Postat av: Romeo Patrick 4 maj, 2009 klockan 11:48
Hur gammal var du första gången du lät den ljuva, milda och härliga spritsmaken svalka dina törstande smaklökar? 15? 11? 10? 9?
Nu kanske du tänker ”Vadå 10 år?”.
Dagens inlägg handlar om alkoholismen i Sverige, om folks sätt att se på alkohol som är världens största och mest välkända drog. Nu har jag ingen statistik på detta inlägg så med andra ord så grundar jag allt det jag kommer att skriva på erfarenhet, på sånt jag har upplevt , sett och hört. Det behöver alltså inte stämma helt.
På min tid, då jag var ungdom (Låter som jag är din farfarsfar), då jag gick i 7:an, var alkohol fortfarande ett litet mysterium för mig. Kanske levde jag i en skyddad bubbla där jag inte utsattes så mycket för vad som pågick runtomrking, men jag var också något av en ensamvarg. Pallade inte med alla töntiga yngre människor, deras ”tuffhet” när dem rökte/drack så jag var aldrig involverad i den världen.
Hemma hos oss hade vi en bar i bokhyllan fylld med allt från Congac, Whiskey, Baileys, Vodka och massa andra likörer/viner. Mina föräldrar är inte människor som dricker och definitivt inte super men man har det om man t ex firar någonting eller får besök och någon vill ha något att dricka. Så flaskorna stod i flera år i den där baren, dem flesta oöppnade.
Förutom Baileysen, den brukade jag dricka lite ur då och då. Vi snackar alltså att jag brukade hälla lite i korken och dricka upp det, så 1-2 cl kanske det rörde sig om. När mina vänner var på besök blev alla så förvånade över att vi hade en bar och att jag inte snodde något och gick ut och söp. Varför skulle jag? Har som aldrig fattat vitsen.
”Mina föräldrar gömmer sin sprit” sa alla mina vänner. Men varför ska man behöva gömma det? Om man som föräldrer inte har pli på sina barn, om dem inte vet att ett nej är ett nej, då är det något som är galet. Att sen ta den ”lätta” utvägen och gömma, då har man ju inte adresserat rätt problem. Det problem att barnet ska veta att även om det finns framme, är dem inte tillåtna att ta något.
Då, under den tiden var jag barn och resonerade inte som jag resonerar nu, i alla fall inte lika djupt. Men nu när jag har blivit 25 år gammal så funderar jag mycket på vart Sverige egentligen är på väg? Som med dem flesta av mina inlägg kommer jag att göra jämförelser mellan mitt land, Libanon och Sverige, mitt andra land.
Anledningen till att jag alltid jämför olika länder är för att visa er skillnaden, inte för att säga att Libanon är bättre än Sverige eller att Sverige är bättre än Libanon, utan bara för att visa er motsatser, hur olika det kan vara.
Vi har även i Libanon självfallet alkoholister, men där är man ”gömd”. Man dricker hemma och går man ut så är man inte lullig med spriten i handen utan ofta märker man inte på att man är full, förutom lukten. Dem beter sig anständigt, inget tafsande, spyande och annat skit.
Ungdomar däremot kan inte dricka som man gör här. Dels för att vi inte har det i vår kultur (Jag är kristen, så det har ingenting med religion att göra), dels för att man skulle få 20 liter intryckt i sig om föräldrarna fick reda på det. Vi har noll tolerans, inget djävla daltande som man gör här. Du får inte dricka för du är barn. Punkt. Det finns inte ”ok , smaka” eller ”Men snälla mamma alla andra gör det”.
Medan här i Sverige har vi det tvärtom, redan i unga åldrar, och jag har SETT en 10åring som snott sprit hemifrån dricka. Vad gör föräldrarna? I många fall säger folk följande:
”Hellre att jag vet att mitt barn dricker än att han/hon gör det i smyg”.
”Hellre att jag köper ut åt honom/henne än att det köps HB”
”Ja men vadå? Jag kan ju inte hålla koll på mitt barn dygnet runt heller???”
