Jag har ca 40 besökare/dagen som hälsar på, alltid lika trevligt. Men jag får ofta höra att jag skriver så långt och att man inte orkar läsa mina inlägg. Dem flesta bloggar jag har stött på skriver några rader om aktuella händelser. T e x ”Nu åt jag en morot”. 10 minuter efter ”Nu är moroten uppäten”.

Jag är inte typen som gillar att bara skriva för att skriva. Jag skapade denna blogg för att jag ville skriva av mig, och kanske skapa en debatt med andra människor, därför skriver jag ofta om saker som har med mina åsikter och värderingar att göra, och sällan ”Idag såg jag en fluga”-inlägg.

Så jag får ta mig en funderare angående detta. Skriva bara för att skriva, eller skriva ordentligt ? :)

Hur gammal var du första gången du lät den ljuva, milda och härliga spritsmaken svalka dina törstande smaklökar? 15? 11? 10? 9?

Nu kanske du tänker ”Vadå 10 år?”.

Dagens inlägg handlar om alkoholismen i Sverige, om folks sätt att se på alkohol som är världens största och mest välkända drog. Nu har jag ingen statistik på detta inlägg så med andra ord så grundar jag allt det jag kommer att skriva på erfarenhet, på sånt jag har upplevt , sett och hört. Det behöver alltså inte stämma helt.

På min tid, då jag var ungdom (Låter som jag är din farfarsfar), då jag gick i 7:an, var alkohol fortfarande ett litet mysterium för mig. Kanske levde jag i en skyddad bubbla där jag inte utsattes så mycket för vad som pågick runtomrking, men jag var också något av en ensamvarg. Pallade inte med alla töntiga yngre människor, deras ”tuffhet” när dem rökte/drack så jag var aldrig involverad i den världen.

Hemma hos oss hade vi en bar i bokhyllan fylld med allt från Congac, Whiskey, Baileys, Vodka och massa andra likörer/viner. Mina föräldrar är inte människor som dricker och definitivt inte super men man har det om man t ex firar någonting eller får besök och någon vill ha något att dricka. Så flaskorna stod i flera år i den där baren, dem flesta oöppnade.

Förutom Baileysen, den brukade jag dricka lite ur då och då. Vi snackar alltså att jag brukade hälla lite i korken och dricka upp det, så 1-2 cl kanske det rörde sig om. När mina vänner var på besök blev alla så förvånade över att vi hade en bar och att jag inte snodde något och gick ut och söp. Varför skulle jag? Har som aldrig fattat vitsen.

”Mina föräldrar gömmer sin sprit” sa alla mina vänner. Men varför ska man behöva gömma det? Om man som föräldrer inte har pli på sina barn, om dem inte vet att ett nej är ett nej, då är det något som är galet. Att sen ta den ”lätta” utvägen och gömma, då har man ju inte adresserat rätt problem. Det problem att barnet ska veta att även om det finns framme, är dem inte tillåtna att ta något.

Då, under den tiden var jag barn och resonerade inte som jag resonerar nu, i alla fall inte lika djupt. Men nu när jag har blivit 25 år gammal så funderar jag mycket på vart Sverige egentligen är på väg? Som med dem flesta av mina inlägg kommer jag att göra jämförelser mellan mitt land, Libanon och Sverige, mitt andra land.

Anledningen till att jag alltid jämför olika länder är för att visa er skillnaden, inte för att säga att Libanon är bättre än Sverige eller att Sverige är bättre än Libanon, utan bara för att visa er motsatser, hur olika det kan vara.
Vi har även i Libanon självfallet alkoholister, men där är man ”gömd”. Man dricker hemma och går man ut så är man inte lullig med spriten i handen utan ofta märker man inte på att man är full, förutom lukten. Dem beter sig anständigt, inget tafsande, spyande och annat skit.

Ungdomar däremot kan inte dricka som man gör här. Dels för att vi inte har det i vår kultur (Jag är kristen, så det har ingenting med religion att göra), dels för att man skulle få 20 liter intryckt i sig om föräldrarna fick reda på det. Vi har noll tolerans, inget djävla daltande som man gör här. Du får inte dricka för du är barn. Punkt. Det finns inte ”ok , smaka” eller ”Men snälla mamma alla andra gör det”.

Medan här i Sverige har vi det tvärtom, redan i unga åldrar, och jag har SETT en 10åring som snott sprit hemifrån dricka. Vad gör föräldrarna? I många fall säger folk följande:

”Hellre att jag vet att mitt barn dricker än att han/hon gör det i smyg”.
”Hellre att jag köper ut åt honom/henne än att det köps HB”
”Ja men vadå? Jag kan ju inte hålla koll på mitt barn dygnet runt heller???”

