En oerhört vacker låt.. Lyssna och njut.

Jahhhhhhhapp, idag lämnas dongeln tillbaka.. Utan internet igen. Juppie! =(. Har dock beställt bredband nu från Bredbandsbolaget för saftiga 419kr/månaden. Om inte det vore nog.. Så betalar jag även för Tele2 som jag är bunden fram till sista maj (och som jag inte använder, hade det i Umeå, men dem kunde inte leverera till Skara), PLUS att jag betalar för 100/100mbit i Umeå som används av dem som hyr lägenheten av mig..

Så totalt 1200kr för internet.. Juppii.. not! Men men vad gör man inte för att va på nätet va? :) Jag har ett dilemma just nu.. Vet knappt in eller ut. Blä, hatar att vara stressad :( Jalla, ta hand om er.

Jag har länge funderat varför det ska finnas utställningar, och varför SKK finns överhuvudtaget med så otroligt stränga LAGAR som det verkar vara. Dem snackar så otroligt frekvent om att blandras är skit och att man inte ska avla på blandraser pg a det ena och det andra. Och det är världens hyckleri, återkommer längre ner om varför jag tycker så.

Att gå på utsällningar och ställa upp sin hund har jag inte heller förstått. Vad är det egentligen för skitsnack att 4 personer ska avgöra om min hund är tillräckligt fin? Och vad får jag ut av det? Det är ju vad skk handlar om , mestadels är det uställningar och det är så hundarna meriterar sig. Best in show, eller best in race. Det har BARA med utseendet att göra, och skk människorna säger att det är såå fel att korsa hundar för att få ett visst utseende.

Nu till detta med renras vs blandras. Hur kan man som renrasig ägare säga att blandras är fel, när ”renrasen” i sig är korsad några miljoner gånger för att överhuvudtaget få fram den rasen som är idag. Så hur kan man säga att det är en renras? Hunden härstammar ju från vargen, så den måste ju ha tillsatts socker, salt, ingefära, målarfärg och en massa annat för att få dem flera hundra ”renraser” vi har idag.

Så skitsnack om renras hit och renras dit, alla är blandraser och det är så det ska vara. Så länge man vårdar om sitt djur och inte avlar genom att korsa en massa raser så ser jag inget fel i det. Jag skulle faktiskt helst inte ha ”renras” om jag fick bestämma.

Oh la la, vilka fina djur. Detta är verkligen en hund jag önskar mig. Dem är så sjukt snygga att jag faktiskt funderar på att åka till USA eller som MrsPitbull rekommenderade till Polen för att kolla upp någon uppfödare och kanske importera en eller två stycken.

Det hade varit riktigt trevligt, men frågan är om jag vill ha 4-5 hundar. Jag har ju redan tre nu och det är ganska bökigt redan när man vill åka någonstans så med fler hundar, och speciellt av denna ras, så lär det inte bli lättare =) Skriver mer sen, sitter på tåget på väg tillbaka till Skara nu.

See ya around

Ursh vad länge sedan det var jag skrev någonting i dagboken, men det har ju självfallet sina förklaringar. Den enda och sanna förklaringen är att jag har helt enkelt inte haft tillgång till internet. Det har jag egentligen fortfarande inte, men jag har fått låna ett mobilt bredband ett litet tag så jag tänkte passa på och uppdatera er och mig själv.

Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle kunna klara mig utan internet, för det var en riktigt stor del av mitt liv, ja den största delen t om kan man säga. Men det har faktiskt gått galant, jag har inte alls saknat det och nu när jag fick tillgång till det så käns det som vanligt.

Mycket har hänt, jag har flyttat ner nu till dem sydligare breddgraderna och har en massa planer i huvudet. Funderar om jag inte ska börja plugga igen, till frisör? Till Veterinär? Och självfallet börjar tiden komma också då Akira eller Amber kommer att löpa så jag håller just nu på att filtrera ansökningar från olika hanhundsägare som vill para deras hund med min. Så vi får se hur det går, jag kommer att hålla en uppdatering, och oj oj oj, veckans film har jag misst på 3 månader, blir många filmer där ! =)

På återseende!

Herregud vad mycket det har varit dem senaste dagarna. Efter 20 banankartonger, 8 st väskor och en massa annat pick och pack så syns det verkligen inte att jag har packat något. Det ser ut som förr. Ingenting nytt! Hur kan man ha sååååååå otroligt mycket skräp hemma? Jag har kablar som jag haft i kanske 10 år, böcker från högstadiet bara ifall jag vill ha lite nostalgi tripper.
MEN SERIÖST! Varför kan jag inte kasta telefonsladdarna när jag redan har flera stycken? Det är så otroligt hur vi människor är giriga. Man kan inte kasta sitt skit bara för att man kanske ska använda det. Fråga mig om 20 år så kommer jag likförbaskat att ha dem där jädra kablarna bara ifall att. Nej nu måste det bli skärpning!

