Arkiv för augusti, 2010

Fotosession – Mia

Postat av: Romeo Patrick 10 augusti, 2010 klockan 01:34

Ett bra tag har jag nu funderat på att köpa en riktigt avancerad kamera och i början av Juli blev det av. I söndags, 8:e Augusti nästan exakt en månad efter att jag köpte kameran så fick jag chansen att ta lite bilder på underbara modellen Mia. Vanligtvis är det ju fotografen som ska få modellen att känna sig bekväm, men Mia var van så hon fick mig istället att känna mig bekväm.

Kommer inte skriva mycket, utan ville bara visa några av bilderna som blev tagna och lite photoshop arbete. Tilläggas ska att hon endast har naturell makeup, så all extra kring läppar/ögon/kinder har jag lagt dit manuellt.

Ett stort tack till Mia och ett oerhört stort tack till en människa som är värd att nämnas inte bara en gång utan massor;  Tore Nilsson.

Enjoy! (Snälla, inga sms med att ni vill suga av mig, det var bildligt talat!)

Ni ska självfallet klicka på bilderna! :)

;nbsp

21 kommentarer | Kategoriserat under Bilder, Diverse, Photoshop

Otrohet, en del av vardagen?

Postat av: Romeo Patrick 6 augusti, 2010 klockan 09:22

Otrohet. Alla vi har upplevt detta bestialiska fenomen. Antingen genom att själva varit otrogna eller genom att vår partner varit otrogen mot oss. Jag säger det igen, förr i världen var allting så mycket bättre. Visst fanns otrohet även då, men inte alls i närheten av antalet idag.

Vad är det som gör en människa otrogen, sviker sin partner, sin vän och sitt allt? Vad är det som gör att man ljuger en människa rakt upp i ansiktet när man säger ”Jag älskar dig” och varför är vi otrogna? Men framförallt, varför säger jag att otrohet finns i betydligt större utsträckning idag än ”förr i tiden”. Svaren är relativt simpla, om vi alla tänker efter. Men för er som fortfarande inte vet vad jag pratar om så kommer jag att förklara om en stund.

Jag läste för ett tag sen att kvinnor är lika otrogna som män, statistiskt sätt men ska jag vara ärlig så är det ingen statistisk som går att lita på. En man har av någon konstig anledningen lättare att erkänna otrohet samt att dom flesta män är korkade och inte riktigt kan dölja det på samma sätt som en kvinna kan.

Tänker man inte på konsekvenserna som det får? Sveket, lögnerna. Skammen? Att vara otrogen handlar om det jag som bekant hatar, egoismen. Att vara otrogen handlar ju egentligen inte om något annat än just egoism. Man tänker på sig själv och ingen annan. Man tänker inte på tjejen/killen man kommer såra. Man tänker inte på den man är otrogen med (om hon/han inte känner till den andra) att även den personen blir sårad, sviken och får ta emot lögner.

Det finns vissa sjuka definitioner av vad otrohet är. För mig är otrohet allt som du inte skulle göra framför din partner. Men även tankar och fantasier. Om jag tänker på en annan kvinna, att jag skulle vilja kyssa henne eller ha sex med henne eller vad som helst som jag inte skulle göra framför min partner. Det är otrohet för mig.

För ovanligt många (konstigt nog) så är otrohet vid t. ex. sex. Vissa tycker det är okej att pussa någon på munnen. Man drar helt enkelt gränserna olika så det är väldigt viktigt att i början av ett förhållande att man pratar om dessa gränser med någon man ska bli tillsammans med. Då slipper man få ”oväntade” reaktioner om något skulle uppstå.

Vad är det som har gjort att otrohet är så nära, så lätt att vara enligt mig? Tänk efter riktigt ordentligt. Hur är man oftast otrogen mot sin partner? Är det genom sex? Genom kyssar? Nej faktiskt inte, dom flesta otroheter (som i stort sett aldrig uppmärksammas) sker via någonting alla av oss har. Internet, och mobiltelefoner.

För 15-20 år sen. Hur var man otrogen? Det var genom möten. Man fick helt enkelt vara fysiskt närvarande för att ens kunna vara otrogen. För mobiltelefoner och internet fanns ju inte. Nu kan vi logga in och chatta på en sexchat, datechat, vanlig chat och det gör att vi kan vara otrogna betydligt lättare. En liten flört här, en liten flört där. En oskyldig bild..

Eller sms.. Man skickar ett sms med lite ”hey sötnos, saknar dig”. Ju mer kommunikation vi har fått, ju lättare det har blivit att kommunicera, ja då har också otroheten ökat. För den som skulle kunnat vara otrogen innan, så finns chansen nu, inte alltid fysiskt som sagt.

Det som är skrämmande är att det blir bara mer och mer. Det är av ytterst sällsynthet man hittar en person som är lojal, ärlig och framförallt trogen.

9 kommentarer | Kategoriserat under Värderingar

Vad skrämmer med romantik och kärlek?

Postat av: Romeo Patrick 5 augusti, 2010 klockan 21:21

Hur ofta får jag inte höra en tjej eller kvinna säga att hon söker mannen i sitt liv. Livskamraten, själsfränden och gnista i livet. Den där underbara personen som man bara klickar med och lever ett underbart liv med.