Vad jag blir så paff över är vilka idioter till föräldrar det är. Mina föräldrar kunde upptäcka att jag satt på en strand, eller om jag har suttit på en gräsmatta. Hur vet jag inte, men dem gjorde det. Dem var riktiga föräldrar som höll koll på mig. Inte massa trams att ”vi tror på fri uppfostran”. Det är ett annat ämne jag får ta upp, fri uppfostran alltså men jag håller mig till alkoholen nu.

Om mitt barn är 14 år gammalt och jag vet att det finns en risk att denne börjar dricka då sätter jag stopp innan det händer. Hur? Det finns 10000 sätt. Man är alldeles för lallig i Sverige med sina barn. Man tillåter för mycket och ger  för mycket frihet. Som förälder ska man ta sitt ansvar och se till att dina barn inte är ute och super, dricker, snor, begår brott eller annat. Det finns tusentals sätt att hålla koll på sina barn, och det måste man!

Varför har vi annars denna alkoholkulturen i samhället? Varför finns det annars små barn i åldrarna 12-15 som super sig hejdlöst fulla och föräldrarna blir inte särskilt arga, eller så blir dem det men inga konsekvenser ges? Hur kommer det sig att på valborg så super 8/10 svenskar?? Det är inte normalt! Och framförallt så är det inte ett dugg hälsosamt.

Under dessa år jag har levt har jag hört av ungdomar ett flertal olika orsaker till varför dem dricker. Den främsta orsaken som alla vet, även om dem flesta av er förtränger det, är att man får bättre självförtroende, man vågar mer och man har kul.

Men som jag nämnde någonstans förrut, då addresserar man fel problem. Om alkohol gör mig glad, då är det något som är fel som jag borde rannsaka med mig själv. Om alkohol ger mig ego boost eller självförtroendes boost, då ska jag ju också ta en titt på mig själv och se, varför och vad får mig att ha så dåligt självförtroende? Varför måste jag dricka för att ha kul och njuta av livet? Då är ju någonting fel och då måste man ta tag i detta.

Sen får man ju höra det klassiska ”Det är ju gott med öl” eller ”gott med sprit”. Jag älskar pepsi, sagt och juice. Ser ni mig dricka det i litervis? Jag älskar chokladpudding, ser ni mig äta mer än 15 portioner? (Ja jag vet, jag åt en gång ett familjepack, och jag kan lova att då var toaletten upptagen i någon dag), Vad jag menar är att bara för att det är gott (Vilket är rena rama skitsnacket om varför man dricker, bara en täckmantel), varför inte göra det med måtta?

Ingenting i livet är bra med överdrift, utan måttligt är bra. Visst, vill du ta en öl med boysen eller girlsen? Gör det, men du behöver inte supa. Vi är på väg åt fel håll och föräldrarna borde ju ta sitt ansvar. Men samtidigt, hur kan man kräva ansvar av föräldrar som själva varit så och då dem flesta anser att det är okey?

Kolla på mig, jag drack första gången när jag var 18 år gammal. Inte fan har jag haft tråkigt i mitt liv? Jag är kickass i självfötroende, jag har askul och gör min egen vardag. Jag behöver inte tillsatser som ska göra mig pigg och glad och våghalsad. Behöver jag det, då har det gått riktigt fel i mitt liv.

Så till alla er där ute som super, vad är era orsaker? Ge mig snälla en riktigt bra orsak och be mig hålla käften. Tills dess, är ni hela djävla högen en grupp alkoholiserade grisar.
Jo en till sak, för er som menar på att alkoholism är en sjukdom och ska ge mig en lektion i vad det är, så vet jag precis och mycket väl vad det är, men jag använder det i den benämningen att man dricker mycket. För om ni tar en titt på era vänner, hur många är det inte som super varje helg? Eller rent av lite då och då i veckan? Då är man alkoholist.

Learn to say no! NO!

Jämställdhet in my ass. Det är allt jag har att säga. Tack för mig.

Nej, skämt och sido. Igår hade vi en vän på besök och han tycker att rosa ska vara till tjejer och ”tuffa” grejer till killar. Jag håller totalt med. Den värderingen delar även jag då jag tycker att vissa saker är kvinnliga och andra saker är manliga.

