Notera, alla bilder är klickbara

Som många/några/alla/få av er vet så är jag dessutom barberare. Många frågar mig hur jag kan så otroligt många grejer, hur man får tid för saker och ting. Det handlar om prioritering. Har alltid prioriterat kunskap i mitt liv framför annat. När andra var med sina vänner höll jag på med att börja jobba, lära mig det ena och det andra. När jag va ca 20 år gammal, efter en lång tids vädjan att få börja raka med kniv (Men alla tyckte att det var för riskabelt och avrådde mig) så sket jag i deras åsikter och tänkte att i värsta fall skär jag upp mig själv och då kan jag ha ärr och leka Badboy.

Så när jag var i Libanon på semester så köpte jag två stycken moos (rakkniv) och frågade i affären hur man ska göra. Han sa att man löddrar upp en uppblåst ballong, sen ska man raka den. Man ska hålla på tills ballongen slutar spricka (så man lär sig vinkla kniven). Detta är för att ballonger har ju en viss rundning som vi människor har.

Dåså tänkte jag, let’s hit it!. Jag löddrade upp ballongen och rakade. Den sprängdes inte. Så jag testade att göra bockskägg, olika stilar och fortfarande inget ”PANG”. Så då bestämde jag mig för att gå steget vidare. Löddrade upp mina lår och ben och rakade av dem. Sen mina armar på vissa ställen. Sen lurade jag släktingar att jag hade gjort det länge och fick då raka deras nacke (Alltså linjen där man har håret, fick göra den rak). Så småningom försökte jag på mig själv och allt gick bra.

Än idag har jag varken skurit mig själv eller någon annan (Eller jo jag råkade trycka i den lite för hårt en gång när jag inte hade linser/glasögon på mig, så distansen var lite svårmätt då jag knappt såg något).

Så, nu ska jag låta bilderna få tala på vad jag gör =). Många tror att barberare = Endast skägg. Det är det också. Men inte om man heter Romeo, då ska man alltid ta steget högre.

Länge har jag velat fotografera, jag har hållt på med fotoretuoch i något år. Men har även alltid älskat att ta bilder. Jag är inte så intresserad av att ta bilder på fåglar eller på blommor eller på fjärilar. Men gärna hundar, människor samt lite annorlunda grejer. Så som sagt så funderar jag starkt på att göra om gäststugan till fotostudio, och kanske köpa lite grejer. Men är det värt det? Är det en passion eller bara ett intresse som jag har?

Att jag känner mig stolt över riktigt fina bilder gör att jag känner en viss passion. Eller ska jag säga ett intresse som vidareutvecklas antagligen om jag kommer att göda den. Så vi får se hur det blir =). Mitt nästa inlägg, imorgon (idag) när jag vaknar kommer att handla om Talang 2009 – Sweden. Ett av världens sämsta talangprogram. Imorgon får ni veta varför, tills dess, njut av bilden på mig och valpen, visst e hon söt? Jag är också söt jag vet, men ge lite cred till valpen med!

På kvällskvisten så kom Kriss, Sarah, Hampe, Brandt och ofödda skönheten som finns i Sarah’s mage och hälsade på. Dem hade med sig fika men som vanligt får jag lite skruvar som ramlar av mitt huvud så jag åkte in till centrum och köpte: Mariekex, Pucko, Cola (hell yeah), Digistive Kex, Prince chokladkex, Waffers choklad, Chokladflarn, Ballerina kex och chips! Tänkte man måste ju ha lite att välja och vraka på. Vi satt en liten stund och pratade om det ena och det andra och jag frågade Sarah lite om vad hon tyckte om smärtan vid födseln. Tycker sånt är väldigt fascinerande.

Men det som är desto mer fascinerande är att hon sa att trots den oändliga smärta hon vet att hon kände, så kommer hon inte ihåg det. Efter att barnet var fött var det som att det försvann. Hon visste att hon hade haft ont men kände inget längre. Snacka om att det måste vara naturens ”moderkänslor”. Wawawiwawa, vill med uppleva sånt. Bara för att kunna förstå allting mer så är jag en som vill uppleva allt. Även en förlossningsmärta.

Jag har ju varit med en gång tidigare, dock så var det när mamma födde mig och tyvärr kommer jag inte ihåg mycket. Jo! Jag kommer ihåg hur läkaren såg ut, vad rummet luktade.. (haha eller hur?)..

