Kärleken Håller på att dö ut! – Del 1

Inlägget publicerades 16 mars, 2010 kl 11:37 | Kategoriserat under Kärlek, Värderingar.

Del 2: Kärleken håller på att dö ut!
En tendens som jag har haft i många många år har varit att jag har hjälpt mina vänner och bekanta med deras kärleksproblem och tro mig , det är många som har kärleksproblem.

Men om jag summerar allt jag har varit med om i livet och hört om, ofta via mina tjejkompisar och deras förhållanden så kan det summeras till att dom till en stor del känner sig ouppskattade, inte lika älskade och definitivt inte lika vackra och underbara som dom en gång i tiden kände sig. Allt dom kände sig i början av sitt förhållande, det har sakta men säkert försvunnit. Ungefär som en ballong som du fyller med luft. Efter ett tag så sipprar luften ur, men det märks inte direkt utan det är något som sker sakta.

Överallt i världen finns det kärlek. Så att det skulle vara unikt på något sätt kan man ju inte direkt säga. Men jag har märkt att kärlek i Sverige är extremt unik. Notera för er nya läsare är att jag har bott i 5 länder och är väldigt berest, så jag pratar inte ur nattmössan. Det är sällan om någonsin alls jag har sett någon som verkligen har den där äkta genuina kärleken.

När jag har träffat en kvinna här börjar man snacka, man går ut och tar en fika, sen går man hem och sätter på henne gul och blå i ställningar hon inte trodde existera. Helvete, inte ens jag visste att dom existerade. Sedan träffas man igen och tar en till fika och kanske sätter på henne med fikabrödet i munnen. Ungefär så.

Man umgås sen och blir tillsammans. En av hennes kompisar frågar henne ”Såååå , hur går det? Är du totalt förälskad och kär?”. Hon skulle nog säga att jag var en underbar kille men att kärleken inte hunnit sippra fram än. Nu är ju inte alla så, men det brukar genrellt av vad jag har fått erfara och även när jag frågat ut mina tjejkompisar angående detta.

Så innan kärleken faktiskt finns, så är man tillsammans och man har redan satt på varandra. Om sexet var dåligt, går man ofta skilda vägar. För vem fan vill ha en dålig kukvärmare? Sen tar man det därifrån helt enkelt.. Man umgås mer, man är flickvän/pojkvän och man kanske t om flyttar ihop för att se hur det fungerar. Sen en vacker dag känner man att det inte fungerar och säger tack och adjö. Dagen efter knullar hon eller han en annan gurka. Eller nej, dagen efter, nu tog jag i. Natten efter, det lät bättre.

Så då sitter jag och frågar mig själv var är kärleken? Var är den där genuina jag älskar dig kärleken? Där bara en blick kan borra igenom din själ? Många som läser den raden ”Borra igenom din själ” tyckte det lät som poesi mer än verklighet. Men gissa vad, äkta, sund och genuin kärlek är precis sådär. Var tror ni poesi föds ifrån om inte den äkta kärleken? Det är ju känslor nerskrivna på papper. Den äkta kärleken.

Det är dock så enkelt att bli tillsammans med någon här och dumpa, det är så enkelt att få sig en avsugning eller sätta på nån i arslet, kvinna som man. Det är enkelt att gifta sig och lika enkelt att skilja sig. Så varför skulle man ens bry sig om att tänka ett steg längre? Nej, vi kör på, fungerar det så funkar det liksom. Och om inte så dumpar jag dig. No more no less.

När jag frågar folk vad kärlek är så har alla olika definitioner på den. Men dom flesta är dock på samma nivå att det finns olika grader av kärlek. Inte för mig. För mig finns det kärlek, eller inte alls. Det är inte en grad, det är en känsla som fyller hela din kropp. Jag pratade med en vän angående detta med kärlek och hon sa att ibland älskar man en person mindre beroende på humöret etc. Hon har barn och då ställde jag en fråga. När du är så djävla leds på din trotsande ungdjävel, så känner du inte samma sorts kärlek, men om din ungdjävel skulle precis då bryta handen när han föll eller göra illa sig, visa mig då att du har samma kärlek, eller om inte din riktiga kärlek träder fram.