Att köra lastbil tycker jag är manligt och inte för en sekund kvinnligt. Tänker jag på en kvinna som kör lastbil tänker jag på en ful fan som inte kan ta hand om sitt yttre. En rund kvinna som inte behöver ha reservdäck till sin lastbil då hon själv har tillräckligt med bilringar på kroppen. *Elak faktor*

Nej, för er som tror jag har något emot överviktiga. Jag föredrar mulliga tjejer framför smala, så misströsta inte, även ni är fina. Dock har jag den synen, den värderingen och den fördomen att t ex kvinnliga lastbilschaffuörer är manliga, fula och överdrivet feta.

När det gäller färger har jag samma känsla där. Ett nyfött barn ska inte vara klätt i rosa om det är en pojke utan i blått. En nyfödd liten flicka ska vara klädd i rosa.Samma sak med hemmet. Där tycker jag att det är kvinnan som sköter det inre hushållet och mannen som sköter det yttre. Kvinnan som sköter trädgården och mannen som sköter slipningen.

Vi invandrare får ofta höra vilka idioter vi är som trycker ner kvinnan för att vi tycker att hennes plats är t ex i köket. Vad många inte förstår, är t ex som mig, jag har denna värdering dock har jag inte värderingen att kvinnan är lägre eller sämre än mig. Bara att vi är ämnade att göra olika saker. Jag känner redan nu hur era testostorener trycker mot skärmen och ert hat riktas mot mig tjejer, men jag har en fråga.

Varför säger man direkt ”Oh, du trycker ner kvinnan för att hon ska vara i köket”. Varför är det ingen som säger ”Oh, du trycker ner mannen för det är han som ska jobba?” eller ”Vadå han som ska slipa!? Han ska sitta ute i trädgården och ta hand om sina rosor och leka Ferdinan”. Varför är det direkt kvinnan som får ljuset på sig?

Så det är fel att kvinnan ska vara i köket, men mannen ska jobba? Jag är fan hellre i köket än jobba om jag får välja. Fine! Gå och jobba och slit så är jag i köket och lagar mat. Det roliga är att trots att jag har dessa värderingar så har jag samtidigt en acceptans till olikheter/likheter. Blommor, växter och trädgård är ju en av mina favorit sysslor. Gillar att plantera, få färg, ta hand om mina blommor etc. Älskar att laga mat, har inget emot att diska och allt vad det innebär och bland det roligaste jag vet är att tvätta.

Trots att i mina ögon är det inte manligt.

Som sagt, varför riktas allt ljus mot kvinnan? Att man trycker ner henne? Varför är det ingen där ute som lyser upp oss män? Synd om oss? Vi som måste jobba och slita, vi som måste slipa och måla (om man har mina värderingar dvs) vi som måste dittan och dattan. Men neeeej, det är ju såååå synd om kvinnan för hon trycks ner för att man tycker att hon ska vara här, och han ska vara där. Mannen skiter vi i.

Sen går vi tillbaka till detta med oss invandrare. Svenska kvinnor spottar sig fram mot oss för att tala om deras avsky och vilket idiotiskt sätt vi har att tänka eftersom vi har den åsikten att mannen är mannen och kvinnan är kvinnan.

Men om vi är uppfostrade att det är så hela livet så lär vi oss att det är rätt. Precis som ni är uppfostrade med ”frihet” och tycker att det är rätt. Men många har inte förståelse utan klankar ner på människor direkt. ”Han är arab? Fyfan han är en sån där kvinnoförnedrare, han tycker kvinnor ska vara i köket”… Jupp så är det. Och han tycker mannen ska jobba. Men han behöver inte tycka att kvinnan är mindre värd än mannen.

Min far lärde mig en sak, han sa du ska vara mannen i huset. Men din kvinna ska vara drottningen. Du behandlar henne med mer kärlek och respekt än vad du behandlar dig själv. Men du gör ditt, och hon gör datt. Så är våra kvinnor också upplärda. Dem ser inget fel i att dem t ex är i köket. För vi är uppväxta med det.

Då säger folk ”oh, idioter som är uppväxta med det”. Men precis som allt annat, har olika länder olika värderingar. Det som för mig är rätt, är för dig fel.
Bara för att ta ett exempel. I Sverige, om någon ger dig en lavett (örfil) kan du anmäla dem för misshandel. För oss invandrare är det skrattretande. Här går man runt och säger att man är kränkt och jag vet inte vad. Hos oss är det inte så. Antingen slåss man för fullt och när någon blir skadad = misshandel. Eller så slåss man och går sin väg. Det finns inget ”springa och tala om för fröken” resonemang hos oss.