Nästan så man blir sugen på barn! =)

Angående hundarna så hade jag ju köpt chips och ostbollar och dylikt. Så jag tänkte testa Akira och Amber och se hur duktiga är idag. Har ju tränat dem att dem inte får tugga även om dem har mat i munnen, om jag inte säger ”Varsågod”. Så jag proppade deras mun full med ostbollar, och så testade jag! Resultatet är här nedan =).

Lite senare idag eller imorgon ska jag även publicera en liten video på valparna! =)

Lite bilder på valparna

Igår sa dem på nyheterna att det skulle vara soligt i hela Sverige men var det så i Skara? JA! Det var det, i 5 minuter eller så? Det har regnat hela dagen och jag är mest besviken över att valparna inte får komma ut i naturen och vara lite busiga men neeej då, vädrets makter var inte på min sida. Så vi får hoppas på lite roliga väder till veckan.

Idag har jag inget planerat, men jag handlade ost och kex för närmare tusingen här om dagen så jag måste ju få i mig lite av det. Är så suveränt sugen. Jag har också känt nu på senare tid ett väldigt stort sug efter en systemkamera. Så för er som är kunniga fotografer och kan er sak, vänligen hör av er. Jag söker en kamera för som får kosta max 15000kr.

Så kom med era förslag!

För ca 3 veckor sedan bet jag av en tand. Har ringt Skara (Djävla skitkommun) och berättat att jag har fruktansvärt ont och kan knappt sova. Hon svarar – ”Vi har en väntetid på ca 1-2 år”. Blir jag paff?

Hell yeah! Jag talar om för henne men detta är akut! Det gör så fruktansvärt ont. Då säger hon – ”Då tycker jag att du ska ringa en privatläkare eller en annan kommun”.

Vadå?! Alltså vänta, jag trodde det var min rättighet att ha en djävla tandläkare redo! Men tydligen inte. I Umeå kunde man få samma dag eller dagen efter. Här måste jag ringa till en annan kommun?!?

Sagt och gjort!

Jag ringer Lidköping och vad tror du tanten svarar där?
Exakt samma sak!

Ja, förutom att dem har 1 års väntetid. Hon tyckte att jag skulle prata med en privatläkare. Då ifrågasatte jag detta och menade på att om jag ville ha en privatläkare hade jag väl ändå inte ringt er?! – ”Tyvärr är det så”, svarar hon!

Så jag ringer Götene kommun som säger sig ha tid på torsdag eftersom det är AKUT. Jag sa toppen, jag vill samtidigt kolla upp alla mina tänder och laga alla eventuella hål. På en och samma gång. Men neeeeee. Det gick inte!

Tanten säger ”Vad vill du göra först? Laga din tand eller kolla om du har hål?”. För en sekund började jag leta runt i huset efter dolda kameran för detta måste ju för fan vara ett skämt. Jag beskrev precis för tanten hur fruktansvärt ont jag har, att jag inte kan sova, att om jag andas så ilar det något så fruktansvärt (och försök att inte andas…) , och då undrar hon vilket jag helst vill göra?!

LAGA MIN TRASIGA TAND SOM JAG SA VA AKUT?!

Tänker folk ibland? I alla fall, 10.30 har jag tid där så jag längtar. Kan man längta efter en tandläkare? Jag har ingen tandläkarskräck direkt, visst det är inte skönt med en spruta i munnen och borren och allt skit men herregud vad jag längtar.

Jag går hellre till tandläkaren idag än har sex med varenda snygging där ut och inne. SÅ mycket hellre vill jag gå till tandläkaren.

En fundering som slog mig också va varför folk är så rädda för borren? Om man får en spruta (Jag har testa med bedövning och utan bedövning) så känns det ju verkligen inte. När jag va yngre var jag självfallet macho och när dem skulle ge mig bedövning bad jag om att vara utan. Men jag tror min machohet egentligen var feghet, jag var nog mer rädd för sprutan än smärtan och ni tror inte jag ångrade mig?!

Men när man får sprutan så känns det ju ingenting, så jag förstår inte varför man blir rädd för all smärta då? Kan ju säga att hoppas ni inte får som övertandläkaren i Umeå gav mig. Hon satte in sprutan men vred den konstigt så den tog på en nerv och fy helvete satans apa som sitter på en ko som mjölkar en häst vad ont det gjorde.

