Stöddiga Blattar. Del 3/3
Inlägget publicerades 2 mars, 2009 kl 16:36 | Kategoriserat under Diverse, Värderingar.
Då har jag kommit fram till sista delen. Den delen som för många är ett mysterium. Den delen som ifrågasatts, som har svurits på och spottats på.
Varför är alla svartskallar så djävla kaxiga? Åk er till ert djävla hemland, säger många. Så än en gång med min förhoppningsvis provocerande attityd vill jag klargöra vissa saker.
Vi kan börja med nattklubbarna. Ni som läser min blogg för första gången och inte har den intelligensen att veta att jag inte är svensk (Ni kan ju ta ett titt på mitt namn och mitt oerhört vackra, sexiga ansikte) så säger jag det nu. Jag är inte svensk, jag är från Libanon. Så även jag är en svartskalle.. Så vart var vi? Jo… Nattklubbar. Jag orkar knappt gå ut längre för jag skäms så fruktansvärt över hur dessa svartskallar verkar sakna en intelligens eller dem kan i och för sig jämföras med neandertalare.
Dem dansar och tror att dem är ”all that and more” , tittar runt med sin kaxiga attityd och oh lala..När plötsligt.. ”Bravo to redbird, we have a target”. Som hökar från en klarblå himmel dyker dem, oftast i grupp efter det lättaste bytet (och hon kan vara ful, fet, finnig, sexig charmig, kåt, äcklig och jag vet inte vad) och dyker efter henne.
Hon vacklar lite chockad nästan så hon blir fångad men lyckas ta sig därifrån och klart och tydligt visar hon sitt ointresse men våra elitsoldater tror att dem är Guds egna änglar och att alla brudar vill ha dem, så dem fortsätter sin attack, kanske närmar sig på ett mer sexuellt sätt. Vem vet, bytet kanske blir kåt och sätter på dem på plats?
Seriöst nu.. Varför är det oftast svartskallar som gör så där? Jag gör inte så, mina bröder gör inte så (förhoppnigsvis). Varför kan man inte bara ta ett nej? Förstår man inte? Jag förespråkar att vi oftast är gentlemän och vi vet hur vi behandlar våra kvinnor men för helvete, detta kallar jag inte att veta hur man behandlar en medmänniska.
Så jag har nog inte en förklaring på varför folk gör så. Dem är väl trötta på att runka av sig dag in och dag ut till djurfilmer, för det är precis hur dem beter sig. Som djur. Jag brukar gå med svansen mellan benen om jag får nobben (Och nej, det har knappt skett i mitt liv, jag brukar välja den mest patetiska, fula och äkcliga bruden som inte för ett öre skulle säga nej om så en dreglande misär pensionär raggade på henne) (Och nej, jag var inte allvarlig. Trodde du jag var det så ring mig så kan vi ordna en psykologisk utvärdering för dig).
Nu ska vi ha lite svenska lektion då för alla er som kallar alla slemmiga blattar för ”turkar”.
Turk: Turk är någon som härstammar från turkiet.
Svensk: Svensk är någon som härstammar från Sverige.
Libanes: Libanes är någon som härstammar från Änglar.
Så varför kalla alla sliskiga invandrare för turk? Snacka om generalisering. Det är som att jag kallar en sliskig svensk för norsk, eller för dansk. Hur går det ihop? Tänk efter din idiot.
Okey, och nu till inläggets egentliga mening. Varför tycker svenskar att invandrare är så stöddiga och så djävla självsäkra?
Vi tycker precis motsatsen om er, ni är fjolliga och ni har ett så djävla dåligt självförtroende att jag inte för ett dugg är chockad över alla som tar sitt liv.
Ni har jantelagen där ni inte är bättre än någon annan. Ni får inte vara snyggast, ni får inte vara bäst eller störst eller vackrast. Ni ska bara vara. Dem ni är, ni är inte bättre än någon annan..
Vi har våra föräldrar, våra släktingar som talar om för oss att vi kan krossa berg, att vi kan ta oss igenom eld och vatten. När vi säger att vi är fula spenderar dem livet för att tala om för oss hur vackra vi är.