Vi är uppväxta så, andra annorlunda. Det viktiga är att vi har förståelse och framförallt acceptans för våra olikheter.

Då ska vi se, nu är jag säker på att ni undrar ”Vad tycker Romeo är manligt vs kvinnligt”. Så , håll till godo, för här kommer min top 10 lista på manligt vs kvinnligt.
Var nu noga med att förstå, detta definerar inte en kvinna/man. Utan detta är vad jag skulle associera med dem olika könen om jag hörde/såg.

Vissa saker som jag associerar med kvinnor gör jag själv/använder/tycker blabla.
Ordningen är dessutom slumpad så det är inte numrerat som ”bäst-sämst” eller så.

Kvinnligt

1. Tampong (Nej skojar, eller nej jag skojar inte, men det är väl självfallet) Så jag säger istället: Rosa
2. Blommor
3. Smink
4. Känslor (Gråta för att en hund blir slagen t ex, eller att flugan dog)
5. Barnmorska
6. Dagisfröken
7. Modersinstinkt
8. Långa naglar
9. Emotionell
10. Skaveller

Manligt

1. Motorcykel
2. Bilar
3. Brandman
4. Ryta (När man ryter mot t ex sin hund)
5. Grova Svordomar. KUK / FITTA etc
6. Lastbilschaufför
7. Slagsmål
8. Porr
9. Hår på bröstet
10. Försörjning

Ja, typ?

Eh listorna såg lite knasiga ut, men ni förstår säkert vad jag menar.

Sist vill jag erkänna. Jag är manlig men samtidigt feminin.. *släng kyss*

Superman? Släng dig iväggen, här kommer Ozzy m. kompani. Idag var vi och badade i Axvall eller var det nu ligger. Det var massa vatten där i alla fall och det som egentligen har betydelse.

Ozzy har något i rumpan som gör att han flyger. Tror ni mig inte? Bilderna får bevisa!

Amber och Chasey fick följa med, Elin kom och satt hundvakt (Tack Elin) så jag kunde också åka. Akira fick alltså med bebisar stanna hemma tillsammans med Elin.

När vi väl kom fram till Axvall så sprang Amber direkt i vattnet och Chasey sprang i full fart efter, dock ångrade hon sig =)

Det blev en hel del bilder från idag, närmare 437 stycken men efter jag varken har ork, tid eller lust att sitta och förminska alla bilder, så tog endast 130 stycken ungefär.

KLICKA HÄR FÖR ATT SE ALLA BILDER

Nej jag snackar inte om dig din djävla fjolla om du trodde det, jag snackar om min hund.

Idag kom Jessika förbi och vi hade en heldag ute i solen. Hundarna lekte och jag grillade och åt (själv tyvärr).

Hon kom med sina supercoola designs som hon syr åt hundar och vi pratade lite fram och tillbaka att jag vill ha hennes tjänster i butiken och eventuellt anställa henne eller snarare hennes tjänster.

Till min stora glada förvåning hade hon förälskat sig i Chasey och då gjorde hon vadå?

Jo en supercool och supertuff tröja!

Så tack Jessika för en underbar present.

Nu har jag fått en kaxig bitch (För er som inte vet så kallas en tik på engelska för bitch)

Har ni tänkt på detta underbara fenoment? Nu förtiden så hittar man tjejer höger och vänster som ståtligt titulerar sig Modell. När man sen blir nyfiken och kollar på dessa så kallade modell-bilder så inser man att hon precis som oerhört många andra har åkt till någon amatör fotograf/proffs som vill utöka sin portfolio, tagit några bilder och helt plötsligt är dem modeller.

Är det inte lustigt? Så om en fotograf ta lite bilder på mig med lite poser är jag plötsligt en modell. Det spelar alltså ingen roll om jag är ful och fet eller om jag är smal och ful eller om jag är snygg eller va fan som helst. Jag är alltså en modell. Med diplom? Vilka jobb kan jag stolt säga att jag har gjort?

Varför gör man det? Man kan ju förstå dem som t e x alltid drömt om att bli modell och kan ha potential för detta. Men ”vanliga” människor som tar kort, fine det är inget fel på det, men att sen gå runt och kalla sig modell?

Varför måste man ha så djävla låg självkänsla i Sverige? Varför kan man inte tycka om sig själv och den man är? Måste man prompt ta lite bilder som gör att man ser lite bättre ut som vanligt, och hänga upp sig på dem bilderna som om det vore för livet, bara för att man ska må bra?