Det är någonting dom flesta av oss söker men långt ifrån alla. Men vad är det man egentligen söker då? Varför är svenska tjejer och kvinnor så oerhört rädda för romantik och kärlek? ”Det får inte bli för mycket” hör man många säga. Men kan det bli för mycket romantik? Kan det bli för mycket kärlek? Och vad är för mycket i så fall?

Jag förstår det uppenbara att man faktiskt kan dränka en person med överdrivet med romantik men just kärlek, hur kan det bli för mycket? Fundera lite på vad det är för samhälle vi lever i idag så finner jag faktiskt det hela inte så konstigt längre. När jag växte upp så var romantik och kärlek det ultimata. Sex var en bonus, det där ytliga var liksom inte det absolut viktigaste.

Men idag så är det viktigare än kärleken och romantiken. Det ytliga, det sexuella. För flera år sen pratade jag med en tjej som sa till mig att hon inte kunde veta vad hon kände för mig för att vi inte haft sex än. Hon ville helt enkelt uppleva och se till att jag var en Gud (att jag alltid måste bevisa det.. suck) i sängen innan hon skulle avgöra. För mig lyste det direkt röda varningsskyltar när jag hörde det där.

Intimitet i kärlekens namn har gått förlorad och jag tror på fullt allvar att inom 10-20 år kommer kärlek att vara utrotningshotat. Ta bara och jämför alla filmer. Ta en film för 50 år sen och ta en film idag.

Filmen för 50 år sen visar hur mannen och kvinnan leker runt med kärleken och försöker hitta saker att göra för att komma varandra nära. En sak som inte bara sker pang boom. Och när det väl sker så möts dom av den där långa kyssen som man känner rakt igenom ryggraden hur underbart härlig den är.

Idag ser vi en film där dom träffas, går på middag och därefter får vi se deras heta sexstund och därefter inleds förhållandet. Ser vi en film där killen/tjejen får jaga den andras uppmärksamhet och i slutet av filmen får dennes uppmärksamhet och kärlek, ja då kallar vi det för romantisk smörja.

Våra unga tjejer och killar (Det låter som jag är en farfar, det kanske jag är, vet inte var jag har planterat min säd tyvärr) växer upp med detta och jag utmanar er allihopa att hitta någon som säger att kärlek och romantik är det viktigaste i ett förhållande.

Det har blivit för lätt. Det är så helt enkelt. LÄTT. Det är så oerhört lätt att hitta en tjej och bli tillsammans med. Det är så lätt att sära på hennes ben och få henne på fall. Men det är ytligt hela djävla skiten. Från början till slut. För jag kan bli tillsammans med henne och efter ett tag, någon månad, något år då tar det slut. Men lika lätt som jag blev tillsammans med henne, avslutade jag det hela. Och lika lätt går jag vidare. Även om det inte går på en eller två dagar så går man vidare väldigt lätt.

Men vad är det då som gör att man är så rädd för detta med förhållande, kärlek och romantik? Kan det vara det faktum att vi är rädda för att det kommer att ta slut? För att innerst inne vet vi att det kan ta slut? Gör det att vi har byggt ett skydd runt oss där vi vägrar tillåta någon komma nära? Där intimitet och närhet skrämmer oss? För om vi tänker riktigt ordentligt, hur många av oss kan säga att vi har upplevt den där äkta kärleken? Hur många där ute kan säga med 100% ärlighet att dom trivs i deras förhållande och inte känner sig underskattade, otillräckliga med mera?

Vi är alltså väldigt anti detta med kärlek och romantik och ändå klagar vi på att vi inte känner oss uppskattade och vi får för lite uppmärksamhet. Att vara romantisk handlar inte om att köpa 2000 blommor eller boka ett bord med lite tända ljus. Romantik handlar om uppskattning, om det där lilla extra som kan pigga upp ens vardag. Vad är romantik egentligen? I grund och botten? Är det inte dom små sakerna. Som att du talar om för din partner att du älskar äppelträd och en dag tar han din hand och leder dig till ett äppelträd där ni kan äta en liten picknick.

Att kunna skriva en liten ”Hej, ville bara tala om för dig att du är den vackraste i världen” – lapp som man sätter upp på toa dörren eller vad som helst. Små små subtila saker som gör så enormt mycket. Och självfallet ska det finnas kärlek. Och samma sak där. Vad är kärlek egentligen? Kärlek är när du älskar någon mer än vad du älskar dig själv. När dina tankar inte längre kretsar kring dig. När din egoism (Och ja ni svennar har en djävla äcklig massa av detta) upphör.

Det är när du ser dina blivande barn i din partners ögon. Då vet du att det är kärlek. Men dit kommer knappt någon av er som läser min blogg antagligen att komma. För ni är antingen för rädda eller så är det helt enkelt så att ni har vant er, vid att inte få det för ni tror att det inte existerar… Egentligen.
Så min fråga till er, kära läsare. Vad är det med kärlek, romantik och intimitet som skrämmer er så?

22 kommentarer | Kategoriserat under Kärlek, Värderingar