Jag kommer ihåg, min älskade mamma när jag var liten…
Om natten då du brukade be , för att jag ska växa och bli stor..

I dina ögon tårar, fyllda av ömhet och kärlek.
Och i din famn jag sov, med tryggheten som du gav mig.

Jag kan inte glömma mamma, kan inte glömma dina ögon.
Jag kan bara inte glömma ditt underbara leende.

Tiden stannade i mitt liv, allt blev bara värre och värre
Natten blev bara längre, och saknaden mer och mer.

Plötsligt hör jag din röst, dock bara i mitt hjärta och sinne.
Och jag svarar dig min mamma, om så viskandes ditt namn.

Du brukade låta mig leka i ditt hjärta,
i tryggheten av din kärlek och med din ömma kyssar.

Jag längtar efter jorden du begravdes i, att känna den mellan mina fingrar.
Att känna, om än bara dammet av det du lämnade.

Jag kan bara inte glömma, glömma dina ögon min mamma.
Jag kan bara inte glömma ditt leende :(

Om jag kunde beskriva för er, smärtan jag har när jag tänker på mamma, skulle ni vara totalt häpna, över att man kan känna en sådan smärta.

Det slog mig, det var tre år sen mamma gick bort, denna djävla dag. 3 år. Kan tiden verkligen ha gått så fort, från den dagen jag såg henne för sista gången, då jag kände hennes andedräkt som smekte min kind.
Det känns som igår, då jag fick se henne le då hon höll om mig med sina underbara armar och sa ”Jag har saknat dig tico”. Tico är något mamma bara kallade mig och ni kan inte ana vad jag saknar att höra det igen. Eller åtminstående se henne, känna hennes lukt eller hennes underbara läppar mot min kind.

Jag saknar tiden då jag kunde krama henne och säga att jag älskade henne, när jag såg hennes ögon lysa av stolthet över mig. När hon gav mig ”mammapussar” så tog hon först ett djupt andetag för att inandas min lukt innan hon till slut gav ifrån sig den underbaraste puss.

Jag kan med lätthet säga att jag kan bara önska mig en kvinna som min mamma till fru, en sån hängiven fru, mamma och kvinna kan man nog inte hitta.

Mamma förstår ni hade ett hjärta av guld, om hon fick t ex en chokladkaka, så sparade hon den tills hon kom hem för att dela den på fem, till oss bröder, pappa och hon själv. Förstår ni då hur hon tänkte på alla andra, men aldrig på henne

På hennes dödsbädd kommer jag aldrig glömma hennes rädsla, det var inte för döden hon var rädd utan det var för alla människor hon lämnar. Vem ska ta hand om dittan och dattan, ”Vem ska hjälpa min mostrar som är så gamla” och så vidare. Det var för alla andra hon oroa sig, men aldrig för sig själv.

Jag saknar henne, jag saknar henne så mycket att mina tårar formas av blod. Det gör så ont i min själ när jag ser andra människor krama sina mödrar, eller ännu värre vara elaka mot dem. Då inser jag vad jag förlorat, min älskade mamma som skulle kunna gå igenom helvete för min skull.

Mamma var en kvinna som blev sårad direkt av sina nära och kära. T ex om jag sa ”Men jag vill inte prata med dig”, en så ”enkel” grej gjorde ont i henne. Men om någon sa ett ord om hennes barn eller make, då fick man se lejonninan i sig.

Idag gick jag ut i regnet, och tittade upp i skyn och sjöng för henne. Det finns nämligen en låt som jag brukade sjunga när jag hade gjort något dumt. Låten är en sång som barn sjunger på sin mammas födelsedag.

Den går ungefär så här (exakt översättning går inte då vissa ord inte finns på svenska):

”På din födelsedag mamma, födelsedagarnas födelsedaaaaaag…” ”Även om på natten, vi är elaka eller buuusiga, snälla förlååååt oss, vi är fortfarande smååååå”

”Vi älskar dig bara mer mamma kärleken blir bara större, för du är vår mamma och du är hela världen.. ”

Så jag gick ut och jag sjöng den men jag visste inte om det var tårar eller regn som gick för min kind, för jag slutade känna, jag slutade andas.

När mamma gick bort, så var min morbror och min pappa vid hennes sida.. Sekunderna innan tittade hon mot min pappa, viskade ”Jag älskar er” och öppnade sina armar, för att sen falla ihop och dö.

Men vet ni vad som verkligen verkligen verkligen får mig att tappa andan? Att inte kunna andas då tårarna tar över?

Mamma hade nämligen väääldigt dåliga och gula tänder. Detta pg a att hon rökt sen hon va 14 år (och hon blev 49 år, ironiskt nog var det just det som orsakade hennes död), så någon vecka innan hon fick reda på att hon hade cancer så b etalade pappa en full tandläkaroperation så hon fick porslinständer.

För er som inte vet, så bodde jag på Irland under den tiden, så jag hade inte sett mamma på ca 1 år, innan vi fick reda på att hon hade cancer. Så första besöket blev på sjukhuset.
Hon log väldigt mycket och det förstod jag mig inte på, varför ler man när man ska dö? Hon log hela tiden. Efter några dagar fick hon nog och sa ”Ser du inte?? Ser du inte ??” och så log hon ännu mer som bara mamma kan.

Hur ska jag kunna se när mina ögon var täckta av sorg? Men jag såg, hennes tänder var kritvita och när jag såg det så sa ja ”Ja mamma, ditt underbara leende”. Och så kramade jag henne. Jag kramade henne och med min kram sa jag 1000 ord. Jag sa 1000ggr förlåt för alla gånger jag sårat henne och 1000 mer att jag älskar henne. Och jag tror hon kände det när jag kramade henne.

