”Jag sa nej!! Men han bara fortsatte”…Del 1…

Inlägget publicerades 21 augusti, 2009 kl 00:43 | Kategoriserat under Värderingar.

Raped and...Vilket årtal lever vi i? Vad är det egentligen som händer med vår sköra lilla värld som snart är äckligt betonad men incidenter som drabbar oss alla, men framför allt dem oskyldiga?
Vad är det som gör att vi tappar respekten, moralen och etiken för oss själva , för vår familj , vänner och medmänniskor. Någonstans på vägen börjar mänskligheten tyna bort.

Så känner jag nuförtiden när jag tänker på oss människor. Det är ruggigt vad som händer.. Att folk inte förstår och att folk inte tänker. Var man än vänder sig så sker man skit, idioti och ren djävla fanskap.

Detta inlägg kommer att handla om något annat jag brinner för att bekämpa. Våldtäkter.

Senaste tiden hör jag om detta var jag än vänder mig. Det känns som att det inte finns en enda kvinna som inte har blivit våldtagen. Eller så har jag en djävligt rubbad bekantskapskrets. Men så otroligt många tjejer säger till mig att dem gått igenom ett helvete. Det helvetet visar sig ofta vara våldtäkt.

Funderat har jag gjort, om dem verkligen blivit våldtagna eller om det är en ”tyck synd om mig” grej. För alla verkar säga det.

Låt mig berätta vad som hände för ca 3 år sen. Hemma hos mig i Umeå hade jag bjudit en väninna och på väg hem till mig ringer hon och säger att hennes 2 år yngre kusin vill följa med. Visst säger jag det går så bra så. Dem kommer hem till mig och vi börjar självfallet röka min vattenpipa. När jag ska hämta mer kol i köket börjar kusinerna prata och sen skriker dem och börjar att gråta.

Jag tappar andan och fattar ingenting och springer dit och försöker få reda på vad det var. I början ville dem inte berätta men efter lite påtryckningar så berättade dem. Det visade sig att deras morfar hade våldtagit båda. En hade han våldtagit när hon var 14 och en när hon var 16.

Jag blev häpen, stum, förtvivlad och riktigt djävla förvirrad. Vi pratade en riktigt bra stund igenom det. Båda tyckte att det var deras fel för en hade trosor när hon sov och en annan nattlinne. Jag förstod inte deras tankesätt, men samtidigt förstod jag att jag inte heller kan sätta mig i den situationen så jag försökte inte ens förstå.

När jag förklarade att jag ville ringa polisen så sa dem nej, ingen kommer att tro oss ändå. Men det är väl självfallet svarade jag. Vi ringer polisen nu. Men det tyckte inte dem.
Istället ville dem vänta till morgondagen men jag förklarade att då skulle dem tappa modet. Jag gör anmälan sa jag. Ringde polisen och dem tog emot anmälningen men hade ingen bil att skicka ut. Jag blev smått förbannad och sa att ni bör nog skicka ut en bil för hennes 2 år yngre kusin var 16 och hade alltså nyligen blivit våldtagen. Sagt och gjort dem skickade dit en patrull, dem ringde deras föräldrar och sen försvann dem tillsammans.

Rättegången blev av och jag kallades som vittne. Försvarsadvokaten började ifrågasätta mina motiv. Varför ringde jag? Vad har jag för relation med offret?… Svarade på allt så sant som jag kunde och mannen blev dömd.

Yngre flickan fick 150.000kr och den äldre 80.000 och jag fick 0….

Det värsta med händelsen var att familjerna inte tog avstånd från morfadern, något jag äcklas av och chockas av än idag.. Mormodern lät han komma hem på permissionen och dem våldtagna tjejernas föräldrar bjöd hem honom.
Hur är man funtad då. Är det någonting jag har missat? Det går inte in i mitt huvud. Nu är jag Libanes, vi har eye for an eye, tooth for a tooth tankesätt. Hade någon våldtagit min syster eller mamma så skulle jag personligen våldta den personen och plåga den till döds.

Vi skulle spotta på skiten och pissa på han. Men dem tog tillbaka honom? Vad tycker ni om det. Händer detta verkligen eller är just dessa familjer totalt rubbade?
Detta var del 1, del 2 kommer att handla lite djupare om våldtäkt, om varför det sker, om hur kvinnorna känner sig, om hur dem tycker det är deras fel och jag ska försöka få fram lite fakta siffror.