Vilket konstigt sätt många har, när dem söker självbekräftelse, när dem söker lite ”good-felling” över det hela. Man kan vara tjock och fet och kraftig och finnig men ändå vara vacker. Varför inte rannsaka sig själv, och bearbeta det som det egentligen handlar om? Ditt låga självförtroende. Inte handlar det om bilder som en okänd människa tar på dig. Bilder säger inget om hur du mår. Om du på 10 av 100 bilder ser bra ut då är det fel. Du ska vara nöjd över dem flesta bilderna.

Du ska vara stolt över dig själv och det sätt du ser ut. Alla vi är inte snygga, alla vi är inte vackra. Man får göra det bästa av situationen. Så kolla igenom er själva som sagt, ta en titt på hur just ni mår, istället för att söka bekräftelse vare sig genom bilder eller som 90% av alla med dåligt självförtroende, genom sex.

Peace out.

Jag gick in efter ett litet tips (tack) att det än en gång var massa diskussioner om ”kamphundar”. Det mesta var samma gamla idioti där folk skrev massa skit, tyvärr.

Men det som chockade mig mest var ingen annan än jubelidioten *KnockOut* med sina otroligt korkade svar. Hon plus 1-2 andra medlemmar höll på fram och tillbaka att bråka om varför man reagerade om folk kallade deras hundar för kamphundar. Om inte nog med det, så höll hon på med en massa påhopp på olika medlemmar och menar på att dem sänkte sig till lågstadienivå! Kissar på mig av skratt.

Denna idiot som själv äger en av våra raser verkar stolt över att hon äger en kamphund. Det är inget hon citat ”räds för” slutcitat tydligen och tycker att det är människor som inte tycker att pitbull eller amstaff är en kamphund är dem som gör det hela värre.

Vi är några stycken här hemma hos mig idag som grillade och hade oss och sen sätter vi oss framför datorn och läser inlägget och vi blev rikligt förbannad på denna hjärnlösa människa. Vi kan förstå att människor som inte har våra raser reagerar/agerar som hon gör. Men en person som själv äger någon av dessa raser?!

Att man går runt och menar att man har en kamphund i kopplet visar bara hur okunniga vissa människor som har våra raser är.

Det är precis såna människor vi vill bekämpa! Istället för att motverka den idiotiska tanke som är spridd bland människor; Att vi har kamphundar (som i folks ögon är hundar som äter upp andra hundar eller dödar människor) så hjälper hon till. Så om hon får en fråga ”Har du en kamphund” så säger hon JA!

Och hon ska vara 25 år. Vissa verkar ha svårt att mogna. Hoppas hon aldrig i sitt liv skaffar en amstaff eller pitbull igen. Så slipper vi andra få mothåll till och med från ”våra egna”. Men vi får klassa henne som outsider!

Konstigt, jag gillar inte att skriva om en person och hänga ut denna , men den här tjejen var verkligen speciell alltså!
Men som vanligt, hon tillhör ju vovve.net haha.

Uppdatering:

Citerar *KnockOut*:

Fler än ni tror, till och med människor som har vovvekonton…

Detta var svar till någon ”Soelsken” som skriver att dem avlades för 150 år sen för kamp men görs knappt längre.
Hon kanske själv har kamp med sina hundar om hon till och med vet människor som har vovvekonton som har det? Jag försökte precis göra en sökning för att se om inte jag kunde hitta något forum med fights i Sverige, men jag kammade hem noll. Ändå verkar hon känna till en hel del?

Snälla någon ta hundarna ifrån henne.

Uppdatering igen

Garvar snart ihjäl mig, tydligen har jag uppvaktat henne genom att ha skrivit i hennes blogg. Det är alltså enligt henne uppvaktande, kanske därför hon verkar så självgod haaaaaaahahaha. ”tjockisen” är jag referrerad till i hennes blogg haahaha. Vad sött!

Uppdatering två, citat Ylva Hedin, på Knockouts blogg: ” Och att han dessutom ägnat så mycket energi o tid på dig är ju värsta kändisstatusen till dig…”
Tack Ylva, då måste jag vara rena hollywood snubben med tanke på att jag har fått 2 och en halvt inlägg dedikerade mig.

Hahaha =) Och för er som vill ha dem andra bloggarna som skrivit om henne kan ju skicka mig ett mail så får ni lite att garva åt.