Kan ju tala om också att resan blir ruggigt dyr måste jag säga. Jag har hyrt släp (1600kr) och bil (3000kr) eftersom peugouten inte har dragkrok. Så nu måste jag betala bensin för två bilar!! Värst av allt är dock att jag måste köra 80km/h, i 95 mil!! Ja, så frågan är ju, hur många år tar det nu att köra ner? Nåväl vi får se hur det blir. Här har ni bilder på huset i alla fall som ni får gotta er i.

Huset har också öppen spis och kamin =) Gäststuga och dubbla garage. Gäststugan ska jag göra om till Biosal har jag tänkt mig. Tänkte köpa en till 47″ LCD tv. Men då kan jag lika gärna köpa en projekor. Tvn går på 25000kr, och projektor på ca 23000, skillnaden är att ajg kan ha ca 100″. Lite bio känsla, 4 stycken svarta skinnfotäljer och en popcornmaskin.

Nice eh?

Ja då var det klart, flyttar senast den 7:e november men troligast 1:a och kommer då att hyra ut min lägenhet. Lägenheten kommer att vara möblerad med följande:

Byrå i hallen, Soffa med schaslong (3-4sits), 2sits soffa,datorbord, stor bokhylla(med plats för en 50″ tv om man vill), vardagsrumsbord, dubbelsäng 180cm och lite annat.

Eftersom jag kommer att tapetsera om väggen innan jag flyttar är det frittfram att hänga upp grejer på väggen. Lägenheten är på 39 kvm och ligger på Ålidhem i ett nybyggt hus, bottenvåning med altan.

Även min stora grill kommer att vara kvar samt utemöbler (bord + två stolar i vitt gjutjärn). Elen hamnar på ca 250-350kr/månaden, 50m ifrån bussen som tar er vidare till Universitetet/sjukhuset/vasaplan/haga/ersboda/ersmark/tomtebo/carlshem osv. Även flygbussen går här utanför så det passar till allt. Lägenheten ligger 100m ifrån Ålidhemscentrum, där lidl (jippi) uppbyggnaden pågår.

Så det var lite info så om någon är intresserad hör av er. Jag har vissa krav sjävfallet.

Uthyres MINST 6 månader. 3 månaders uppsägning.
Hyra: 4500:-
Stl: 39kvm, 2:a
Våning: BV
Möblerad: Ja

Vilka är mina krav, jo att man har en fastanställning så jag vet att man kan betala hyran, man är skötsam, referenser erfodras. Djur är tillåtet, dock ej rökning likaså fester.
Verkar detta intressant, skriv en anmälan här i kommentarer. Din kommentar kommer endast att visas för mig, glöm inte att lämna mail/telefonnummer.

Jaha.. Det verkar som om jag ändå kommer att flytta. Men jag är verkligen kluven, bör jag flytta? Ska jag flytta? Huset finns nu tillgängligt, så det är egentligen bara att packa och sen flytta. Men det är någonting som håller mig tillbaka ändå.

För er som inte vet, så har jag bara mina två bröder och min pappa i Sverige, mamma har gått bort i cancer och resten av familjen är i Libanon där jag kommer ifrån. Min äldre bror bor här i Umeå , och min lillebror bor tillsammans med min far i Lycksele.

Problemet jag stöter på nu är att min äldre broder skall flytta ner till Stockholm inom några veckor och om jag också flyttar ner kommer min far och min lillebror plötsligt att vara ensamma. Vill jag verkligen tillåta detta? Tanken att inte se min lillebror eller pappa tar riktigt hårt på mig. Jag var så lättad när jag flyttade tillbaka från Irland att få vara med min familj igen och jag svor att aldrig mer vara ifrån dem, för sist jag var ifrån dem (när jag som sagt bodde på Irland) så gick mamma bort. Skillnaden nu är ju att det är i samma land, men ändå.. Nu kan inte pappa komma förbi när han känner för det, eller Roland min lillebror bara dyka upp för att han har tråkigt i Lycksele eller vill träffa mig.

Man måste dock gå vidare, alla vi har våra liv men vi är uppvuxna i vårt land med att familjen är allt. Man följer familjen och familjen följer en vart än man går, vi är starkast så, vi är uppväxta med familjen och uppfostrade med dess starka band. Om mamma vore kvar i livet hade jag inte brytt mig, för dem har ju varandra. Men pappa, som knappt har vänner ska behöva vara själv, det tär på mig något så fruktansvärt.

