Postat av: Romeo Patrick 22 oktober, 2009 klockan 23:39

Jag har funderat så länge jag kan minnas på det där. Är det någon skillnad på hur vi människor upplever sorg? Varför är vissa så kalla och andra så känsliga? Vet ni vad jag vet med full säkerhet; Det är att sorg är någonting man lär sig.

Många kommer säkert att säga neeej, vi människor är födda med det. Klart vi är födda med det men det finns olika grader. Som vanligt så jämför jag mina två världar. Min libanesiska liv med mitt Svenska liv.

Sverige

Som bekant så är Sverige det land där jämnställdhet är en viktig fråga och debatt i vårt dagliga liv. Kvinnor vill ha lika villkor som männen och kämpar med all sin kraft för att vara så lika som möjligt. Varför jag tar upp detta kommer lite längre ner.

Jag har varit på två svenska begravningar och jag måste säga att jag blev oerhört paff på båda jag förstod inte, jag accepterade inte men jag respekterade hur det var. Just för att det var så emot allt jag har lärt mig att jag visste inte vart jag skulle ta vägen.

Båda begravningarna var vackra och minnesvärda men det var situationen som gjorde mig smått galen. Det hela börjar då med en predikan i kyrkan och man hör någon snyfta lite här och var. Vissa är där bara för att dem måste, inte för att dem vill. När prästen hade predikat klart så gick man vidare och dem anhöriga bar kistan en bit och la den på en rullsak som rullar och rullade (mycket rull) den till graven där dem sen la ner den.

Vidare så stod man i ”klumpar” , varje familj för sig och man gick fram en familj i taget, sa några ord och la i rosor i graven. Vissa grät, andra sa bara saker. När det hela var avslutat gick vi vidare, jag med tårar i halsen trots att jag inte kände personen. Men sorgen i mitt hjärta var för dess anhöriga.

När jag trodde begravningen var över så visa det sig att man även ska äta. Okey tänkte jag, visst är det olikt men vi har samma tradition att man bjuder på mat efter begravningen.

När vi kommer till stället så sätter sig alla ner och voila, alla skrattar! Skrattar?! Jag blev paff jag visste inte var jag skulle ta vägen. Varför skrattar man? Varför är det ingen som gråter längre. Herregud, servitörerna log och va skitglada. Detta stämde inte med begravningarna från mitt land.

När vi ätit klart så gick vi hem, alla till sitt.

Den närstående familjen, även dem självfallet med sorg i hjärtat gick vidare i sitt liv. Man hade skoj, man skratta, man hade fest, man firade diverse saker och livet fortsatte. Sorgen i deras ögon såg man inte, självfallet om man inte tog upp det. Men i övrigt så verkade allt pågå som vanligt som att ingenting hade hänt.

Tänk dig att smaka på något som är det suraste du någonsin smakat på. Sen smaka på någonting som är det sötaste du någonsin smakat på. Den skillanden är det mellan våra begravningar och vårt sätt att ”hantera” sorg som Libaneser.

Jag hade velat dela upp sorg för sig och sen prata om begravningar för sig, men jag antar att bästa sättet att framföra mina tankar och för att få er att förstå.

Detta blev ett lite längre inlägg så jag delar upp det i två delar. Imorgon kommer del 2, som handlar om hur min egen mors begravning va. Så ni förstår varför jag tycker det är skillnad.

Men vilket av dem är rätt? Det finns inget sånt, vi hanterar det bara på olika sätt, beroende på ursprung och kultur.

Postat av: Romeo Patrick 10 oktober, 2009 klockan 20:45

Besserwisser tyska besser, bättre och Wisser, vetare; ”en som vet bättre”) är en pejorativ term för en person som upplevs anse sig veta bättre än andra, då en besserwisser tenderar att ofta och gärna upplysa världen om sina (eventuella) kunskaper. Ordet viktigpetter är en ungefärlig svensk synonym.

Jag har tänkt nu en hel del på varför så många människor har sagt att jag framstår som en besserwisser. Personligen anser jag mig själv vara väldigt allmänbildad och är en person som gärna lär mig allt om allting. Genom mina år har jag lärt mig så mycket jag kan. Ser jag någon baka en apelsin ska jag fan baka en apelsin. Om den blir bra har jag ingen som helst aning om men jag är en som verkligen är ute efter nya erfarenheter, både praktiska och teoretiska.

Säger alltid vad jag tycker och tänker, är oerhört rak på sak och aldrig velig. Kan det vara därför jag uppfattas som en besserwisser? Om du snackar om någonting som jag vet att du har fel om nog fan steppar jag in och säger att nej så är inte fallet. Om du säger till mig att solen är gul och jag vet att solen är röd, då finns det inget i världen, förutom ren faka som verkligen får mig att tro på det du säger.

Pratar du däremot om något och jag säger ”Ja men så här ligger det till” och du säger ”Nej, så här ligger det till”. Om jag inte har fakta eller någon grund att gå på då säger jag att jag inte vet och att jag får lita på den personen. Fram tills jag kommer hem och kollar upp det.

Så enkelt och gott. Jag har insett att jag inte alls är en besserwisser. Visst känner jag mig ibland betydligt mognare än många men jag vet exakt varför jag anses vara en besserwisser.

Jag umgås helt enkelt med ointelligenta idioter. Jag antar att jag måste uppgradera mig i kompishjärnnivå haha.

Så hädanefter om någon säger ”Du är en sån djävla besserwisser” ska jag enkelt svara. ”Nej, det är bara du som är så djävla dum”

Oh yeah..  Romeo is back.

Postat av: Romeo Patrick 8 oktober, 2009 klockan 16:01

Helloo! =) It’s been too long indeed. Först och främst, tack till alla er som skickat mail och skrivit här och frågat om något har hänt mig. Det är ingenting som har hänt mig utan det är bara så att min kusin gick bort i en olycka, 20 år gammal så jag har inte direkt varit hemma och känslorna har inte tillåtet mig heller att sitta så mycket framför datorn och skriva om roligheter och annat idioti när en närstående till mig har gått bort.

Men nu är jag i alla fall tillbaka. Till alla er som försökt ringa och smsa, tack till er också, Om era sms inte kom fram så är det för att minnet på telefonen blev fullt. Vissa sms kom fram och andra inte. Så än en gång, ursäkta om det blivit lite kalibalik och kaos här.

Jag kan dock väl förbereda er att jag ska i nästa inlägg som kanske kommer ikväll snacka om mig. Jag har nämligen fått höra att jag är en besserwisser, och det mina damer och herrar , fick mig inte bara att se rött. Utan världens alla regnbågsfärger.