Alltså det var som att hela min käke brann upp. Och bedövningen blev inte jätte bra. Hon frågade då om hon ska ta en ny och jag sa ”NEJ!”. Sen tänkte jag, fuck it, låt henne spruta en till hellre det än smärtan.

Så sticker hon en till spruta och jag känner inget. DOH, ena sprutan hade ju redan lokalbedövat lite, så min oro va för ingenting.

Så gott folk, om jag överlever dagen, får ni kanske en bild med mig gråtandes hos tandisen.

Wish me luck! *skakar*

Uppdatering: Ont! Det gör ont men det går det gör ont en stund på natten..

Det tog nästan 2 timmar, att laga en tand, och 1500kr fattigare blev man.

Eftersom jag har parat min tik fick jag höra både det ena och det andra, bland annat från vovve folk samt pitbullforum’s folket. Dom menade alla på att min avel var oseriös då jag inte har renrasig hund som jag avlar på.

Dem kom med 100 olika orsaker till varför jag inte ska avla och frågade om jag hade gjort det ena testet efter det andra och kollat det ena och det andra. Häpen blev jag, minst sagt av deras ”attack” eller som i deras egna ord är ”välmenat” när dem kallar mig oseriös och att jag inte förtjänar att ha hundar och jag vet inte vad.

I alla fall, tog mig en titt på flera stycken kennlar som sålde till exempel American Staffordshire Terriers (Amstaff) och annat folk som har t ex American Pitbull Terrier (APTB) och dem flesta har varken testat sina hundar eller brytt sig om det alla upprörda människor menade att jag skulle kolla upp.

Så jag som inte ens driver en kennel tycker dem ska göra det ena och det andra, när det finns kennlar där ute som är värre och ofta ”dogfarming” eller ”dogmills” (Alltså man föder upp hela tiden för att tjäna massa pengar).

Jag byggde en hage på 2×2 meter i köket som valparna har, samt att jag precis blivit klar med utehagen till valparna på 42kvm. Ändå så kallar dem mig oseriös. Vad är definitionen av oseriös? Att jag tar valpar på min hund som inte är renrasig på papper? Är det något jag överhuvudtaget bryr mig om? Nej.

Jag har varken ett stort intresse eller passion för avel, varav jag inte bryr mig så mycket att kolla upp hundra saker hit och dit. VIssa menar att det är ren idioti att man avlar på sin h und för att den är söt. Men vilka är dessa människor som ska tala om (läs: Uppfostra) andra människor till vad som är rätt eller fel? Om jag finner att jag vill avla på min hund, oavsett orsak så har ingen annan med detta att göra. Att den döma ut folk och kalla dem oseriösa för att dem föder upp på något dem anser är fel tycker jag är märkligt.

Jag tycker att oseriös avel är när man inte bryr sig ett skit och bara låter hundarna valpa och ”sköta sig själva”. Jag har satt min tid, mina pengar, min oro och framförallt min ork och offrat för att ha valpar. Byggt hagar 90% av alla uppfödare inte har, gjort saker många kennlar inte gör. Ändå klassas jag som oseriös?
Haha , skönt att höra.

Det jag gillar med mig själv är att jag ger blanka fan i folks åsikter i vissa sammanhäng. Vill folk mig väl, vill folk prata med mig etc, så tar jag emot det. Men dem som bara menar att saker och ting är fel för att dem tycker det kan bespara sig sina luftintag och snacka med en vägg för den lär lyssna mer.

För övrigt som sista punkt vill jag också säga att det som är konstigt är att folk frågade om mina hundar var testade, för dem ville verkligen att dem ska testas. Svarar jag ja, då vill alla veta vad resultatet är. Vad har ni med det att göra? Nyfikenhet? In my asss!

By the way, funderar på göra min blogg lite mer barnvänlig. Alltså jag är oerhört provocerande i mina inlägg, använder ganska fula ord. På ett sätt tycker jag att jag ska fortsätta för att det är så jag vill synas utåt på min blogg. Men samtidigt känner jag att jag inte vill förnärma folk på något sätt if you know what I mean.