Man gömmer den, man låter annat påverka, men kärlek är kärlek och det är viktigt att vi kämpar för den. Herregud vad leds jag är på människor som blir tillsammans med killar eller tjejer och ”Oh dom är så snälla mot mig” och sen efter 5-6 månader dumpar man honom/henne. Det är en msn kompis som gjort precis så och jag blir så djävla kluven över hur dum man är. Varför ger man sig in i ett förhållande så snabbt?

Avslutningsvis vill jag bara göra min jämförelse med t ex Libanon och ge ett svar varför vi te x oerhört sällan skiljer oss och varför för oss kärlek är en genuin sak och ingenting man leker med.

Hos oss är det självfallet inte som här att du kan träffa en tjej på krogen och sen sätta på henne. Hos oss är det oftast dom slampiga brudarna som går på krogen. För i Libanon är det slampigt att knulla runt som man gör i Sverige. Ja, ni är alla slampor. Jag också, så oroa er inte.

En pojke träffar en flicka. En pojke blir vääldigt förtjust i denna flicka. Flicka ser pojke, tycker pojke är dum, stick pojke stick. Pojke inte sticka, pojke varje dag visslar upp mot hennes balkong och bara säger hej och går. Pojke försöker inte en gång, utan 100 gånger bjuda ut henne med ett NEJ till svar vareviga gång.

Flicka spela svårflörtad, men samtidigt så skyddar hon sig. Så fortsätter det så där, tills en dag flickan antigen säger åt killen ”lyssna, jag är inte intresserad, stick” eller tills hon till slut säger visst, vi kan gå och ta en ”fika” (vi har inte fika i Libanon, vi går och äter en middag eller lunchar eller något, man har så att säga inte direkt ”fik”).

Så går man och lär känna varandra och smyger och har sig, men man blir inte tillsammans, man kysser inte, man knullar inte. Man bara är med varandra och lär känna varandra ordentligt. Känner man då att man passar ihop, och tro mig då har man umgåtts riktigt länge då berättar man det för sina föräldrar och den vägen går det.

Det är alltså inte bara att hitta en flickvän / pojkvän. Hos oss måste killen eller tjejen verkligen visa att dom är intresserade och även om dom får 100 nej ändå visa framfötterna (notera, 100 nej är inte ett NEJ jag vill inte!! utan mer svårflörtade nej). Det är inte tillåtet att skilja sig hos oss kristna i Libanon om ”man slutar älska”. Då säger dom skyll dig själv, du borde tagit reda på detta bättre. Däremot får man skilja sig om man blir misshandlad, om någon är otrogen. Alltså riktigt bra anledningar. Detta gör alltså att innan man kastar sig in i ett förhållande så ser man till att verkligen veta vad man vill.

Medan här i Sverige, så kastar man sig in kan man dagen efter ta sig ur, det är liksom normalt. Sexet kommer också betydligt tidigare än själva förhållandet. Det blir en annan sorts atmosfär.

Jag delar upp detta inlägg i 2 delar, del 2 kommer senare ikväll så ni slipper läsa floder av text.

2 Svar till “Kärleken Håller på att dö ut! – Del 1”

  1. Mimia

    Goddagens!

    Jag håller med i mycket av det du skriver. Jag tycker själv att människor ger upp alldeles för lätt, de kämpar inte tillräckligt för sin kärlek! Eller kämpa kanske man inte ska kalla det för då låter det ju väldigt negativt, man ska ju inte behöva kämpa för kärlek. Den ska finnas ju finnas där hela tiden om den är riktig! Jag tror inte att kärleken för en person bara kan försvinna, den kan ändras kanske men om man älskar någon så gör man det för livet!

    Sina barn älskar man ju inte bara för en tid utan för alltid… och äkta kärlek borde vara likadan!

    Svara
  2. felicia

    Wow! .. bara wow. Du vet vad du snackar om.
    Inte bara en tankeställare utan hundratals.
    Tack för en riktigt bra läsning.

    Svara

Lämna en kommentar