För ca 3 veckor sedan bet jag av en tand. Har ringt Skara (Djävla skitkommun) och berättat att jag har fruktansvärt ont och kan knappt sova. Hon svarar – ”Vi har en väntetid på ca 1-2 år”. Blir jag paff?

Hell yeah! Jag talar om för henne men detta är akut! Det gör så fruktansvärt ont. Då säger hon – ”Då tycker jag att du ska ringa en privatläkare eller en annan kommun”.

Vadå?! Alltså vänta, jag trodde det var min rättighet att ha en djävla tandläkare redo! Men tydligen inte. I Umeå kunde man få samma dag eller dagen efter. Här måste jag ringa till en annan kommun?!?

Sagt och gjort!

Jag ringer Lidköping och vad tror du tanten svarar där?
Exakt samma sak!

Ja, förutom att dem har 1 års väntetid. Hon tyckte att jag skulle prata med en privatläkare. Då ifrågasatte jag detta och menade på att om jag ville ha en privatläkare hade jag väl ändå inte ringt er?! – ”Tyvärr är det så”, svarar hon!

Så jag ringer Götene kommun som säger sig ha tid på torsdag eftersom det är AKUT. Jag sa toppen, jag vill samtidigt kolla upp alla mina tänder och laga alla eventuella hål. På en och samma gång. Men neeeeee. Det gick inte!

Tanten säger ”Vad vill du göra först? Laga din tand eller kolla om du har hål?”. För en sekund började jag leta runt i huset efter dolda kameran för detta måste ju för fan vara ett skämt. Jag beskrev precis för tanten hur fruktansvärt ont jag har, att jag inte kan sova, att om jag andas så ilar det något så fruktansvärt (och försök att inte andas…) , och då undrar hon vilket jag helst vill göra?!

LAGA MIN TRASIGA TAND SOM JAG SA VA AKUT?!

Tänker folk ibland? I alla fall, 10.30 har jag tid där så jag längtar. Kan man längta efter en tandläkare? Jag har ingen tandläkarskräck direkt, visst det är inte skönt med en spruta i munnen och borren och allt skit men herregud vad jag längtar.

Jag går hellre till tandläkaren idag än har sex med varenda snygging där ut och inne. SÅ mycket hellre vill jag gå till tandläkaren.

En fundering som slog mig också va varför folk är så rädda för borren? Om man får en spruta (Jag har testa med bedövning och utan bedövning) så känns det ju verkligen inte. När jag va yngre var jag självfallet macho och när dem skulle ge mig bedövning bad jag om att vara utan. Men jag tror min machohet egentligen var feghet, jag var nog mer rädd för sprutan än smärtan och ni tror inte jag ångrade mig?!

Men när man får sprutan så känns det ju ingenting, så jag förstår inte varför man blir rädd för all smärta då? Kan ju säga att hoppas ni inte får som övertandläkaren i Umeå gav mig. Hon satte in sprutan men vred den konstigt så den tog på en nerv och fy helvete satans apa som sitter på en ko som mjölkar en häst vad ont det gjorde.

Alltså det var som att hela min käke brann upp. Och bedövningen blev inte jätte bra. Hon frågade då om hon ska ta en ny och jag sa ”NEJ!”. Sen tänkte jag, fuck it, låt henne spruta en till hellre det än smärtan.

Så sticker hon en till spruta och jag känner inget. DOH, ena sprutan hade ju redan lokalbedövat lite, så min oro va för ingenting.

Så gott folk, om jag överlever dagen, får ni kanske en bild med mig gråtandes hos tandisen.

Wish me luck! *skakar*

Uppdatering: Ont! Det gör ont men det går det gör ont en stund på natten..

Det tog nästan 2 timmar, att laga en tand, och 1500kr fattigare blev man.

Du kanske vill följa mig via RSS eller Bloglovin? Eller varför inte Twitttra eller dela med dig via Facebook?