Jag har ca 40 besökare/dagen som hälsar på, alltid lika trevligt. Men jag får ofta höra att jag skriver så långt och att man inte orkar läsa mina inlägg. Dem flesta bloggar jag har stött på skriver några rader om aktuella händelser. T e x ”Nu åt jag en morot”. 10 minuter efter ”Nu är moroten uppäten”.

Jag är inte typen som gillar att bara skriva för att skriva. Jag skapade denna blogg för att jag ville skriva av mig, och kanske skapa en debatt med andra människor, därför skriver jag ofta om saker som har med mina åsikter och värderingar att göra, och sällan ”Idag såg jag en fluga”-inlägg.

Så jag får ta mig en funderare angående detta. Skriva bara för att skriva, eller skriva ordentligt ? :)

Hur gammal var du första gången du lät den ljuva, milda och härliga spritsmaken svalka dina törstande smaklökar? 15? 11? 10? 9?

Nu kanske du tänker ”Vadå 10 år?”.

Dagens inlägg handlar om alkoholismen i Sverige, om folks sätt att se på alkohol som är världens största och mest välkända drog. Nu har jag ingen statistik på detta inlägg så med andra ord så grundar jag allt det jag kommer att skriva på erfarenhet, på sånt jag har upplevt , sett och hört. Det behöver alltså inte stämma helt.

På min tid, då jag var ungdom (Låter som jag är din farfarsfar), då jag gick i 7:an, var alkohol fortfarande ett litet mysterium för mig. Kanske levde jag i en skyddad bubbla där jag inte utsattes så mycket för vad som pågick runtomrking, men jag var också något av en ensamvarg. Pallade inte med alla töntiga yngre människor, deras ”tuffhet” när dem rökte/drack så jag var aldrig involverad i den världen.

Hemma hos oss hade vi en bar i bokhyllan fylld med allt från Congac, Whiskey, Baileys, Vodka och massa andra likörer/viner. Mina föräldrar är inte människor som dricker och definitivt inte super men man har det om man t ex firar någonting eller får besök och någon vill ha något att dricka. Så flaskorna stod i flera år i den där baren, dem flesta oöppnade.

Förutom Baileysen, den brukade jag dricka lite ur då och då. Vi snackar alltså att jag brukade hälla lite i korken och dricka upp det, så 1-2 cl kanske det rörde sig om. När mina vänner var på besök blev alla så förvånade över att vi hade en bar och att jag inte snodde något och gick ut och söp. Varför skulle jag? Har som aldrig fattat vitsen.

”Mina föräldrar gömmer sin sprit” sa alla mina vänner. Men varför ska man behöva gömma det? Om man som föräldrer inte har pli på sina barn, om dem inte vet att ett nej är ett nej, då är det något som är galet. Att sen ta den ”lätta” utvägen och gömma, då har man ju inte adresserat rätt problem. Det problem att barnet ska veta att även om det finns framme, är dem inte tillåtna att ta något.

Då, under den tiden var jag barn och resonerade inte som jag resonerar nu, i alla fall inte lika djupt. Men nu när jag har blivit 25 år gammal så funderar jag mycket på vart Sverige egentligen är på väg? Som med dem flesta av mina inlägg kommer jag att göra jämförelser mellan mitt land, Libanon och Sverige, mitt andra land.

Anledningen till att jag alltid jämför olika länder är för att visa er skillnaden, inte för att säga att Libanon är bättre än Sverige eller att Sverige är bättre än Libanon, utan bara för att visa er motsatser, hur olika det kan vara.
Vi har även i Libanon självfallet alkoholister, men där är man ”gömd”. Man dricker hemma och går man ut så är man inte lullig med spriten i handen utan ofta märker man inte på att man är full, förutom lukten. Dem beter sig anständigt, inget tafsande, spyande och annat skit.

Ungdomar däremot kan inte dricka som man gör här. Dels för att vi inte har det i vår kultur (Jag är kristen, så det har ingenting med religion att göra), dels för att man skulle få 20 liter intryckt i sig om föräldrarna fick reda på det. Vi har noll tolerans, inget djävla daltande som man gör här. Du får inte dricka för du är barn. Punkt. Det finns inte ”ok , smaka” eller ”Men snälla mamma alla andra gör det”.

