Vad skrämmer med romantik och kärlek?

Inlägget publicerades 5 augusti, 2010 kl 21:21 | Kategoriserat under Kärlek, Värderingar.

Hur ofta får jag inte höra en tjej eller kvinna säga att hon söker mannen i sitt liv. Livskamraten, själsfränden och gnista i livet. Den där underbara personen som man bara klickar med och lever ett underbart liv med.

Det är någonting dom flesta av oss söker men långt ifrån alla. Men vad är det man egentligen söker då? Varför är svenska tjejer och kvinnor så oerhört rädda för romantik och kärlek? ”Det får inte bli för mycket” hör man många säga. Men kan det bli för mycket romantik? Kan det bli för mycket kärlek? Och vad är för mycket i så fall?

Jag förstår det uppenbara att man faktiskt kan dränka en person med överdrivet med romantik men just kärlek, hur kan det bli för mycket? Fundera lite på vad det är för samhälle vi lever i idag så finner jag faktiskt det hela inte så konstigt längre. När jag växte upp så var romantik och kärlek det ultimata. Sex var en bonus, det där ytliga var liksom inte det absolut viktigaste.

Men idag så är det viktigare än kärleken och romantiken. Det ytliga, det sexuella. För flera år sen pratade jag med en tjej som sa till mig att hon inte kunde veta vad hon kände för mig för att vi inte haft sex än. Hon ville helt enkelt uppleva och se till att jag var en Gud (att jag alltid måste bevisa det.. suck) i sängen innan hon skulle avgöra. För mig lyste det direkt röda varningsskyltar när jag hörde det där.

Intimitet i kärlekens namn har gått förlorad och jag tror på fullt allvar att inom 10-20 år kommer kärlek att vara utrotningshotat. Ta bara och jämför alla filmer. Ta en film för 50 år sen och ta en film idag.

Filmen för 50 år sen visar hur mannen och kvinnan leker runt med kärleken och försöker hitta saker att göra för att komma varandra nära. En sak som inte bara sker pang boom. Och när det väl sker så möts dom av den där långa kyssen som man känner rakt igenom ryggraden hur underbart härlig den är.

Idag ser vi en film där dom träffas, går på middag och därefter får vi se deras heta sexstund och därefter inleds förhållandet. Ser vi en film där killen/tjejen får jaga den andras uppmärksamhet och i slutet av filmen får dennes uppmärksamhet och kärlek, ja då kallar vi det för romantisk smörja.

Våra unga tjejer och killar (Det låter som jag är en farfar, det kanske jag är, vet inte var jag har planterat min säd tyvärr) växer upp med detta och jag utmanar er allihopa att hitta någon som säger att kärlek och romantik är det viktigaste i ett förhållande.

Det har blivit för lätt. Det är så helt enkelt. LÄTT. Det är så oerhört lätt att hitta en tjej och bli tillsammans med. Det är så lätt att sära på hennes ben och få henne på fall. Men det är ytligt hela djävla skiten. Från början till slut. För jag kan bli tillsammans med henne och efter ett tag, någon månad, något år då tar det slut. Men lika lätt som jag blev tillsammans med henne, avslutade jag det hela. Och lika lätt går jag vidare. Även om det inte går på en eller två dagar så går man vidare väldigt lätt.

Men vad är det då som gör att man är så rädd för detta med förhållande, kärlek och romantik? Kan det vara det faktum att vi är rädda för att det kommer att ta slut? För att innerst inne vet vi att det kan ta slut? Gör det att vi har byggt ett skydd runt oss där vi vägrar tillåta någon komma nära? Där intimitet och närhet skrämmer oss? För om vi tänker riktigt ordentligt, hur många av oss kan säga att vi har upplevt den där äkta kärleken? Hur många där ute kan säga med 100% ärlighet att dom trivs i deras förhållande och inte känner sig underskattade, otillräckliga med mera?

Vi är alltså väldigt anti detta med kärlek och romantik och ändå klagar vi på att vi inte känner oss uppskattade och vi får för lite uppmärksamhet. Att vara romantisk handlar inte om att köpa 2000 blommor eller boka ett bord med lite tända ljus. Romantik handlar om uppskattning, om det där lilla extra som kan pigga upp ens vardag. Vad är romantik egentligen? I grund och botten? Är det inte dom små sakerna. Som att du talar om för din partner att du älskar äppelträd och en dag tar han din hand och leder dig till ett äppelträd där ni kan äta en liten picknick.