Du är den vackraste kvinnan som gått på denna gjord mamma.

Och skulle jag kunna, skulle du få dem resterande år jag har kvar så du får leva, och jag får dö. För världen förtjänar att ha dig kvar.

Jag saknar dig.

Cubix gjorde en riktigt fin bild på en av valparna =) Så tack för den, Cubixen!

Dem senaste dagarna när jag åkt bil har jag kollat extra noga på barn. Barnen som cyklar, ett annat barn som visar sin kompis lite karatemoves, några flickor som hoppade hage etcetera etcetera. Kommer ni ihåg den tiden? Då allting var så beskymerslöst? Då det enda som man hade i tankarna var när man fick gå ut för att leka.

Vilken otrolig glädje man hade, när precis allting kunde vara roligt. Vi växer upp till att intelligenta och mogna, men det känns som att vi tappar oss själva någonstans på vägen. Var är den glädje man fick bara genom att springa över en åker eller hoppa i en pöl? Nu oroar man sig för lukten, och ursh skorna blir smutsiga och kläderna. Men som ung hoppade man, herregud jag t om simmade i pölar (allts om fattades var en syrgastub).

Nu menar jag allvar när jag säger detta, men ser ni något barn, titta på dem, beundra och så kommer ni att förstå vad jag menar. OBS! Titta inte för länge då anmäls ni kanske för pedofili hahaha..

Men seriöst nu hur underbart är det inte? Deras äkta genuina glädje, deras skuttande och ivriga skratt. Det tappas verkligen på vägen, men det värsta av allt är att vi tappar bort det pg a all stress, teknologi och allt som gör oss konstiga.

För att förklara vad jag menar: Igår spelade jag och min vän minigolf. Han tyckte att vi skulle köra samtidigt för att det ska gå snabbt. Men va?! Stressa? Kan vi inte slappna av? Nej tyckte han, det ska gå fort.
Efter golfen gick vi på mcdonalds och det tog inte ens 10 minuter och han höll på få fnatt bara för att det tog tid.

Så förutom att barnet inom oss försvinner, tar stressen sakta över. Inte springer vi och leker, inte har vi detta härliga skratt som kommer från hjärtat längre. Väldigt sällan är det så. Varför? För att allting ska handla om stress, allting ska göras och fixas. Det finns inte tid att ”spela”  , att leka och vara människa. Nej, nu krävs för det att allting ska göras fort.

Så idag bestämde jg mig för att bryta denna trend. Vad gjorde jag? Jag köpte en stor studsmatta! Och så hoppade jag och hade mig och tänkte göra några volter. Men då påmindes jag, det är inte bara stressen som tar över. Kroppen åldrades visst också. När jag var liten var gjorde jag piruetter och dansade som en svan i luften. Idag såg jag ut som tomten som försöker hoppa men RAMLAR i luften. Hur fan kan man ramla i luften? Ja inte vet jag, jag gjorde det i alla fall.
Men nu djävlar, barnet i mig ska komma tillbaka. Ska sluta vara så allvarlig, så seriös och stressad. Jag ska njuta av livet, skratta och må väl. Jag är ett barn. Och vet du vad? I like it!

Jag hatar rock och allt vad som har med rock att göra med vissa undantag. Finns vissa rock ballader som är riktigt bra. I övrigt hatar jag verkligen metal/rock etc etc.

Ändå gick jag och köpte mig Guitar Hero – WorldTour och jag håller på bli galen. Elin har eggat gitarren, jag har försökt egga trummorna, Malin har eggat allt inklusive micen och Jessica eggar gitarren.

Elin och Malin gillar jag att spela med för vi väljer nästan samma låtar och det är ”sköna” som ”Beait it – Michael Jacksson”, ”Eye of the tiger – Europe”, ”Hotel California – Eagles” osv osv. Men Jessika är en inbiten metal/heavy som just nu spelar bakom mig och jag kan säga att IPREN har aldrig varit så lockande som just nu =)

Nu ska vi även försöka lira lite Metallica GH (Den nya), men även detta bävar jag inför *gråter*

Senaste tiden har en passion för fotografi väckts inom mig. Så jag började fotografera med olika vinklar och ha mig. Nu vet jag inte rikitgt om det är min excellens som fotograf som spelar in, eller om det vara råkar vara så att valparna är supersöta, varav bilderna blir så bra… Hur det än är, här kommer mina favoriter. På två dagar togs över 1000bilder på valparna. Och eftersom så få blev så perfekta så antar jag att procentuellt så suger jag hårt.

Vilken helt underbar dag det har varit idag. Nog för att det har regnat och varit soligt, men ändå!

Mycket blev gjort, imorgon får man besök och på måndag kommer Rebo från Umeå och hälsar på sen drar vi till Liseberg och lever livet lite =).

Har dessutom kommit på ett nytt trick. Ska bara hitta någon som kan filma och någon jag kan framföra det för. För att tricket i sig måste framföras, och kan inte göras kamera + mig. Glömde ju nämna att jag och Jessika var på Kristineskit och inhandlade lite tyger, så snart ska chasey få en garderob med massa snygga tröjor =)

Jag köpte även bilbälten som Jessika ska göra lite selar/halsband/koppel av, så kommer det väl fler idéer så småningom =) Jag har massa i huvudet just nu så vi får se vad jag kommer fram till =)
Go me and go Jessika =)

Sen orkar jag inte mer, fan detta va jobbigt att filma och göra saker. Mina trick går ut på att göra det på folk. Har inga ”gör i kamera trick”. Så jag ska ta en sväng på stan någon dag och göra lite, så får ni följa med =)