Har ni tänkt egentligen hur bra teknologin är? Hur underbar och härlig och den har gjort att vi kan kommunicera med allt och alla överallt i världen. Det finns program som direkt översätter det du skriver, det finns telefon så du kan ringa vem du vill när du vill. Vi har internet och inom 30 sekunder har mottageren mailet som du skickat iväg. Inga snigel mail här inte! 7 åringar går runt med mobiltelefoner för att deras föräldrar vill hålla koll på dem eller ifall någonting skulle hända så skulle dem kunna ringa mamma och meddela direkt att dem har fastnat i sandlådan eller att kråkan inte smakade bra.

Men var är vi på väg egentligen? Är det bara posivitet i denna avancerade och framfusiga teknologin eller finns det negativiteter också? Hah, ännu ett inlägg där jag jämför, men varför inte. Bloggen ska ju handla om mina tankar så here goes nothing. Vi börjar med.

Vi kan ta internet som ett exemepl. Internet, kan man leva utan det? Kan, kan man absolut men vill man? Nej, i alla fall inte jag. Det finns precis allting där, vad jag än vill veta finns ute på det stora internet. Vill jag tapetsera hittar jag information där, vill jag ha ett recept så hittar jag information där. Sen har vi msn, där alla våra vänner är och diverse sidor och forum där vi spenderar ganska mycket av vår tid. Aldrig har det varit enklare att få tag på människor från hela världen, chatta, ragga, kolla på porr, kolla på bilder och hitta information i tonvis.

Sen har vi mobiltelefonen, ett sms skrivs på några sekunder och man har talat om vad man har gjort, var man är och vad man ska hitta på för sin vän inom några sekunder. Glömmer vi mobilen hemma så åker vi tillbaka och hämtar den för tänk om någon ringer? Eller när någon ringer med skyddat nummer och man missar samtalet. Grubblar man inte hela dagen på vem det kan ha varit? Någonting viktigt? Vad ville personen i fråga?
Bekanta kan vi skicka ett sms till någon gång i månaden ”Hej hur är det? Hoppas att allt är bra, kram Romeo” och sen har man hört av sig..

Sen har vi ju datorn, finns det någonting vi inte gör på datorn? Vi använder den ju till allt. Jag använder den till att kolla film, ladda ner från nätet, skriva brev (Läs: Mail), göra olika kalkyler, räkna ut siffror och som jag gör nu fixar min affärsplan via datorn. När jag ska lyssna på musik så är det datorn som är på och så voila , har jag allt jag behöver. I en dator och en mobiltelefon.

Men vad är det då vi förlorar? Jo den mänksliga kontakten. Jag kommer knappt ihåg innan mobilen och internet tog över, men träffades man inte mer då? Hittade man inte på mer saker än att bara sitta hemma på msn och chatta eller prata på telefon? Sen då, är det mänsklig kontakt? Vi kommer ju för fan att bli apatiska neandertalare i framtiden. Kompisar träffas på nätet och säger ”hej hur är det” och bockar i ”Nu har jag träffat Linda” klart! Då ska vi se nu är det Sarah som gäller! Så, nu har jag sagt hej där också.

Tycker det är synd att det ska vara så. Varför ska barn gå runt med en mobiltelefon? För att ringa sina föräldrar om något händer? Men varför? Hur gjorde vi förr, var världen mindre säkert? Dog barn av att inte ha mobiltelefon? Eller dog vi av att skriva ett brev för hand? Är det för en sekund personligt längre? Herregud, det finns ju för fan TELEFONSEX och CYBERSEX. Till och med sexet har tagit steget utåt. Är vi så intraverta att vi behöver detta?
Nej fy fan, teknologin är vår största fiende, som cancer. Den kommer att sprida sig igenom alla hem och hus och till slut ta över allting. Vi kommer att bli datazombies som sitter framför datorn och allt vi gör , t om att lära oss om hur vi tapetserar kommer vi använda datorn för. Jag lovar er, hade jag kunnat trycka på ”Tapetsera > ENTER” så hade jag gjort det. Jag är redan en zombie.

Vi måste göra någonting åt saken !

Ironin i det hela är att jag skriver detta med hjälp av en dator och med hjälp av internet visar jag detta för er. Och ni använder datorn och internet för att läsa inlägget!

Då har jag kommit fram till sista delen. Den delen som för många är ett mysterium. Den delen som ifrågasatts, som har svurits på och spottats på.

Varför är alla svartskallar så djävla kaxiga? Åk er till ert djävla hemland, säger många. Så än en gång med min förhoppningsvis provocerande attityd vill jag klargöra vissa saker.

Vi kan börja med nattklubbarna. Ni som läser min blogg för första gången och inte har den intelligensen att veta att jag inte är svensk (Ni kan ju ta ett titt på mitt namn och mitt oerhört vackra, sexiga ansikte) så säger jag det nu. Jag är inte svensk, jag är från Libanon. Så även jag är en svartskalle.. Så vart var vi? Jo… Nattklubbar. Jag orkar knappt gå ut längre för jag skäms så fruktansvärt över hur dessa svartskallar verkar sakna en intelligens eller dem kan i och för sig jämföras med neandertalare.

