Jag har funderat så länge jag kan minnas på det där. Är det någon skillnad på hur vi människor upplever sorg? Varför är vissa så kalla och andra så känsliga? Vet ni vad jag vet med full säkerhet; Det är att sorg är någonting man lär sig.

Många kommer säkert att säga neeej, vi människor är födda med det. Klart vi är födda med det men det finns olika grader. Som vanligt så jämför jag mina två världar. Min libanesiska liv med mitt Svenska liv.

Sverige

Som bekant så är Sverige det land där jämnställdhet är en viktig fråga och debatt i vårt dagliga liv. Kvinnor vill ha lika villkor som männen och kämpar med all sin kraft för att vara så lika som möjligt. Varför jag tar upp detta kommer lite längre ner.

Jag har varit på två svenska begravningar och jag måste säga att jag blev oerhört paff på båda jag förstod inte, jag accepterade inte men jag respekterade hur det var. Just för att det var så emot allt jag har lärt mig att jag visste inte vart jag skulle ta vägen.

Båda begravningarna var vackra och minnesvärda men det var situationen som gjorde mig smått galen. Det hela börjar då med en predikan i kyrkan och man hör någon snyfta lite här och var. Vissa är där bara för att dem måste, inte för att dem vill. När prästen hade predikat klart så gick man vidare och dem anhöriga bar kistan en bit och la den på en rullsak som rullar och rullade (mycket rull) den till graven där dem sen la ner den.

Vidare så stod man i ”klumpar” , varje familj för sig och man gick fram en familj i taget, sa några ord och la i rosor i graven. Vissa grät, andra sa bara saker. När det hela var avslutat gick vi vidare, jag med tårar i halsen trots att jag inte kände personen. Men sorgen i mitt hjärta var för dess anhöriga.

När jag trodde begravningen var över så visa det sig att man även ska äta. Okey tänkte jag, visst är det olikt men vi har samma tradition att man bjuder på mat efter begravningen.

När vi kommer till stället så sätter sig alla ner och voila, alla skrattar! Skrattar?! Jag blev paff jag visste inte var jag skulle ta vägen. Varför skrattar man? Varför är det ingen som gråter längre. Herregud, servitörerna log och va skitglada. Detta stämde inte med begravningarna från mitt land.

När vi ätit klart så gick vi hem, alla till sitt.

Den närstående familjen, även dem självfallet med sorg i hjärtat gick vidare i sitt liv. Man hade skoj, man skratta, man hade fest, man firade diverse saker och livet fortsatte. Sorgen i deras ögon såg man inte, självfallet om man inte tog upp det. Men i övrigt så verkade allt pågå som vanligt som att ingenting hade hänt.

Tänk dig att smaka på något som är det suraste du någonsin smakat på. Sen smaka på någonting som är det sötaste du någonsin smakat på. Den skillanden är det mellan våra begravningar och vårt sätt att ”hantera” sorg som Libaneser.

Jag hade velat dela upp sorg för sig och sen prata om begravningar för sig, men jag antar att bästa sättet att framföra mina tankar och för att få er att förstå.

Detta blev ett lite längre inlägg så jag delar upp det i två delar. Imorgon kommer del 2, som handlar om hur min egen mors begravning va. Så ni förstår varför jag tycker det är skillnad.

Men vilket av dem är rätt? Det finns inget sånt, vi hanterar det bara på olika sätt, beroende på ursprung och kultur.

Besserwisser tyska besser, bättre och Wisser, vetare; ”en som vet bättre”) är en pejorativ term för en person som upplevs anse sig veta bättre än andra, då en besserwisser tenderar att ofta och gärna upplysa världen om sina (eventuella) kunskaper. Ordet viktigpetter är en ungefärlig svensk synonym.

Jag har tänkt nu en hel del på varför så många människor har sagt att jag framstår som en besserwisser. Personligen anser jag mig själv vara väldigt allmänbildad och är en person som gärna lär mig allt om allting. Genom mina år har jag lärt mig så mycket jag kan. Ser jag någon baka en apelsin ska jag fan baka en apelsin. Om den blir bra har jag ingen som helst aning om men jag är en som verkligen är ute efter nya erfarenheter, både praktiska och teoretiska.

Säger alltid vad jag tycker och tänker, är oerhört rak på sak och aldrig velig. Kan det vara därför jag uppfattas som en besserwisser? Om du snackar om någonting som jag vet att du har fel om nog fan steppar jag in och säger att nej så är inte fallet. Om du säger till mig att solen är gul och jag vet att solen är röd, då finns det inget i världen, förutom ren faka som verkligen får mig att tro på det du säger.

Pratar du däremot om något och jag säger ”Ja men så här ligger det till” och du säger ”Nej, så här ligger det till”. Om jag inte har fakta eller någon grund att gå på då säger jag att jag inte vet och att jag får lita på den personen. Fram tills jag kommer hem och kollar upp det.