Medan här i Sverige har vi det tvärtom, redan i unga åldrar, och jag har SETT en 10åring som snott sprit hemifrån dricka. Vad gör föräldrarna? I många fall säger folk följande:

”Hellre att jag vet att mitt barn dricker än att han/hon gör det i smyg”.
”Hellre att jag köper ut åt honom/henne än att det köps HB”
”Ja men vadå? Jag kan ju inte hålla koll på mitt barn dygnet runt heller???”

Vad jag blir så paff över är vilka idioter till föräldrar det är. Mina föräldrar kunde upptäcka att jag satt på en strand, eller om jag har suttit på en gräsmatta. Hur vet jag inte, men dem gjorde det. Dem var riktiga föräldrar som höll koll på mig. Inte massa trams att ”vi tror på fri uppfostran”. Det är ett annat ämne jag får ta upp, fri uppfostran alltså men jag håller mig till alkoholen nu.

Om mitt barn är 14 år gammalt och jag vet att det finns en risk att denne börjar dricka då sätter jag stopp innan det händer. Hur? Det finns 10000 sätt. Man är alldeles för lallig i Sverige med sina barn. Man tillåter för mycket och ger  för mycket frihet. Som förälder ska man ta sitt ansvar och se till att dina barn inte är ute och super, dricker, snor, begår brott eller annat. Det finns tusentals sätt att hålla koll på sina barn, och det måste man!

Varför har vi annars denna alkoholkulturen i samhället? Varför finns det annars små barn i åldrarna 12-15 som super sig hejdlöst fulla och föräldrarna blir inte särskilt arga, eller så blir dem det men inga konsekvenser ges? Hur kommer det sig att på valborg så super 8/10 svenskar?? Det är inte normalt! Och framförallt så är det inte ett dugg hälsosamt.

Under dessa år jag har levt har jag hört av ungdomar ett flertal olika orsaker till varför dem dricker. Den främsta orsaken som alla vet, även om dem flesta av er förtränger det, är att man får bättre självförtroende, man vågar mer och man har kul.

Men som jag nämnde någonstans förrut, då addresserar man fel problem. Om alkohol gör mig glad, då är det något som är fel som jag borde rannsaka med mig själv. Om alkohol ger mig ego boost eller självförtroendes boost, då ska jag ju också ta en titt på mig själv och se, varför och vad får mig att ha så dåligt självförtroende? Varför måste jag dricka för att ha kul och njuta av livet? Då är ju någonting fel och då måste man ta tag i detta.

Sen får man ju höra det klassiska ”Det är ju gott med öl” eller ”gott med sprit”. Jag älskar pepsi, sagt och juice. Ser ni mig dricka det i litervis? Jag älskar chokladpudding, ser ni mig äta mer än 15 portioner? (Ja jag vet, jag åt en gång ett familjepack, och jag kan lova att då var toaletten upptagen i någon dag), Vad jag menar är att bara för att det är gott (Vilket är rena rama skitsnacket om varför man dricker, bara en täckmantel), varför inte göra det med måtta?

Ingenting i livet är bra med överdrift, utan måttligt är bra. Visst, vill du ta en öl med boysen eller girlsen? Gör det, men du behöver inte supa. Vi är på väg åt fel håll och föräldrarna borde ju ta sitt ansvar. Men samtidigt, hur kan man kräva ansvar av föräldrar som själva varit så och då dem flesta anser att det är okey?

Kolla på mig, jag drack första gången när jag var 18 år gammal. Inte fan har jag haft tråkigt i mitt liv? Jag är kickass i självfötroende, jag har askul och gör min egen vardag. Jag behöver inte tillsatser som ska göra mig pigg och glad och våghalsad. Behöver jag det, då har det gått riktigt fel i mitt liv.

Så till alla er där ute som super, vad är era orsaker? Ge mig snälla en riktigt bra orsak och be mig hålla käften. Tills dess, är ni hela djävla högen en grupp alkoholiserade grisar.
Jo en till sak, för er som menar på att alkoholism är en sjukdom och ska ge mig en lektion i vad det är, så vet jag precis och mycket väl vad det är, men jag använder det i den benämningen att man dricker mycket. För om ni tar en titt på era vänner, hur många är det inte som super varje helg? Eller rent av lite då och då i veckan? Då är man alkoholist.

Learn to say no! NO!

Jämställdhet in my ass. Det är allt jag har att säga. Tack för mig.