För övrigt har ju även hennes sambo skrivit att det är skrattretande att jag har bott i Sverige i 20 år (har bott här i 19) och har så dålig svenska. Sen rättar han min stavning. Sen blir jag kallad tjockis. Är det fel att vara tjock eller?

Och hon tycker att min IQ är som en 5 årings? *skrattar*

Sen har hon skrivit att såna som jag borde avlivas. Oj då, vi börjar med hot nu också? Och att jag som har en dotter borde få avelsförbud?
Visst kan man ha krig mellan bloggar, sånt kan vara roligt. Men sänker man sig till den nivån så har man visat världen vad man går för. Men mordhot, tar jag inte lätt på.

Ja, varenda djävel av er som skulle gråta för att ni såg en film där en hund blir misshandlad. Djävla svaga töntar! Jag skiter i om ni citerar mig på era forum eller hos din mamma när du snuttar tutte, men jag är så djävla galet leds på alla dessa överdriva hundälskare.

Dem tror dem är Guds gåva till hunden och deras hund mår skitbra för dem höjer inte rösten: ”Lille vän, snälla bit inte den trevliga mannen igen, ok? Här, köttbulle! mums!”.

Jag älskar mina hundar till döds, men va fan, väx upp med erat äckliga daltande över era äckliga hundar.
OH! Cesar Milan! Han använder el halsband och borde förbjudas! Oh! nanan papa gugga gooo!. VA?! EL halsband använder han när det är kritiskt, och så sitter det en töntig djävla hora (man som kvinna) och gråter och anmäler honom (Ja, cesar milan har blivit anmäld i Sverige för att han MISSHANDLAR sina djur).

Vovve.net forumet är ju typsikt exempel för alla dessa töntar, från Bastarden till andra som försöker leka allvetare och ”hundälskare” som kan döma allt och alla men ingen kan döma dem för dem är gudar.
Det har kommit massvis med exempel genom tiderna där Cesar milan svartmålas, när man säger ”hur kommer det sig att hans teknik fungerar” så blir man påhoppad att det är tv och massa annat. Ändå har vi en tönt till ”hundcoach” som försöker leka ”Cesar Milan wannabe” med i stort sett samma metoder.

Idag skrevs ett inlägg om en liten flicka, 12 år som  hade slagit en hund, (http://www.thesun.co.uk/sol/homepage/news/article2391386.ece) där 400 inlägg har hittils skrivits. Av dessa inlägg kanske 100 skriver ”Gråter! FY vad OND man kan vara!!!!!”.

200 inlägg handlar om att detta barn är psykiskt instabil, att den borde mördas, någon idiot hora skrev att hon borde slås så hon ska gråta blod, en annan idot skrev att hon ska slås medvetslös, en annan att hon ska bli nersparkad som hunde.

Men hallå era djävla satans fjollor, fyfan jag vill ha varje en av er här, slå min dotter så ska ni få se att inte ens djävulen kommer med ett inre svart mörker som kommer att sluka er som jag kommer med. MIN DOTTER era djävla fjollor vill ni döda, för att hon slår en hund?!?!?

Jag tycker det är avskyvärt med all mina värderingar och åsikter att slå för att slå sina djur. Som denna lilla flicka gjorde. Jag rättfärdigar inte för en sekund hennes handlingar. Men alla dessa grova groteska djävla hot (ja hot eftersom många skrev att dem vill göra det ena och det andra. Jag fick ju höra idag: Du bor i Sverige och ska följa svensk lag efter en diskussion om just detta. Men dåså, låt mig ta era djävla svenska lagar och köra upp dem i era arslen, för minst 90% av dessa inlägg kan man anmäla.”.

Sen var det en hel del som kallade henne för psykiskt störd, någon larvig tönt skrev att det är så här mördare börjar. Så helt plötsligt har dessa intelligenta varelser gått från hundälskande människor till psykologoer, som med en video har kunnat analysera, och sedan med deras nyfunna superförmåga och medecinska och psykoterapeutiska kunskap döma henne som psykiskt instabil, en vandrande mörderska som kommer att växa upp och döda dig och mig och din mamma och hennes 4 män som hon knullar vid sidan om din pappa.

Sen har vi ju 99% av alla dessa som tycker att djur och människor är lika värda. Men hyckleri tycker jag. Ok, vi är lika värda, fine vi kör på det, men då undrar jag… Om djur är lika mycket värda är till exempel en igelkott lika mycket värd som en hund? Ett rådjur ? En spindel? Vi dödar spindlar, eller plågar dem. Är inte detta djurplågeri? Varför är det ingen som psykosstämplar dessa människor?

