan man inte välja.
Den bara kommer….

3 kommentarer | Kategoriserat under Kärlek, Värderingar

1800-tals hus. Renovering!

Postat av: Romeo Patrick 5 mars, 2009 klockan 20:50

Köket innanJag tänkte visa er lite före och efter bilder på hur huset såg ut. På utsidan så har jag en bild om ni bläddrar till bland dem första inläggen jag skrev. Nu tänkte jag även ta med er på en rundvandring innifrån.

Nästa projekt är att tapetsera om vardagsrummet, möblera om totalt och kanske byta kamin? Återstår att se!
Bilder kommer på även det självfallet.

Denna bild till vänster är då före som ni säkert redan klurat ut. Men jag behöver skriva mer så detta blir ett ”normal långt” inlägg annars ser det bara tomt ut på sidan :)

MatbordetUtsiktSpisen
HörnetFönstretTapeten
DiskbänkenBlankUtsikt

3 kommentarer | Kategoriserat under Huset

Den rätta, finns han eller hon?

Postat av: Romeo Patrick 5 mars, 2009 klockan 00:12

Den rätte kanske?Jag har länge undrat.. Undrat och funderat över detta. Den rätta? (Jag kommer säga den rätta och inte den rätte för sist jag kollade så var det kvinnor jag tänder på).
Samtidigt som jag har undrat, har jag också träffat kvinnor som jag trott varit den rätta.
Men finns det egentligen någon som verkligen är, ”DEN”  ? Kvinnan som får marken under henne att vilja öppna sig och sluka henne hel för sin perfektion?

Vänner, bekanta, fiender och okända, alla dem som har en partner eller ska jag säga dem flesta menar att deras anda hälft är Mr(s) Right. Men sen har det tagit slut, och när dem har träffat någon annan så säger dem samma sak. Jag är inget undantag.. När jag träffat en tjej så har jag sagt: ”Hon är den rätta” Men så har jag sagt nu flera gånger..
Hur kommer det sig?

Men låt oss ponera (anta) att den rätta finns.. Hur kommer det sig då att 99.9% av gångerna bor hon i samma stad? Kanske en på jobbet? På nätet i grannkomunen? Eller rentav i samma land? Biblioteket? Ica?
Hur kommer det sig att den man älskar och den man känner är den rätta bor i samma land, kanske rentav i samma stad? Jag förstår inte. Av alla 6 miljarder människor som finns där. Råkar den rätta finnas så otroligt nära mig? Detta kallar jag mirakel!

Så ärligt, jag tror inte att den rätta eller rätte finns. Däremot tror jag att det finns någon som är så otroligt nära. Alltså någon som man känner ”wow” för. Ett hallelujah moment liksom.. någon som verkligen har de egenskaper man gillar eller rentav älskar och sen så börjar man älska den personen och då blir han eller hon DEN, DET, ja, kalla det vad du/ni vill..
Men liksom det lär ska finnas 100tals likadana människor? Kanske dem bara bor i ett annat land? I en annan stad? Så jag tror också att man lär sig älska personen i fråga mer och mer.

Sen är det också så att man lurar sig själv, tror jag i alla fall.. Man tror att, ja den här tjejen eller killen, vilket kap! Snygg, romantisk, omtänksam, ja alla egenskaper man söker hos en person. Men sen så har personen också några dåliga sidor och det döljer man oftast i början. Upptäcker man kanske sen dessa dåliga sidor så brukar man ofta titta åt andra hållet.

Men jag gillar att vi kan skapa en drömtjej eller kille som efterliknar våra behov. Vad vill vi ha? Ska personen vara snygg? Eller räcker det att den personen ser bra ut? Eller är det egenskaperna man tittar främst på?

Så vad jag vill säga med detta inlägg är nog att:

Det är konstigt vad kärleken gör med en.. En person som kanske är långt ifrån dina drömmars partner, blir din verklighet.
Alltså man skapar en bild av en person och man älskar denne över allt annat.. Man bortser personens dåliga sidor och ser bara dem bra.. Eller så täcker dem goda över dem dåliga..
Bara man älskar…

5 kommentarer | Kategoriserat under Kärlek, Värderingar