Vad är det vi klagar på, egentligen?

Inlägget publicerades 26 februari, 2010 kl 17:25 | Kategoriserat under Värderingar.

Här lever vi 2010 i ett I-Land med alla fördelar och möjligheter som någonsin existerat. Ändå så är ingen av oss nöjda. Dagligen, året runt, helger, fester och i sömnen! Det finns ingen som verkar vara nöjd. Men var är vi på väg egentligen? Vad är det vi kräver av oss, av andra och av samhället?

Vad är det som gör att vi människor aldrig är nöjda? Förra året så klagade folk på att det knappt var någon snö. Skidåkare klagade och klagade, barnen klagade, föräldrar klagade. Vi vill ha snö! Mer snö! I år klagar alla på att vi har för mycket snö. Det är fan snö överallt! På taken, under bilarna, i barnens kläder. På hundarnas snoppar. Överallt! Och inte fan är det någon som är nöjd? Vi klagar ändå! Det är för mycket snö!

Sen kommer vi till det riktigt roliga. Vi skickar ett mail och klagar på att det inte kom fram på 10-20 sekunder! Vi försöker ringa någon och blir helt galna när dom inte svarar på telefon eller svarar på ett sms vi har skickat! Herregud! SVARA DÅ?! JAG SKICKADE DET FÖR 2 MINUTER SEN!

Sitter vi framför datorn så får man nästan utbrott när det tar länge för en sida att laddas. Länge? Över 5-10 sekunder är länge för en användare idag. Men va fan, för 5-10 år sen så visste du knappt vad Google va för fan, idag klagar du på att det går segt? Är man aldrig nöjd? Jag kommer ihåg när jag laddade ner mp3 låtar från Napster bland annat.. 2-4kb/s och helvette vad jag va glad! Idag ligger jag uppe i 10-11000 kb/s och ändå klagar jag om det tog lite längre tid än vanligt!

Jag kommer ihåg att jag såg på flintskallen Robert Aschberg (som jag för övrigt gillar) under om jag inte minns helt fel ”Insider” där dom pratade om en ung kvinna (tror det var förrförra julen) som hade en son och inte fick en bostad av socialen. Hon var helt galen i det svenska samhället och framförallt stockholm socialen som inte ordnade bostad åt henne. Men din lilla fitta, du sitter på ditt feta arlse och vill ha hjälp av socialen. Det är inte alltid lätt, klart man ska kunna få hjälp om det finns, men att sitta och skylla på dom och klaga på dom för att dom inte hittar? Va fan ska allting vara serverat på ett silverfat åt folk nu förtiden?

Tänker man inte på alla djävla människor världen om från Afrika till Asien till Månen, att där finns det människor som inte får ett djävla skit? Som inte ens har en bostad? Men ändå gråter du och klagar på att dom inte hjälper dig att hitta en bostad?

Sen klagar vi på maten , vi kan inte värma dom där djävla potatisarna för att uppvärmda potatisar är inte goda! Eller på att vattnet smakar bajs (mitt vatten smakar nämligen gödsel) och det kan man inte dricka. Vi har människor i världen som skulle slicka rent brunnen om dom kunde för dom saknar vatten och dom skulle äta potatisarna om dom så vore mögliga! Ändå sitter vi här på våra stora feta håriga arslen (min är i alla fall hårig, är inte din det läs: renrakade kvinnoarsle), och klagar och klagar och klagar!

Ingen av oss är nöjd med det vi har. Vi uppskattar ärligt inte vardagen. Vi uppskattar inte att vi lever i ett tryggt samhälle , att vi faktiskt har en säng som vi kan sova på. Att vi har färskt vatten och mat för dagen. Om något händer oss så finns det medel för att hjälpa oss. Ekonomiskt, medicinskt mm. Ändå klagar vi!

Helvete jag klagar dygnet runt! Jag klagar på allt och alla! Jag klagar på om min djävla bil inte fungerar. Jag klagar på att mitt internet är för segt! MEN FÖR SEGT FÖR VAD?! Jag har internet, jag har ett hem, jag har mat, jag har , jag har jag har.