Jag har dödat kaniner, jag har slaktat djur, jag har fan plågat ihjäl människor. Är jag ond? ABSOLUT! Jag har gjort massa saker som gör mig ond och rå. Men vad har en 12 åring hunnit med som slagit en hund? Folk skriker ut och gråter. Va fan gråter ni för ???

Många tycker att jag är väldigt kall, klart som fan jag är kall. Nej förresten, jag är inte kall. Jag är medveten. Jag hatar denna video, den är inte ett dugg rolig och ska jag vara ärlig såg jag inte klart för det kändes i mitt hjärta.

Men är jag härdad? är jag kall? Känslolös? Visst, why not.

Jag kommer från ett land som är fullt med krig, jag har varit flykting när vi kom till Sverige för 20 år sen, min syster dödades i kriget. Sen åkte jag ner när min mor gick bort 2006 när fittlandet Israel bombade Libanon med marken, och vi blv fast i libanon i 7 månader, även denna gång blev jag flykting. Denna gång fick jag dock vara med i vuxen ålder (23) och bära lik, vuxna människor som saknade ögon, barn som saknade halva kroppen. Jag såg mammor gråta blod för deras barn som dött som dem höll i armarna. Barn som miste deras föräldrar.

DET GRÄT JAG ÖVER. Det gjorde ont att se andra människor lida. Men att gråta över en hund som blir sparkad? Ja, det tycker jag är larvigt, tönting och hysteriskt för jag garvade ihjäl mig. Jag tycker såna människor är patetiska.

Förstår jag dem? Klart jag gör, vi i Sverige, eller rättare sagt ni lever i en skyddad bubbla där ingenting händer. Där om man borstar hunden för hårt blir man anmäld för misshandel. Där läraren tar tag i ett barns arm och tar ut det, anmäler föräldrarna läraren. Där en vakt inte vågar ta tag i aggressiva människor för att inte bli dömd för övervåld. Där våldtäktsmän går fria efter några år. Där en man blir kallad på skämt ”usama” och den fittludern till invandrar djäveln anmäler sin svenska kollega för ”rasism” och kräver 150. 000 kr (vilket han också får). JA, sånt är larvigt, daltande och lallande. Sånt är barnsligt och äckligt och patetiskt och skrattretande.

Man lever i en skyddad bubbla som sagt där ingenting får hända. Jag tog tag häromdagen min hund i örat och skrek på henne och en farbror kommer och ifrågasätter varför jag misshandlar min hund. Jag är mer än villig att visa honom vad misshandel är. Dock mot honom och inte min hund. Han är inte min farsa eller morsa som ska komma och uppfostra mig.

Att slå någon en käftsmäll, då springer man direkt ”Ja polisen? JAG BLEV MISSHANDLAD, nu kan jag inte gå ut på kvällarna för jag är rädd! jag anmäler honom och kräver skadestånd för sveda och verk, och sen ramlade jag och fick grus i fickan, så han får också betala min tvätträkning”.

Misshandel av en hund? Hon sparkade på hunden. Misshandel? Nej, misshandel är om man slår hunden så pass illa den får men, att den har riktigt ont. Hon slog hunden, men misshandel för mig är lite grövre.

Som sagt. Töntar hela djävla högen. Ni har inget att jämföra med, som krig och så, jag förstår men vakna era djävla töntar (nej detta är inte endast mot svenskar, utan mot alla svartskallar, mot alla djävla idioter i världen som måste få upp ögonen).

När ni läser i tidningen att 2000 barn dör, tänker ni ”oh stackars barn”. Läser ni att en hund har gått illa gräver ni en grav och vill dö för ni är så sorgsna.

Patetiska svin.

Den hemska dagen

Dag 5, en utmattande, stressig och väldit tung dag. Dag 4 flåsade Akira och hade sig, men jag trodde det berodde på värmen i hagen som jag hade på 24-25 grader så jag sänkte den till 21-23.
Jättebra tänkte jag, nu flåsar hon inte lika mycket längre och försökte för allt i världen få i henne vatten. Dag 4 drack hon trots sitt flåsande.

Sen kommer vi in på Dag 5, där Akira flåsar kraftigt, när hon somnar låter det som hon har ngt i halsen för hon nuffar till riktigt ordentligt vid varje (extremt snabba, hårda) andetag. Hon vägrar dricka, hon går ifrån sina valpar (hon gick till sovrummet och la sig under sängen).