Dem dansar och tror att dem är ”all that and more” , tittar runt med sin kaxiga attityd och oh lala..När plötsligt..  ”Bravo to redbird, we have a target”. Som hökar från en klarblå himmel dyker dem, oftast i grupp efter det lättaste bytet (och hon kan vara ful, fet, finnig, sexig charmig, kåt, äcklig och jag vet inte vad) och dyker efter henne.

Hon vacklar lite chockad nästan så hon blir fångad men lyckas ta sig därifrån och klart och tydligt visar hon sitt ointresse men våra elitsoldater tror att dem är Guds egna änglar och att alla brudar vill ha dem, så dem fortsätter sin attack, kanske närmar sig på ett mer sexuellt sätt. Vem vet, bytet kanske blir kåt och sätter på dem på plats?

Seriöst nu.. Varför är det oftast svartskallar som gör så där? Jag gör inte så, mina bröder gör inte så (förhoppnigsvis). Varför kan man inte bara ta ett nej? Förstår man inte? Jag förespråkar att vi oftast är gentlemän och vi vet hur vi behandlar våra kvinnor men för helvete, detta kallar jag inte att veta hur man behandlar en medmänniska.

Så jag har nog inte en förklaring på varför folk gör så. Dem är väl trötta på att runka av sig dag in och dag ut till djurfilmer, för det är precis hur dem beter sig. Som djur. Jag brukar gå med svansen mellan benen om jag får nobben (Och nej, det har knappt skett i mitt liv, jag brukar välja den mest patetiska, fula och äkcliga bruden som inte för ett öre skulle säga nej om så en dreglande misär pensionär raggade på henne) (Och nej, jag var inte allvarlig. Trodde du jag var det så ring mig så kan vi ordna en psykologisk utvärdering för dig).

Nu ska vi ha lite svenska lektion då för alla er som kallar alla slemmiga blattar för ”turkar”.

Turk: Turk är någon som härstammar från turkiet.
Svensk: Svensk är någon som härstammar från Sverige.
Libanes: Libanes är någon som härstammar från Änglar.

Så varför kalla alla sliskiga invandrare för turk? Snacka om generalisering. Det är som att jag kallar en sliskig svensk för norsk, eller för dansk. Hur går det ihop? Tänk efter din idiot.

Okey, och nu till inläggets egentliga mening. Varför tycker svenskar att invandrare är så stöddiga och så djävla självsäkra?
Vi tycker precis motsatsen om er, ni är fjolliga och ni har ett så djävla dåligt självförtroende att jag inte för ett dugg är chockad över alla som tar sitt liv.

Ni har jantelagen där ni inte är bättre än någon annan. Ni får inte vara snyggast, ni får inte vara bäst eller störst eller vackrast. Ni ska bara vara. Dem ni är, ni är inte bättre än någon annan..

Vi har våra föräldrar, våra släktingar som talar om för oss att vi kan krossa berg, att vi kan ta oss igenom eld och vatten. När vi säger att vi är fula spenderar dem livet för att tala om för oss hur vackra vi är.

Den fulaste och äckligaste människan känner sig ändå vacker och fin för att vi får den uppfostran att vi är det. Gör vi ett bra jobb lär vi oss att vi är duktiga i det vi gör, vi är realister. Vi lär oss att vi ska trivas med oss själva och inte låta någon annan trycka ner oss

Tjejer i Sverige kan vara bland det vackraste våra ögon lägger märke till, ändå känner dem flesta sig otillräckliga på alla sätt. Dem känner sig fula (Trots att man dreglar efter dem så mycket att man bildar ett nytt hav).. Medan vi, fula eller fina känner oss bra, fina, vackra stört och bäst. Nu finns det ju dem som verkligen tror allt om sig själva.

Jag personligen tycker jag är snygg, sexig, charmig, söt och en underbar kille. Det behöver inte du tycka, men jag trivs i mig själv och behöver ingen som talar om för mig att jag är ful eller snygg. Alla har vi åsikter, men det viktiga är att trivas med sig själv och den man är. Och det är något vi verkligen får lära oss i våra länder.

Jag lever efter ett sätt att tänka. Ofta talar jag om för människor med dåligt självförtroende följande:

Om du är tjock, kommer vissa att säga att du är fin och andra att du är ful. Går du ner i vikt kommer vissa att säga att du är fin och andra att du är ful. Har du mörkt hår, färgar det till blond, samma sak gäller där.
Vad jag försöker säga är att hur du än ser ut, kommer det alltid att finnas folk som tycker du är det fulaste dem sett, och folk som tycker du är det finaste dem sett. Så du ska trivas i dig själv, för du är din egen lycka. Glöm inte det..

Enkelt och gott.