Att kunna skriva en liten ”Hej, ville bara tala om för dig att du är den vackraste i världen” – lapp som man sätter upp på toa dörren eller vad som helst. Små små subtila saker som gör så enormt mycket. Och självfallet ska det finnas kärlek. Och samma sak där. Vad är kärlek egentligen? Kärlek är när du älskar någon mer än vad du älskar dig själv. När dina tankar inte längre kretsar kring dig. När din egoism (Och ja ni svennar har en djävla äcklig massa av detta) upphör.

Det är när du ser dina blivande barn i din partners ögon. Då vet du att det är kärlek. Men dit kommer knappt någon av er som läser min blogg antagligen att komma. För ni är antingen för rädda eller så är det helt enkelt så att ni har vant er, vid att inte få det för ni tror att det inte existerar… Egentligen.
Så min fråga till er, kära läsare. Vad är det med kärlek, romantik och intimitet som skrämmer er så?

22 Svar till “Vad skrämmer med romantik och kärlek?”

  1. Rosii

    Romeo du skriver på ett så fint sett , du har verkligen hittat den röda tråden när det gäller skillnaderna mellan oss svartskallar o svenskarna :P.. När man väl börjat läsa dina inlägg bilr det svårt o stanna , du har så tydligt språk och det jag och mina vänner säger var tredje rad är -de fan sant ! -HELT RÄTT ! Ellerhur.. osv haha..
    Jag har också upplevt en tuff sorg som jag bär på än idag , min kusin var 16 år när han dog , vi var i Syrien då o begravningen var exakt som din mammas , helt underbar på ett fruktsansvärt sett. Men jag vet att han och även din mamma är uppe hos Jeus nu och har det mycket bättre .. Jag blev mer än chackad när jag sedan fick uppleva en svensk begravning , det kändes så fel.. Men jag vill bara säga att du är fett bra på att blogga fortsätt bara ;) <3

    Svara
  2. Nelly Nor

    Jag är inte rädd. Och jag har funnit den rätta till slut – som inte heller är rädd. Nu får jag all kärlek och all romantik jag vill och behöver. Drömmar kan bli sanna om man tror… (men visst är romantiker ett utdöende släkte tyvärr…).

    Mvh
    Nelly

    Svara
  3. Anna

    Men är det inte så att folk är rädda för att släppa någon in på livet? Att blotta sig och utsätta sig för risken att bli sårad? Vi svenskar har nog en ganska negativ inställning till det här med förhållanden. Här förutsätter man på nåt vis att det kommer ta slut och man kommer bli sårad och lämnad ensam kvar. Bättre då att hålla det ytligt utan att investera så mycket känslor. Det blir ju ändå bara så jobbigt när det tar slut…

    Svara
  4. Rebecca

    Ingenting skrämmer mig med kärlek.
    jag älskar att älska,jag tror stenhårt på kärlek vid första ögonkastet och kan älska med sån intensitet och passion efter bara några dagar/veckor så att jag bara vill gå sönder.
    Jag vill ha så mycket kärlek så killen nästan blir besatt… fast där e d nog bara jag som blivit bortskämd med att faktiskt hittat 2 pojkvänner som älskat mig mer än allt på hela denna jord.
    Så nästa pojkvän kommer ha mycket att leva upp till,höga förväntningar…

    Svara
  5. mrs A

    Romantik och kärlek skrämmer inte när man vet att den finns där villkorslöst. Men rädslan är väl att bli övergiven? Att tro att det finns något som man inte egentligen kan få? Den eviga skräcken för att bli övergiven. Jag tror det är så enkelt.

    Svara
  6. Jojo86

    Ojojooj finally ett inläggg…..och som vanligt så håller det måttet…..grymt skrivet

    Svara
  7. Malin

    Visst har du väl kanske rätt, men samtidigt kanske man inte riktigt vågar tro på all den ”romantiken” som folk berättar om. Man kanske har varit med om det innan och sen blivit rejält bränd inte skulle jag då vilja gå igenom det hela igen. Samtidigt som man måste våga chansa för annars får man ju inte veta om det är en helt vanlig groda eller kanske en prins.

    Svara
  8. Mimia

    Hej farfar Romeo!

    Många kloka ord…håller med dig helt och fullt i ditt tänk. Både i detta inlägg och det ovan.