Nej, skämt och sido. Igår hade vi en vän på besök och han tycker att rosa ska vara till tjejer och ”tuffa” grejer till killar. Jag håller totalt med. Den värderingen delar även jag då jag tycker att vissa saker är kvinnliga och andra saker är manliga.

Att köra lastbil tycker jag är manligt och inte för en sekund kvinnligt. Tänker jag på en kvinna som kör lastbil tänker jag på en ful fan som inte kan ta hand om sitt yttre. En rund kvinna som inte behöver ha reservdäck till sin lastbil då hon själv har tillräckligt med bilringar på kroppen. *Elak faktor*

Nej, för er som tror jag har något emot överviktiga. Jag föredrar mulliga tjejer framför smala, så misströsta inte, även ni är fina. Dock har jag den synen, den värderingen och den fördomen att t ex kvinnliga lastbilschaffuörer är manliga, fula och överdrivet feta.

När det gäller färger har jag samma känsla där. Ett nyfött barn ska inte vara klätt i rosa om det är en pojke utan i blått. En nyfödd liten flicka ska vara klädd i rosa.Samma sak med hemmet. Där tycker jag att det är kvinnan som sköter det inre hushållet och mannen som sköter det yttre. Kvinnan som sköter trädgården och mannen som sköter slipningen.

Vi invandrare får ofta höra vilka idioter vi är som trycker ner kvinnan för att vi tycker att hennes plats är t ex i köket. Vad många inte förstår, är t ex som mig, jag har denna värdering dock har jag inte värderingen att kvinnan är lägre eller sämre än mig. Bara att vi är ämnade att göra olika saker. Jag känner redan nu hur era testostorener trycker mot skärmen och ert hat riktas mot mig tjejer, men jag har en fråga.

Varför säger man direkt ”Oh, du trycker ner kvinnan för att hon ska vara i köket”. Varför är det ingen som säger ”Oh, du trycker ner mannen för det är han som ska jobba?” eller ”Vadå han som ska slipa!? Han ska sitta ute i trädgården och ta hand om sina rosor och leka Ferdinan”. Varför är det direkt kvinnan som får ljuset på sig?

Så det är fel att kvinnan ska vara i köket, men mannen ska jobba? Jag är fan hellre i köket än jobba om jag får välja. Fine! Gå och jobba och slit så är jag i köket och lagar mat. Det roliga är att trots att jag har dessa värderingar så har jag samtidigt en acceptans till olikheter/likheter. Blommor, växter och trädgård är ju en av mina favorit sysslor. Gillar att plantera, få färg, ta hand om mina blommor etc. Älskar att laga mat, har inget emot att diska och allt vad det innebär och bland det roligaste jag vet är att tvätta.

Trots att i mina ögon är det inte manligt.

Som sagt, varför riktas allt ljus mot kvinnan? Att man trycker ner henne? Varför är det ingen där ute som lyser upp oss män? Synd om oss? Vi som måste jobba och slita, vi som måste slipa och måla (om man har mina värderingar dvs) vi som måste dittan och dattan. Men neeeej, det är ju såååå synd om kvinnan för hon trycks ner för att man tycker att hon ska vara här, och han ska vara där. Mannen skiter vi i.

Sen går vi tillbaka till detta med oss invandrare. Svenska kvinnor spottar sig fram mot oss för att tala om deras avsky och vilket idiotiskt sätt vi har att tänka eftersom vi har den åsikten att mannen är mannen och kvinnan är kvinnan.

Men om vi är uppfostrade att det är så hela livet så lär vi oss att det är rätt. Precis som ni är uppfostrade med ”frihet” och tycker att det är rätt. Men många har inte förståelse utan klankar ner på människor direkt. ”Han är arab? Fyfan han är en sån där kvinnoförnedrare, han tycker kvinnor ska vara i köket”… Jupp så är det. Och han tycker mannen ska jobba. Men han behöver inte tycka att kvinnan är mindre värd än mannen.

Min far lärde mig en sak, han sa du ska vara mannen i huset. Men din kvinna ska vara drottningen. Du behandlar henne med mer kärlek och respekt än vad du behandlar dig själv. Men du gör ditt, och hon gör datt. Så är våra kvinnor också upplärda. Dem ser inget fel i att dem t ex är i köket. För vi är uppväxta med det.