Alltid när jag känner att jag klagar försöker jag tänka på dom mindre lottade. På dom människor som inte har det lika positivt som mig. På dom människor som kanske varken har mat, bostad eller någon som hjälper dom. På dom stackars barn som förlorar hela sn barndom för att dom måste tigga eller arbeta så att familjen ska ha råd att äta och överleva. Det värsta av allt är att jag är n person som känner mig värd någonting. Jag är för fan Romeo , hell yeah. Men vet ni vad? Jag är egentligen piss. I jämförelse med dom som kämpar för sin vardag, och är tacksamma för den lilla potatisbiten som dom får för dagen, om ens den.

Dom klagar inte som vi gör. Jag har träffat så djävla många fattiga, människor som inte ens har råd med skor. Jag har varit i Afrika, i Honduras i central Amerika och lite här och var. Och alla dom människor jag träffar, barn som vuxna säger samma sak. Vi kanske inte har allt, vi får kämpa och vi kanske inte har mat för dagen. Men vi är tacksamma för det lilla vi har. Vi är tacksamma för den lilla biten bröd vi stoppar in i vår mun.

För mina kära vänner, ju mer vi har och äger desto mer ska vi klaga. Desto mer vill vi ändra på. Ju mindre man har desto mer tacksam är man. Vi måste verkligen hitta tillbaka till tacksamheten över det vi har och inte klaga över vart och vartannat. Vi leve redan i en kaotisk värld där man bara förväntar sig och förväntar sig.

Det är dags att vi stannar upp för en stund, andas djupt och är riktigt tacksamma för att vi har ett så otroligt bra liv egentligen och att vår hälsa är i behåll.

7 Svar till “Vad är det vi klagar på, egentligen?”

  1. Karro

    Så rätt så rätt.. Bra skrivet!

    Svara
  2. anki

    mycket sant, vi klagar över allt i princip, jisses, ja vi skulle verkligen behöva oss en tankeställare emellanåt :) jag har en tendens när sidorna laddas dåligt att bli hyper, men det ska jag då sluta med…

    härliga bilder du har i artikeln, den nere till höger,, stämmer, vi är alltid avundsjuka på något som andra har i stället för att glädjas åt det vi har själva :)

    tack för ditt snabba svar på wp-support :)

    ha en skön helg

    Svara
  3. anki

    hej igen :-) oj, har du bott i så många länder, intressant ja och då får man lite inblick i hur andra länder har det. :-)
    skickar ett mail ang. kamera och objektiv frågan :-)

    ha en skön kväll

    Svara
  4. Beata

    Fan vad jag gillar dina inlägg! Skönt o veta att det fort finns folk därute med vett i skallen! gillar dig som fan! Ser fram emot att läsa mer utav dina inlägg

    Mvh B

    Svara
  5. Mats

    Hej och kul att du är tillbaka i bloggosfären;) Jag svarade som vanligt på din kommentar på min blogg. Du har väl koll så du läser mina svar där automatiskt antar jag? Kul att du gillade den nya designen på boggen också.

    Det är sant att ju bättre folk får det ju mer gnäller de och det är också sant att man gör det själv trots att man som du konstaterar det. Pratar jag med min gamle far (82) så hör jag ju hur mycket mer nöjda de var med sitt liv då han var liten. Arbetarna hade inget men det var gemenskap i alla fall och man hjälpte varandra istället för att bara prata skit om varandra och vara avundsjuka på varandra. Det fanns inte många att vara avundsjuka på heller för ingen hade något;)

    Det mest patetiska som finns är att se skuldfällan och att se människor som har bra upp till mycket bra inkomster båda två och ÄNDÅ lyckas totalknulla sin ekonomi på mycket kort tid så till den milda grad att de sitter och gråter i TV och måste ha hjälp. Det är skrämmande.. Förr fick de vara nöjda med det de hade.

    Ett gammalt ordspråk som min far brukar använda sig av är ”man ska rätta mun efter mat-säcken”. Det betyder som du kanske vet att man kan inte göra av med mer än man har… (matsäck=det man har med sig att äta till en picknick tex).

    /Mats

    PS: Mejla gärna igen så jag får din e-mailadress. Du var ju aldrig online eller svarade så jag tog bort dig, brukar göra det till slut när vissa aldrig har tid att svara… Det är dåligt av mig jag vet. Jag har lite att visa dig på msn. E-mail borttagen av Romeo (utan mellanrum vid snabel a naturligtvis. så skriver jag för att inte få spam;) )

    Svara
  6. Linda

    Nej, man blir visst aldrig nöjd i det här landet. Vi klagar på vädret och jämför oss gärna med vår omgivning.

    Svara

Lämna en kommentar