Den fulaste och äckligaste människan känner sig ändå vacker och fin för att vi får den uppfostran att vi är det. Gör vi ett bra jobb lär vi oss att vi är duktiga i det vi gör, vi är realister. Vi lär oss att vi ska trivas med oss själva och inte låta någon annan trycka ner oss
Tjejer i Sverige kan vara bland det vackraste våra ögon lägger märke till, ändå känner dem flesta sig otillräckliga på alla sätt. Dem känner sig fula (Trots att man dreglar efter dem så mycket att man bildar ett nytt hav).. Medan vi, fula eller fina känner oss bra, fina, vackra stört och bäst. Nu finns det ju dem som verkligen tror allt om sig själva.
Jag personligen tycker jag är snygg, sexig, charmig, söt och en underbar kille. Det behöver inte du tycka, men jag trivs i mig själv och behöver ingen som talar om för mig att jag är ful eller snygg. Alla har vi åsikter, men det viktiga är att trivas med sig själv och den man är. Och det är något vi verkligen får lära oss i våra länder.
Jag lever efter ett sätt att tänka. Ofta talar jag om för människor med dåligt självförtroende följande:
Om du är tjock, kommer vissa att säga att du är fin och andra att du är ful. Går du ner i vikt kommer vissa att säga att du är fin och andra att du är ful. Har du mörkt hår, färgar det till blond, samma sak gäller där.
Vad jag försöker säga är att hur du än ser ut, kommer det alltid att finnas folk som tycker du är det fulaste dem sett, och folk som tycker du är det finaste dem sett. Så du ska trivas i dig själv, för du är din egen lycka. Glöm inte det..
Enkelt och gott.
Du kanske vill följa mig via RSS eller Bloglovin? Eller varför inte Twitttra eller dela med dig via Facebook?
2 mars, 2009 klockan 20:15
Hej! Måste vara underbart att ha det självförtroendet, och då menar jag det i ordets vackraste bemärkelse. Att aldrig ha blivit nobbad är få förunnat, men kan inte det också få en att växa som människa, ge en ytterligare erfarenhet? Och förresten, är det inte underbart att smaken är olika, det vissa finner attraktivt finner andra fult, och tvärtom? På så sätt finns det ju någon för alla, även om man inte passar in i ”mallen”…/Marit
2 mars, 2009 klockan 20:53
Hej! Ramlade in på din blogg av en slump i dag och jag måste få säga att efter ha läst några här så är det här inlägget ett av de bästa jag läst någon gång.
Tack för en underbar blogg. Jag kommer återkomma!
Ha en fruktansvärt bra dag!
2 mars, 2009 klockan 21:41
Svar @ Marit:
Jo absolut visst är det underbart att ha ett bra självförtroende. Och klart man ska BLI nobbad, men man ska inte ta det som att man inte duger, istället ska man ta det med en klackspark. Alla är inte intresserade av en. Och om inte annat kan det faktiskt stärka ens självförtroende att lära sig hantera nobben.
3 mars, 2009 klockan 18:05
Ja det sägs ju att det är av barn och fulla människor man får höra sanningen. Haha.
Nja, jag sökte efter bilder på temat Romeo. Jag har dock lite dyslektiska fingrar när jag skriver så jag hade råkat få med ett N i slutet av Romeo å det såg jag ju inte förren jag redan hade sökt. De första bilderna som kom upp var från din hemsida. Bland annat en telefon som jag tyckte såg intressant ut och rätt var det var så hade jag hamnat här :)
Så lite felstavning ibland kan i slutet bli rätt.
4 mars, 2009 klockan 04:27
höll ju fan på å trilla av stolen…fan va bäst å sååå jävla sämst;-)……hahaha…lycka till i raggandet dårå mannen
4 mars, 2009 klockan 15:22
Fast jag har svårt att se hur man alltid kan ta en nobbning men en klackspark… Gör man det var man nog inte tillräckligt intresserad till att börja med.