Vad jag blir så paff över är vilka idioter till föräldrar det är. Mina föräldrar kunde upptäcka att jag satt på en strand, eller om jag har suttit på en gräsmatta. Hur vet jag inte, men dem gjorde det. Dem var riktiga föräldrar som höll koll på mig. Inte massa trams att ”vi tror på fri uppfostran”. Det är ett annat ämne jag får ta upp, fri uppfostran alltså men jag håller mig till alkoholen nu.
Om mitt barn är 14 år gammalt och jag vet att det finns en risk att denne börjar dricka då sätter jag stopp innan det händer. Hur? Det finns 10000 sätt. Man är alldeles för lallig i Sverige med sina barn. Man tillåter för mycket och ger för mycket frihet. Som förälder ska man ta sitt ansvar och se till att dina barn inte är ute och super, dricker, snor, begår brott eller annat. Det finns tusentals sätt att hålla koll på sina barn, och det måste man!
Varför har vi annars denna alkoholkulturen i samhället? Varför finns det annars små barn i åldrarna 12-15 som super sig hejdlöst fulla och föräldrarna blir inte särskilt arga, eller så blir dem det men inga konsekvenser ges? Hur kommer det sig att på valborg så super 8/10 svenskar?? Det är inte normalt! Och framförallt så är det inte ett dugg hälsosamt.
Under dessa år jag har levt har jag hört av ungdomar ett flertal olika orsaker till varför dem dricker. Den främsta orsaken som alla vet, även om dem flesta av er förtränger det, är att man får bättre självförtroende, man vågar mer och man har kul.
Men som jag nämnde någonstans förrut, då addresserar man fel problem. Om alkohol gör mig glad, då är det något som är fel som jag borde rannsaka med mig själv. Om alkohol ger mig ego boost eller självförtroendes boost, då ska jag ju också ta en titt på mig själv och se, varför och vad får mig att ha så dåligt självförtroende? Varför måste jag dricka för att ha kul och njuta av livet? Då är ju någonting fel och då måste man ta tag i detta.
Sen får man ju höra det klassiska ”Det är ju gott med öl” eller ”gott med sprit”. Jag älskar pepsi, sagt och juice. Ser ni mig dricka det i litervis? Jag älskar chokladpudding, ser ni mig äta mer än 15 portioner? (Ja jag vet, jag åt en gång ett familjepack, och jag kan lova att då var toaletten upptagen i någon dag), Vad jag menar är att bara för att det är gott (Vilket är rena rama skitsnacket om varför man dricker, bara en täckmantel), varför inte göra det med måtta?
Ingenting i livet är bra med överdrift, utan måttligt är bra. Visst, vill du ta en öl med boysen eller girlsen? Gör det, men du behöver inte supa. Vi är på väg åt fel håll och föräldrarna borde ju ta sitt ansvar. Men samtidigt, hur kan man kräva ansvar av föräldrar som själva varit så och då dem flesta anser att det är okey?
Kolla på mig, jag drack första gången när jag var 18 år gammal. Inte fan har jag haft tråkigt i mitt liv? Jag är kickass i självfötroende, jag har askul och gör min egen vardag. Jag behöver inte tillsatser som ska göra mig pigg och glad och våghalsad. Behöver jag det, då har det gått riktigt fel i mitt liv.
Så till alla er där ute som super, vad är era orsaker? Ge mig snälla en riktigt bra orsak och be mig hålla käften. Tills dess, är ni hela djävla högen en grupp alkoholiserade grisar.
Jo en till sak, för er som menar på att alkoholism är en sjukdom och ska ge mig en lektion i vad det är, så vet jag precis och mycket väl vad det är, men jag använder det i den benämningen att man dricker mycket. För om ni tar en titt på era vänner, hur många är det inte som super varje helg? Eller rent av lite då och då i veckan? Då är man alkoholist.
Learn to say no! NO!
Eftersom jag har parat min tik fick jag höra både det ena och det andra, bland annat från vovve folk samt pitbullforum’s folket. Dom menade alla på att min avel var oseriös då jag inte har renrasig hund som jag avlar på.