Då säger folk ”oh, idioter som är uppväxta med det”. Men precis som allt annat, har olika länder olika värderingar. Det som för mig är rätt, är för dig fel.
Bara för att ta ett exempel. I Sverige, om någon ger dig en lavett (örfil) kan du anmäla dem för misshandel. För oss invandrare är det skrattretande. Här går man runt och säger att man är kränkt och jag vet inte vad. Hos oss är det inte så. Antingen slåss man för fullt och när någon blir skadad = misshandel. Eller så slåss man och går sin väg. Det finns inget ”springa och tala om för fröken” resonemang hos oss.

Vi är uppväxta så, andra annorlunda. Det viktiga är att vi har förståelse och framförallt acceptans för våra olikheter.

Då ska vi se, nu är jag säker på att ni undrar ”Vad tycker Romeo är manligt vs kvinnligt”. Så , håll till godo, för här kommer min top 10 lista på manligt vs kvinnligt.
Var nu noga med att förstå, detta definerar inte en kvinna/man. Utan detta är vad jag skulle associera med dem olika könen om jag hörde/såg.

Vissa saker som jag associerar med kvinnor gör jag själv/använder/tycker blabla.
Ordningen är dessutom slumpad så det är inte numrerat som ”bäst-sämst” eller så.

Kvinnligt

1. Tampong (Nej skojar, eller nej jag skojar inte, men det är väl självfallet) Så jag säger istället: Rosa
2. Blommor
3. Smink
4. Känslor (Gråta för att en hund blir slagen t ex, eller att flugan dog)
5. Barnmorska
6. Dagisfröken
7. Modersinstinkt
8. Långa naglar
9. Emotionell
10. Skaveller

Manligt

1. Motorcykel
2. Bilar
3. Brandman
4. Ryta (När man ryter mot t ex sin hund)
5. Grova Svordomar. KUK / FITTA etc
6. Lastbilschaufför
7. Slagsmål
8. Porr
9. Hår på bröstet
10. Försörjning

Ja, typ?

Eh listorna såg lite knasiga ut, men ni förstår säkert vad jag menar.

Sist vill jag erkänna. Jag är manlig men samtidigt feminin.. *släng kyss*

Har ni tänkt på detta underbara fenoment? Nu förtiden så hittar man tjejer höger och vänster som ståtligt titulerar sig Modell. När man sen blir nyfiken och kollar på dessa så kallade modell-bilder så inser man att hon precis som oerhört många andra har åkt till någon amatör fotograf/proffs som vill utöka sin portfolio, tagit några bilder och helt plötsligt är dem modeller.

Är det inte lustigt? Så om en fotograf ta lite bilder på mig med lite poser är jag plötsligt en modell. Det spelar alltså ingen roll om jag är ful och fet eller om jag är smal och ful eller om jag är snygg eller va fan som helst. Jag är alltså en modell. Med diplom? Vilka jobb kan jag stolt säga att jag har gjort?

Varför gör man det? Man kan ju förstå dem som t e x alltid drömt om att bli modell och kan ha potential för detta. Men ”vanliga” människor som tar kort, fine det är inget fel på det, men att sen gå runt och kalla sig modell?

Varför måste man ha så djävla låg självkänsla i Sverige? Varför kan man inte tycka om sig själv och den man är? Måste man prompt ta lite bilder som gör att man ser lite bättre ut som vanligt, och hänga upp sig på dem bilderna som om det vore för livet, bara för att man ska må bra?

Vilket konstigt sätt många har, när dem söker självbekräftelse, när dem söker lite ”good-felling” över det hela. Man kan vara tjock och fet och kraftig och finnig men ändå vara vacker. Varför inte rannsaka sig själv, och bearbeta det som det egentligen handlar om? Ditt låga självförtroende. Inte handlar det om bilder som en okänd människa tar på dig. Bilder säger inget om hur du mår. Om du på 10 av 100 bilder ser bra ut då är det fel. Du ska vara nöjd över dem flesta bilderna.

Du ska vara stolt över dig själv och det sätt du ser ut. Alla vi är inte snygga, alla vi är inte vackra. Man får göra det bästa av situationen. Så kolla igenom er själva som sagt, ta en titt på hur just ni mår, istället för att söka bekräftelse vare sig genom bilder eller som 90% av alla med dåligt självförtroende, genom sex.

Peace out.