Kärlek, vad är det egentligen?

Inlägget publicerades 7 mars, 2009 kl 16:20 | Kategoriserat under Kärlek, Värderingar.

KärlekenKonstigt.
Hur kärleken påverkar oss alla. Precis alla. Det är som en sjukdom som sprider sig över hela världen, och krossar alla hjärtan på sin väg mot det onåbara, det oändliga.
Det finns inget botmedel. Inte ens om man hittar sin rätta/rätte. För även då, sårar kärleken dig. Den tar tag i ditt hjärta och kramar sönder den tills du knappt orkar leva, om inte du till och med slutar leva och existera.

Vad är det som är så underbara med kärleken då egentligen? Det faktum att du tillbringar större delen av ditt liv gråtandes över någon, får ditt hjärta krossat? Eller är det faktumet att när du lägger din arm runt din älskade bara för att känna hur denne tar bort din arm. Du sitter där då som frågetecken. Vad har jag gjort? Varför får jag inte hålla om honom/henne? En mängd tankar som strömmar genom huvudet, genom blodet och genom hjärtat..

Du gråter…
Du krossas…
Du förstörs…
Du mår mår dåligt…
Sömnlösa nätter…

Men vad är bra med kärleken då? Skulle någon kunna förklara detta? Jag ska försöka förklara. Kan ju inte svärta ner det. Kärleken är det enda i världen som egentligen dödar. Värre än alla atom bomber. För jag dör hellre av en atom bomb än av ett krossat hjärta. Men samtidigt, om vi bortser från pojkvän/flickvän kärlek. När din mamma dör, vad är det som dödar dig? Om inte kärleken för henne…

Du skrattar, du ler, du längtar och du saknar. Du ser, du drömmer och du hoppas. Kärleken..Du gråter du blundar, tårar flöder, hjärtat blöder. (nej detta är ingen dikt råkade bara rimma). Du hatar och du älskar. Du vill dö men du vill leva. Alltså alla känslor som går att beskriva i denna värld samlas under ett namn: ♥ Kärlek ♥

I mitt liv har jag träffat en hel del kvinnor och en hel del män (och nej inte på det sättet vissa av er tänker på). Alla har dem ärr. Ärr av det som egentligen är människans största fruktan. Ensamheten. Att förlora någon man älskar. Någon man för bara några sekunder sen delade livet med, sina drömmar och framtidsplaner. Sin kärlek och rädsla, sina mardrömmar och förflutna.

Träffade en tjej på min långa färd mot livets mening. En kvinna rättare sagt. En kvinna som aldrig upplevt kärleken. I alla fall aldrig i ett förhållande. En oskuld i all benämning. En vacker kvinna. Jag talade med henne och jag märkte att hon skrattade och log. Hon njöt av livet. Hon var en perfektionist.

Hon studerar filmvetenskap vid universitetet. Insåg hon aldrig hur vacker kärleken är när hon såg ett par kyssas på film? Eller såg hon otroheten, sveken och lögnerna som oftast kommer fram i filmvärlden? Kärleken knackade aldrig på hennes dörr, hon öppnade inte och den lämnade ionte sitt spår i hennes hjärta eller vände henne ryggen.
Denna kvinna, ler och skrattar idag.

Jag mötte en annan tjej. En underbar tjej som man aldrig skådat förut. Hon älskade. Hon älskade från djupet av sitt hjärta. Men kärleken var ej god mot henne. Killen, han lekte med hennes känslor som han leker med sitt krulliga hår. Hennes hjärta krossades. Hon sa: Aldrig mer, aldrig mer ska jag älska.

Jag trodde inte på henne. Däremot förstod jag henne. Hon studerar inte filmvetenskap. Hon såg inte allting på film. Hon upplevde det.. Det var hennes verklighet, hennes vardag. Kärleken knackade på hennes dörr, men när hon öppnade stack den kniven i hennes hjärta och lämnade sitt spår, och sen vände den henne ryggen. Denna kvinna, gråter sig till sömns varje dag.

Dessa två kvinnor är mina vänner så jag har fått uppleva deras tankar och känslor på nära håll. Det passade också utmärkt till detta inlägg så jag tog med deras upplevelser som är dess raka motsats.

Så då undrar man. Vem lever ett bättre liv? Denna vackra och underbara filmkvinna? Eller denna sårade och söta? Den ena skrattar, den andra gråter.

Skulle jag kunnat välja så hade jag inte velat ändra på något i mitt liv. Jag har levt och fått erfara otrohet, oäkta känslor och svek. Men jag är glad att jag levt mitt liv och inte ett liv med endast bra kärlek. Varför, undrar ni säkert. Svaret är simpelt, för om inte kärleken hade varit så hemsk, hade man aldrig förstått hur underbar den är. Man hade inte sett det fina i kärleken.

För trots allt så är det kärleken som gör livet värt att leva.
Motargumentet är lika lätt, kärleken gör att livet inte är värt att leva.
Så vad ska man välja? Svaret här är väldigt enkelt.

Och det är det som är det fina med livet, kärlek kan man inte välja.
Den bara kommer….

3 Svar till “Kärlek, vad är det egentligen?”

  1. Marit

    När kärleken träffar har man inget som helst att sätta imot, hur rätt eller fel det än är. Man kan helt enkelt inte välja, för det är kärleken som väljer oss. Men jag går hellre igenom ett helt liv med kärlekssmärta än att inte ha älskat alls, för då dkulle man ju ha missat hela livet…

    Svara
  2. ♥ Qamilla ♥

    han? Vilken han? :S nu fattar ja ingenting ^^
    Mitt blogginlägg riktade sig till dem som
    ska vara mina vänner. En, svarade att hon saknar mig =)

    Svara
  3. Hanna

    Kärlek är svårt. Håller helt med dig. Hade jag bara haft tiden (och modet) skulle jag nog kunna skriva en bok om det.

    Hur kärleken vänder hela ens liv på ända, gång på gång och hur man ibland bara är ”kär i kärleken”. Eller att man tror att det är kärlek man känner fast man egentligen inte alls vet vad man känner. Man blir intalad av någon annan att ”det här, det är kärlek” men det är egentligen bara ett sätt för någon att försvara sina handlingar.

    Såg nu att det här lät lite knäppt hoppas du förstod vad jag menade i alla fall.. Om inte, maila mig i stället ska jag förklara då jag inte vill skriva det här.

    Svara

Lämna en kommentar