4 mars, 2009 klockan 23:25
Svar @ Marit: Jag kan vara hur intresserad som helst, säg av dig.. Och så får jag nobben. Det känns ju, men det gör inte att jag får sämre självförtroende? Jag tänker istället att ”Okey, hon vill inte ha mig.. Det visade bara att vi ändå inte var menade för varandra” Eller hur? Det finns 6 miljarder människor, och chansen att just den personen man får nobben av är ”all that” är väldigt liten. Med andra ord, det finns fler fiskar i sjön så man ska rycka upp sig och ha den positiva mentaliteten.
4 mars, 2009 klockan 18:49
Du har så rätt i det du säger om vikten – Egentligen, det är bara min hjärna som inte är inne på samma spår. Jag trivs inte alls med min kropp just nu. Har alltid varit ”liten” men efter alla graviditeter så har jag gått upp lite mer än jag egentligen tycker om. Jag försöker gå ner i vikt för att jag själv ska tycka mer om mig själv. För att jag kanske ska få den där självkänslan som du skriver om…. ”Jag är bäst och vackrast”.
Den känslan har jag aldrig haft. Tyvärr! Det finns anledningar till det, men jag känner inte att jag vill förklara dem öppet här till allas beskådan.
Annars vet jag egentligen att du har rätt.
11 mars, 2009 klockan 09:07
Jag läste ditt inlägg och tycker att du missar mycket. Det är verkligen inte bara kvinnor som blattar/svartskallar dyker på i flock. Utan vanliga svenskar som helt plötsligt är främlingfientliga. Jantelagen, jag håller med… Men att du inte tror svenska föräldrar säger till sina barn att dom är bäst, klarar allt och är fina ? Det har jag svårt att tro. Att man som människa i sverige kategoriserar in alla blattar som turkar är nog för att utseendet på turk/syrian/libanes/assyr/kurd osv är rätt lika. Vad tror du att folk skulle kalla människor ifrån norden om väldigt många av det folket flyttade ner till dom länderna ? Skulle dom bry sig om svensk/norsk/finsk ? Inte en chans ! Jag kategoriserar människor efter religon, kristen/muslim. Sen ett annat inlägg, om sveriges välfärdsystem. Det finns en anledning att procenten invandrare är så hög här, vi har det bra. Men var du än är i välden annars så har dom det bra på andra sätt. Skulle du vara hemma i libanon eller jag i grekland så skulle våran familj hjälpa oss. Min farmor skulle dela sitt sista bröd med mig. Där ser man om varandra på ett annat sätt. Det är när man tar med sig hela det sättet till sverige och alltid går ut i flock som det blir fel och alla får en stämpel som bråkiga, uppkäftiga, arroganta svin i svanliga svenssons ögon. En intressant blogg ! Det är en tanke… Mvh/ Emanuel
11 mars, 2009 klockan 12:01
@ Emanuel:
Tack för din kommentar och välkommen till min blogg.
Absolut håller jag med dig om detta där dem flockas runt även fientliga svenskar, men det är så vi är uppväxta, vi håller ihop. När det gäller detta om svenska föräldrar, jag generaliserade väldigt mycket i detta inlägg men visst finns det föräldrar som talar om för sina barn att dem är bäst och vackrast men långt ifrån alla.
Och sen vet vi ju alla att i Sverige handlar det mesta om ”självständighet” vilken är rena rama bullshit. Man kan vara självständig för all del, men man behöver sin familj. Hur kommer det annars sig att svenskar är så olyckliga, så deprimerade och har högst självmordsbenägenhet i hela världen? Vi libaneser, greker, irakier, you name it har det 10000 gånger värre än Svenskar, vi har krig, vi har fattigdom och vi har svält. MEN vi har familjen, och det är den som håller oss ihop, och vår starka tro, vare sig det är som jag, kristen tro eller som någon annan, muslimsk tro.
Men, jag gillar för övrigt ditt inlägg, gillar när folk har något vettigt att framföra =) Thanks
13 mars, 2009 klockan 10:34
Hej!
Hittade hit via en tävlings blogg (och dit hittade jag tack vare hennes tävling). Ville bara säga att det verkligen var tänkvärda inlägg det här… Intressant läsning!
Återkommer säkert ;)
Häls. F