Egentligen var min idé inte att prata om just denna händelse utan mer försöka informera er tjejer lite kring detta med våldtäkt. Trots att det är så mycket som pågår runt om, är väldigt få tjejer försiktiga.
Del 2 som sagt, där får ni mer kött på benen.

9 Svar till “”Jag sa nej!! Men han bara fortsatte”…Del 1…”

  1. Sofia

    Tack för att du tar upp sånt! Det är väldigt viktigt för oss tjejer att ta till oss av vad ni killar som faktiskt vet vad ni pratar om har att säga. Ser fram emot din del #2.

    Med vänliga hälsningar

    Sofia

    Svara
  2. Mats

    Aldrig att jag hade pratat med honom igen. Hade han haft riktigt tur så hade man inte utkrävt en blodig hämnd om det var ens dotter. Jag vet inte faktiskt om jag skulle kunna behärska mig i det läget. Fick inte polisen tag i honom först och låste in honom skulle man nog tagit livet av aset direkt. Detta även om det var ens frus far. Det skulle bli en ren impulsgrej.

    Svara
  3. Rebecca

    Tack vännen!

    Svara
  4. Anna

    Jag tror att en stor majoritet av tjejer som säger sig blivit våldtagna bara snackar skit, vilket är jävligt SYND! för de som HAR blivit det går igenom ett helvete. Bra att du tar upp sånt här, som en bra kille som står upp för tjejlaget! Nästa gång kanske du skriver om killar som blivit stämplade för livet som våldtäcksmän trots att de inte gjort något fel; har hört flertal skräckexempel, kille dissade tjej för hon var för ung, han blev anmäld för våldtäcksförsök, lärare har en förälskad elev som klär av sig på hans kontor, han visar ut henne ur rummet o hon anmäler han för sexuella trakaserier, varpå tjejens bästa vän senare träder fram som vittne att hennes kompis blivit dissad av läraren o därmed skämdes hon o var arg o anmälde honom trots att han inte rört henne! med mera… tjej har ångrat sig efteråt för nån som inte skulle veta har kommit på det och säger därför att hon inte ville och då blir hon övertalad till en polisanmälan för våldtäckt för att ”rädda sig själv” gör hon det… kort sagt; vi lever i ett sjukt samhälle och för att få in alla faktorer till detta så får du nog skriva ett inlägg på 458 tusen rader :/

    Svara
  5. Erika Drake af Hagelsrum

    Usch! Fy fan säger jag bara. Vilken tur att de hade en sån bra vän som dig!
    Tack för kommentaren :)

    Svara
  6. Terese

    Hejsan! Ledsen att jag inte haft tid att svara, eller läsa din blogg… Jag har legat sjuk och i annan stad dessutom. Hör av mig när jag läst på lite ;) Men jo du hade helt rätt om mig… lite skrämmande faktiskt :P
    Ha det bra!!

    Svara
  7. IQ badboll

    Att många säger att dom har blivit utsatta är ju synd för många hittar nog på. Ja vet hur det känns, ja vet vilka skader det kan bli å ett helvete att komma ut. Men det är bra att du tar upp det för det är få som gör det å många som blundar.

    Svara
  8. mimmi

    ett tag sen nu…ja våldtäckt och sexuellt utnyttjande är sjukt…har en vän som blev utnyttjad i tonåren av sin morbror…och det har präglat hela hennes liv…det går inte ett helt år innan man får ta hand om henne och de följder som våldtäckten har gett…det är deppritioner, lyckopiller, urflippat sex mm
    själv så blev jag utnyttjad på min kommfa…inte våldtagen eller så utan fasthållen och taffsad på och pullad…det var 4personer som gjorde detta tillsammans…höll för min mun, höll i mina ben och armar…det fanns tjejer i det rummet oxå…men de brydde sig inte…rycktet som blev var att ”tänk om alla var så villiga som mimmi då får man ju hur mycket fitta som helst” jag blev horan…jag valde tillslut att tro på det och blev horan i mina egna ögon och levde därefter…mycket terapi och bra vänner och en anmälan är det som förhoppningsvis hjälper dock inte alltid…dessa män men även kvinnor som utnyttjar har förstört minst ett liv…har många fler exempel….har bla en ytlig bekant som är ett barn av en gruppvåldtäckt på 70-talet…hans mamma kan inte se honnom i ögonen ens…varför välja att behålla…? nä fyfan…bra skrivet och nyttigt…

    Svara
  9. mimmi

    hej…men måste ha min egen dator för att skriva…jag hittar det inte på denna…

    Svara

Lämna en kommentar