Så enkelt och gott. Jag har insett att jag inte alls är en besserwisser. Visst känner jag mig ibland betydligt mognare än många men jag vet exakt varför jag anses vara en besserwisser.

Jag umgås helt enkelt med ointelligenta idioter. Jag antar att jag måste uppgradera mig i kompishjärnnivå haha.

Så hädanefter om någon säger ”Du är en sån djävla besserwisser” ska jag enkelt svara. ”Nej, det är bara du som är så djävla dum”

Oh yeah..  Romeo is back.

Helloo! =) It’s been too long indeed. Först och främst, tack till alla er som skickat mail och skrivit här och frågat om något har hänt mig. Det är ingenting som har hänt mig utan det är bara så att min kusin gick bort i en olycka, 20 år gammal så jag har inte direkt varit hemma och känslorna har inte tillåtet mig heller att sitta så mycket framför datorn och skriva om roligheter och annat idioti när en närstående till mig har gått bort.

Men nu är jag i alla fall tillbaka. Till alla er som försökt ringa och smsa, tack till er också, Om era sms inte kom fram så är det för att minnet på telefonen blev fullt. Vissa sms kom fram och andra inte. Så än en gång, ursäkta om det blivit lite kalibalik och kaos här.

Jag kan dock väl förbereda er att jag ska i nästa inlägg som kanske kommer ikväll snacka om mig. Jag har nämligen fått höra att jag är en besserwisser, och det mina damer och herrar , fick mig inte bara att se rött. Utan världens alla regnbågsfärger.

Seriöst.

Jag va hos tandläkaren idag igen och skulle laga mitt hål. Men det slog mig än en gång; Varför har jag mer ont i tanden nu än innan? Varför är det så att jag har så djävla mycket mer ont i tanden nu???

Jag fick en påminnelse från tandläkaren för förra besöket. Men jag fick ingen orginalfaktura. Så hur kan jag inte få en sån men få en påminnelse? Så jag ifrågasatte detta hos dem idag och bad om en kopia på orginalfakturan. Bara det att det kunde dem inte tillhandahålla.

Nehe, varför inte? Jo för dem sköter inte det, utan det sker från Centralen. Okeeeey, var ligger centralen? I Göteborg…

Och dem kan nog inte heller ge dig orginal. Men va fan?! Är det så djävla svårt att få en orginal faktura eller vada?

Dumma tandläkare :( Ont har jag. Ont!

Det är bestämt. På alla sätt och vis. Leds är jag nu och vill göra någonting åt det. Vad kanske ni undrar?

Låt mig berätta. För 3 år sen, precis innan min mamma gick bort tränade jag stenhårt i 2 år. Vi snackar riktigt stenhårt, tog varken protein eller några andra olagliga substanser. Min kropp utvecklades väldigt snabbt och jag blev biffigare än en biff på din tallrik. Jag kände mig som en björn som blivit påsatt av ett lejon och fått i mig lejonets krafter också.

Kände mig så stark, fysiskt och mentalt och allting kändes perfekt. Sen gick mamma bort och hela mitt liv rasade vare sig jag erkände det för mig själv eller inte. Sen gick jag upp i vikt och tränade lite slött och allmänt. Men nu får det faktiskt vara. Snart behöver jag för fan en BH, och då är det illa för jag skulle lätt gå runt i en rosa BH och det skulle definitivt inte se snyggt ut på en hårig bröstkorg.

Vad jag försöker säga är nog att jag bestämt mig för att ta tag i min träning. Är leds på kilovis med glass och choklad månad in och månad ut. För 3-4 månader sen åt jag varje dag hamburgare på max i Skövde. Åkte alltså 6 mil om dagen för hamburgare. Visst fan kommer jag fortsätta äta hamburgare men nu får det vara nog.

Detta gör jag för min skull, för att kunna känna mig frisk och pigg. Jag vill inte om några år bli en fetknopp och sen en pappa till en unge jag inte kommer att orka att leka med.
So why won’t you join me in my journey? Framöver postar jag ett inlägg med vikt, mått med mera =)

Så här ser jag ut nu:

Min gamla design va lite för mörk kändes det som. Så nu provar jag på lite ljusare. En hel del kvar att fixas, men tills vidare får det duga så här. Var denna bättre än den mörkare?

Fuck it, mitt vanliga tema är fint som det är. Vill nog inte byta ändå :)

Är det någonting som verkligen gör mig arg, rentav förbannad så är det rasism. Eftersom jag är rak på sak frågar jag alltid folk eller så säger jag som det är, du är smygrasist. Alla vänder på sig och säger:

- ”Neeeeej, jag är inte alls rasist!!! Dock har jag mina fördomar”

Samtidigt går det någon tönt och säger ”Jag kan förstå hur jobbigt det måste vara”. Men gör du verkligen det? Förstår du hur det är att bli dömd på grund av min härkomst? Förstår du seriöst hur det är när människor blockar dig för att du är invandrare?

