Avund.

Inlägget publicerades 9 februari, 2010 kl 11:21 | Kategoriserat under Värderingar.

Ett bra tag nu har jag kritiserat Rabih Jaber som var med i Idol då han hamnade i Let’s dance. Min mening har varit väldigt klar och jag har sagt att snubben hör inte hemma på dansgolvet och att han försöker alldeles för mycket.

Jag har även sagt att man ser att han verkligen försöker bli känd, men en hans ”stjärnstatus” slocknade innan den ens började. Detta har jag både sagt till vänner och bekanta, samt skrivit lite här och var på forum där man diskuterat denna man. Till svar får jag alltid precis samma sak.

Du är avundsjuk!

Avundsjuk? Jag? Aldrig!

Jag är ju typen som gillar att analysera så jag tänkte att dem kanske har rätt. Innerst inne kanske finns en avundsjuka, nog för att jag inte känner den. Så jag grävde djupt inom mig och fan avundsjukan. Men inte fan var det för Rabih Jaber.

Helt sonika för att jag känner inte riktigt att det är något att vara avundsjuk på. Jag är en person som blir avundsjuk på riktigt intelligenta människor, människor med fantasi, människor som skapar något stort. Sånt blir jag avundsjuk på, att varför inte jag? Men inte för att någon kommer med i idol och blir ”känd”.

Så min fråga är, för att man inte tycker om någon och för att man kommer med argument om varför personen i sig t ex inte är värd den uppmärksamhet han får. Är man per automatik avundsjuk då? Är det liksom någon försvarsmekanism som slår in så man anklagar folk för avundsjuka?

Än idag förstår jag inte varför det finns en sån otrolig defensivitet hos många. Så fort man inte följer strömmen , eller tycker annorlunda då är det något som står fel till tydligen.

Det jag ärligt kan för övrigt kan säga att jag är riktigt avundsjuk på. Eller kanske inte avundsjuka men rejält förbannad på är dem dör fittorna i ”My sweet 16” på MTV. 15 åriga små horer (killar som tjejer) som gråter för att dem inte får en bil, eller för att deras klänning inte passade. Sånt gör mig avundsjuk och så förbannad att jag inte ens kan kolla på den serien. Själv kommer man från fattiga omständigheter, där mat för dagen var en lyx och på andra sidan jorden klagar en liten fjolla på vilken färg på hennes halvmiljonkronors bil ska ha. Det är orättvisa på hög nivå. Där känner jag en viss avundsjuka ja.

Nej, skippa avundsjukan för den är inget att ha. Alltid om jag är på väg att känna avundsjuka så tänker jag alltid på dem mindre lottade. Dem som inte har den lyxen att sitta framför en dator. Dem som blir sexuellt utnyttjade, svälter, dom som är sjuka.. och dom och dom och dom… Ja ni förstår poängen.

Jag har min hälsa och jag har människor runt om mig som älskar mig. Vad mer kan jag begära?

Fotnot: Avundsjuka är en (varaktig) känsla av avund och missunnsamhet. Normalt rör det sig om områden som innefattar något av följande: pengar, utseende, relationer, talanger och livsstilar.
Avund är enligt skolastiken en av de sju dödssynderna.

5 Svar till “Avund.”

  1. keit

    Sååå helsike rätt. Jag har alltid levt med avundsjukan. Jag förstår inte människor som är det. Redan som ung/liten/ ja typ mellanstadiet då var det tjejer som var avundsjuka och då valde jag att ha kill kompisar jo vad blev man kallad då ? Hel sjukt. I äldre dar när man haft olika jobb och så är man trevlig mot alla. Det tål inte folk för då blir man omtyckt. Fick sluta tom på ett jobb en gång för hovmästaren tålde inte mig och hon var tillsammans med ägaren. Ett år senare ringde ägaren en Jugge. Ståtlig man ,tuff man skulle inte kunna tro han skulle göra nåt sånt. men ringde efter ett år och bad om ursäkt för jag fått gå och att HAN mått så dåligt över det för jag var hans bästa anställd,men att han hade inga val. Varför kan inte folk bara vara nöjd med dem de är. Gilla läget och njut av livet. Det bästa jag gjort är att starta eget för allt får bara jag tillbaka och bara jag. :-)

    Svara
  2. Rebecca

    Haha ja ska du läsa igenom alla inlägg har du nog en del o läsa framöver . :D

    Oh men gud nej,Rabih har jag aldrig klarat av… va tvungen o byta kanal när han dök upp i rutan.
    Fy fan. haha

    Svara
  3. Anna

    blev inte så mkt avund tycker jag, mer ilska och irritations inlägg :) Jag kan känna avund när en spinkig sak kan trycka i sig en hamburger meny, inte motionera och inte lägga på ett gram medan en annan går upp 1 kg av att titta på en bulle…. dom människor avundas jag, rejält! Avund är ju egentligen en form av komplimang, för den som andra avundar, beror ju på hur man ser det…. Hoppas du mår bra. Skriv mer :D

    Svara
  4. Linda

    Tyvärr har vi ju Jantelag här i Sverige, har själv fått känna av det några gånger.

    Svara
  5. Hanna

    Kan inte annat än att hålla med dig. Jag är också kärringen mot strömmen i många lägen och genast är någon där och påstår att man är avundsjuk. Blir så irriterad över det.

    Svara

Lämna en kommentar