    Vart tog du vägen? Hur har sommaren varit?

    Svara
  9. Carola

    Jag tror att man måste vara rädd för att på riktigt kunna älska en annan människa mer än sig själv. Är det inte det allt handlar om? Rädd för att släppa in någon för att sedan när man väl vågat vara rädd för att förlora. Rädslan finns alltid där och jag tror att den kanske t.o.m. kan vara en förutsättning för kärlek över huvudtaget.

    Svara
  10. Carola

    Hela vårt samhälle är ju uppbyggt så. Vi skräms till saker. Skräms till konsumtion, skräms till lydnad. Ta reklam som exempel, om vi inte använder axe så sprutar det svett under armarna och då vill inga tjejer ha en. Om vi är rädda så konsumerar vi. Rädsla är en bra grund för manipulation & det är tyvärr inpräntat sen barnsben. Du ska vara rädd för att inte få en kille när du är yngre och börjar dejta & när du väl fått en så ska du vara rädd för att inte kunna hålla honom kvar. Har ingen teori om varför vi är så rädda men jag tror att det kan ha & göra med att att det är okänt & vi är rädda för det vi inte vet. Kärlek är så stort och outforskat vilket skrämmer oss för att vi har ett samhälle som är uppbyggt på fakta och bevis. Vi kan inte bevisa att det är bättre att älska och förlora, det är bara vad vi vill tro & då skrämmer det lika mycket som t.e.x. religion. Handlar ju egentligen om hopp. Och att ha tillit till något man inte vet.

    Svara
  11. Carola

    Nej det vet jag inte, men gillar att analysera och faktiskt använda det där som sitter på axlarna ;)

    Ja men precis. Vi är bekväma och tyvärr kanske tar första bästa istället för att verkligen känna efter. & det gör nog vi svenskar för att vi som sagt är rädda att vi inte får någon annan. Om man som du beskriver uppvaktar någon länge försvinner den där ”otåligheten” som gör att vi hela tiden ser oss efter något bättre, något annat. Det man även märker av lite när man passerar 25 strecket :) Gräset är inte grönare på andra sidan – det handlar väl helt enkelt om att vara trygg i sig själv och göra ett medvetet val när man väl hittar kärlek. & viktigast av allt KÄNNA inte TÄNKA.

    Svara
  12. Carola

    Nej, det vet jag inte men jag gillar att analysera & faktiskt använda det där som sitter ovanför axlarna ibland :)

    Jag håller med, det är enkelhet/bekvämlighet. Vi tänker istället för att känna. När vi blir kära och hittar kärlek börjar vi tänka att det kanske inte är det bästa jag kan få, den ultimata partnern. Istället för att bara känna och sen bygga på det istället för att bygga på fakta & förnuft. För det är det något kärlek är så är det bortom allt förnuft =) Jag tror att man kan tänka sönder känslor och kärlek i jakt på fakta & bevis.

    Tack för inspirationen!

    Svara
  13. Carola

    sorry för spam – trodde jag fipplade bort kommentaren ;)

    Svara
  14. Carola

    Haha, ja det var en klassiker på mellanstadiet ju!

    Jaa med tre år till godo dessutom :-D

    Svara
  15. nethy

    Tar mina andetag slut igen, du skriver så himmla bra Romeo,! Det stämmer in så jävla väl!! Tar orden ur munnen på mig…..
    Kärlek och romantik, något man aldrig kan få nog utav och något man får alledels för sällan =/
    Kram!!

    Svara
  16. Rebecka

    Mycket läsvärt!

    Svara
  17. Anneli

    vilken bra blogg du har. Har redan kommenterat ang tro, och måste skriva här oxå.Första gången jag är här inne och fastnade. Du är en TÄNKARE. Känner igen mig själv i dina funderingar.

    Svara
  18. Swea

    Hm. Det här känns bekant. Det som skrämmer mig är egentligen inte romantiken och kärleken. Utan bilden av romantik och kärlek. Den är ofta amerikansk, sliskig och uppbyggd av romantiska komedier och föreställningar om den perfekta partnern. Som egentligen inte finns. För ingen är perfekt. Och alla blir brända någon gång. Och blir man det stänger man in sig själv lite, man sluter sig mer och mer inom sig, och törs kanske inte tro på den person som säger sig älska en. Och då gör man samma sak mot honom eller henne. Så tänker jag.

    Svara

Lämna en kommentar