För ett tag sen så skrev jag till en kille som gillade samma saker som mig följande: ”Vad trevligt med likasinnad kille”. Till svar fick jag: ”Likasinnad? Jag gillar inte invandrare” och så hade han blockat mig. Blockat mig för vad? För att jag är invandrare? Vad exakt fick du reda på förutom att jag inte är född i Sverige. Vad jag heter? Vad jag gör? Hur min kuk ser ut? Hur jag är uppfostrad?

Samma sak när man söker jobb, under mina år då jag sökt jobb så har jag inte ens fått svar på min ansökan. Så nu går mitt jobbsökande till på annat sätt. Nu söker jag med svenskt namn samt mitt riktiga namn. Skickar iväg två ansökningar, får svenska Romeo svar, då kommer jag vidta åtgärder. Vad eller hur har jag ingen aning om.

Nu handlar detta inlägg om smygrasism. Inom alla jag någonsin träffat så tycker man det ena och det andra. En person jag ville sluta ha kontakt med kallade mig blatte. Jag skrev ett vänligt sms där jag sa att jag inte längre vill ha kontakt, att den personen är en fin människa men helt enkelt så vill jag inte hålla kontakten. På dennes blogg blev jag då refererad till som blatte. Men ändå är man inte smygrasist?

Varför annars kalla mig blatte? Jag heter Romeo, refererar du till mig kan du väl för fan använda mitt namn? Fettot? snyggot? Sexot? Smalot? tönten? fittan? Idiotdjävel? Kalla mig va fan du vill men blatte? Eller invandrardjävel? Varför?

Alla man frågar ”Vad tycker du om invandrare” så säger dem det ena och det andra. Häromdagen sa min vän ”Ja men vadå, tycker du inte också att det finns dåliga invandrare?”.. Klart som fan det finns dåliga invandrare, men inte fan tänker jag på dem som invandrare. När jag träffar ett rötägg så tänker jag vilken djävla idiot. Är han bosnier tänker jag vilken djävla bosse. Är han jugoslav tänker jag vilken djävla slav. Är han Libanes tänker jag vilken  djävla lebb. Inte tänker jag ”invandrare” ?

Mycket väl vet jag att det finns rötägg som på ett eller annat sätt sabbar för oss andra som flytt livet till Sverige. Mycket väl vet jag att våra åsikter och värderingar inte alltid går hand i hand med svenskar. Men man måste acceptera olikheterna mellan varandra.

En person sa igår till mig: Alla invandrare borde lära sig flytande svenska för att få stanna kvar.

Det finns så djävla många svenskar för fan som inte kan flytande svenska, som jag kör över ganska hårt med min svenska och jag är utländsk. Glöm inte bort att äldre människor från andra länder ofta är analfabeter eller saknar utbildning. Sen ska dem komma till Sverige och man begär flytande svenska?

När man dömer en person tycker jag att man ska döma människan efter deras handlingar. Efter deras sätt att vara, att prata och bete sig. Inte efter var dem kommer ifrån. Visst har man en generell bild, det är bara mänskligt men va fan ge människor en chans.

Mitt ursprung gör mig till den jag är, men mitt ursprung definierar inte vem jag är.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva om. Har vissa saker jag vill skriva på sidan men jag kommer att såra väldigt många personer med mina åsikter om det så jag lär nog inte skriva så mycket.

Så tills jag kommer på något annat så bjuder jag på en rolig arabdjävel som borde lära sig hur en AUTOMATISK dörr öppnas….

Mannen som lär sig hur en automatisk dörr öppnas
Detta kallar jag vara ett coolt bröllop
THAT’S MY MOMMA! – Jag skulle ha dött av ilska
Ni har väl sett MCdonalds rap? Detta är Taco bell, song.

AJ! Det där måste ha gjort ONT!

Hur FAN i helvete överlever man detta?

För att klicka bort rutan klicka på det vita krysset som kommer komma fram under rutan eller på sidan av rutan.

Det värsta jag vet med att flyga är när flyvärdinnan ska babbla om säkerheten.

Man blir uttråkad.

Men då har min homie här kommit på ett nytt sätt. Lätt att jag vill åka med honom!
Det är faktiskt ett ganska smart sätt att få igång människorna som är med på planet. Jag har åkt flyg fler gånger än vad jag kan räkna med och jag kan ju säga att jag ignorerar tantera ganska rejält eftersom man har hört det så många gånger om. Så detta är ett nytt, friskt sätt att underhålla och informera på.

Väldigt bra jobbat tycker jag. Without further bullshit, här kommer han.

(Vad han heter vet jag dock inte.)

KLICKA HÄR för att öppna filmen.

Du stänger filmen genom att klicka på sidan av rutan som öppnas!

Enjoy =)