Men jag antar att jag får testa, någon större skada lär ju knappast ska ske. Vantrivs jag är det bara att åka hem igen. Så jag kommer att hyra ut min lägenhet nu i andrahand, möblerad och bra. Nu måste jag dock hyra en stor bil så vi får plats med allting. Undrar om man kan paketera in alla hundar? Det hade gett mig massor med extra ledigt uttrymme. Nåväl, vi får se.

Over and out.

Alltså jag förstår inte, för flera månader sen ansökte jag om jobb i Göteborg och fortfarande har jag inte fått svar. jag har som regel att alltid ringa upp arbetsgivaren och säga ”Jag vill bara se hur det går och om jag kan svara på några frågor ni har”, mest för att veta då om dem gått igenom min ansökan.

Så häromdagen så ringer jag till arbetsplatsen och frågar hur det går, han svarar att han har tagit fram några andra ansökningar och går igenom dem ”as we speak”. Så nu väntar jag på att få något svar och vi får väl hoppas på något =) Har varit lite kass med uppdateringar men det kommer snart igen.

Idag rörde jag mig inte ur sängen! Jag drömmer väldigt mycket mardrömmar men inget så otroligt verkligen. När jag vaknade i morse undrade jag om jag var i himlen eller helvetet, för jag har ju dött! Jag kan väl inte vara i min säng?

Låt mig berätta så gott jag kan vad drömmen handlade om. Sjuk, det är vad jag känner mig oerhört sjuk och döende. Runt mig har jag mina kollegor på svetsen, min bror och en granne från Libanon. Även Åke (Min general chef) var där och han grät. När jag frågade honom varför han gråter svarade han: ”Om jag visste att du var döende och detta var orsaken till att du varit borta senaste tiden, så hade jag faktiskt inte pressat dig”. Men jag tröstade honom och sa att det är sånt som händer.

Jag kunde verkligen känna hur döende jag var. Det kändes som om min själ sakta men säkert drogs ur min kropp. Vissa människor grät och andra skrattade. Dem som skrattade förstod tydligen inte vad som hade hänt. Men det konstiga var att jag var i Holmsund, på svetsen. Vad gjorde jag där när jag skulle dö? Svetsa något och bli som Picasso eller så? ”Romeo’s Stake (ljusstake), handsvetsad och hårdlött av Romeo Patrick sekunderna innan hans död, värderad till flera miljoner monopolpengar.”

Underligt, väldigt underligt. Det underliga var att min far inte fanns med i bilden, och jag kände i kroppen att han inte var här för att han inte kunde stå ut med att jag skulle dö. Han klarade inte av att förlora någon mer, det räckte med mamma, inte hans son också. Nicolay (min bror) kom fram till mig med någon sorts tunn spiral (lika tunn som en nål) och den spiralen var nålen på sprutan. Han hade någon sorts lösning i en medecinburk som han sen injecterade in i min hals.

Plötsligt var jag med en gammal kollega som jag verkligen hatar, hon var naken men jag kunde inte se hennes privata delar (Nej, jag försökte inte men drömmen var bara så), och på hennes bröstkorg skrev jag ”Malin jag älskar dig för alltid, tack elin”.

Och sen dog jag, jag föll handlöst mot någonting och rullade runt. MEN JAG VAKNADE INTE! Utan jag låg där, död och ingen runt mig. Alla grät det visste jag, men jag var på en öde plats, någonstans. Vart vet jag inte, livlös, död.

Efter en bra stund vaknade jag och det var väckarklockan som väckte mig. Jag klarade inte av att gå till svetsen idag, kände mig så otroligt lamslagen. Försökte somna om men det tog kanske 1 timme. När jag väl somnade så kom drömmen tillbaka. Denna gången satt pappa med stora röda ögon bredvid mig utan att säga ett ord. Bredvid honom låg en kista, mammas kista. Så jag frågade pappa, vill du att jag dör i den, så ni slipper flytta på mig eftersom jag är rätt tung. Men han bara grät hejdlöst.

Än en gång såg jag nålen och min bror som injecterade serumet vad det nu var i min hals. Jag frågade hur länge jag har kvar och det var bara några timmar. Jag hade ingen styrka, kunde inte stå upp, kunde inte röra mig. Jag kände bara hur mitt hjärta klövs itu, hur ont det gjorde och hur ledsen jag var över att lämna alla.

Precis innan jag skulle dö, väckte hundarna mig. Detta är nog det värsta jag varit med om. Jag känner fortfarande av känslan jag hade i drömmen. Herregud. Jag är för första gången rädd. Vad handlade drömmen om? Frågade en drömtydare och han sa att drömmen tyder på att jag pånyttfödd. Men va?!

Måste fråga någon mer. Läskigt.