Så blir man självfallet orolig och ringer då ringer jag 3 veterinärer och ingen kan hjälpa mig utan dem ber mig åka till Djursjukhuset i Skara.

Sagt och gjort

Jag ringde dem vid 12 och fick tid på Blåstjärnans djursjukhus kl 13.00. Vi packade alla valpar i en sån där ”plocka ren tvätt i korg” (Inte dem djupa, dem som är avlånga), och tog med alla till veterinären.

Väl där fick Akira en massa beröm för vilken fin hund hon var, inte vaktandes, inte morrandes, ingenting utan hon bara vifta på svansen och hälsade alla välkomna som kom för att titta på henne. Totalt kom 2 sjuksköterskor och en veterinär.

Veterinären brister ut: Oj då! Nu är jag påkissad!

Akira fick sig en dropp och låg där och lät alla valpar snutta så härligt på henne och hennes flämtande och flåsande las ner. Enligt veterinären för att droppen går direkt i blodet så kan den mest livlöse hundenställa sig på benen. Sjuksköterskan som satte i droppet lät först en hel del av droppets innehåll rinna ut på filten som Akira låg på (antagligen för att få bort all luft ur den), men det va som en mini vattenslang som hon lät droppa ner på filten i alla fall till en stor pöl, som inte syntes!

Veterinären kommer sen in och undersöker Akira, tar henne runt magen, även hon berömmer Akira för hennes oerhörda lugn och välvilja (snacka om att vara stolt) och konstaterar att ingenting verkar vara i magen. Blodprover dogs för att se om hon har kalkbrist och även för att se hennes njur/lung värden. Dem var en aning för höga, dock tyckte hon att det var normalt. Hon passade dessutom på att fråga om Ultraljud är på tal för då ser man närmare. Har man redan kommit upp i 4000+ så gör nog inte 700 kr så mycket mer. Så , jag tog med henne till UL där hon undersöktes och där konstaterades det att hon hade lite vätska kvar i livmordern, men även detta kunde vara normalt eftersom hon håller ju på bearbeta det genom hennes flytningar.

AH! Glömde berätta om veterinären, när hon låg där bredvid Akira och undersökte henne ställer hon sig upp och känner hur hela knät/låret är blött! Hon skrattar lite och säger ”Oj då Nu är jag påkissad!!”. Jag skrattade och förklarade att det var sköterskan som hade hällt ut lite dropp =)

VA?! Finns det sjukhus för hundar också?!

Väl inne på akuten med Akira ringer jag pappa och förklarar läget, han säger jaha var är ni då? Jag säger på sjukhuset. Så säger han ”Va? Tar sjukhus emot hundar också?”.. Nej pappa, hon är på djursjukhuset, ett sjukhus för hundar…

Så brister han ut ”VA?! Finns det sjukhus för hundar också??!?” helt häpen över det hela. Det tyckte jag var ganska sött.

Här ligger jag bredvid dem små liven och ser hur dem växer och blir större för varje dag. Det jobbigaste jag har upplevt är inte bristen på sömn, utan oron attnågon ska klämmas ihjäl så ett vaket öga är vad som har krävts nu under dessa dagar. Men så fort första veckan är avklarad, antar jag att det kommer bli lite lättare då valparna är lite större och har mer kraft i sig.

Men jag säger bara djävlar vilken styrka dem har redan nu. För er som inte vet så ligger alla valparna ovanpå varandra när dem snuttar eller sover. Dem bildar en sorts pyramid. Ändå lyckas den längst ner ”lyfta” upp alla och ta sig ut. Är man stark då eller vadå?

Det andra som är facsinerande är att dem låter som mänskliga bebisar när dem gråter efter tutte. Det är helt sjutk men sant! Deras ljud, när dem snuttar, när dem krälar, ja allt är som en mänsklig bebis. Helt underbart =)

En sak jag inte förstår dock!

Kan valpar vara lesbiska? För två av dessa tikar går om och om igen till Akiras mus och snuttar. Visste inte att det fannas mjölk där med *skrattar*. Jätte sött är det i alla fall.

Hagen, vilken underbar idé!

Jag måste säga att jag är rikligt stolt. Jag har valparna tillsammans med mig i hagen,så jag har madrassen precis bredvid, kant i kant med deras filt. Folk säger att man ska ha tidningspapper och sånt. Det har jag inte. Jag har tagit min fina tjocka filt och lagt det under dem så dem får en underbar yta.

När den blir smutsig, vänder jag på den, samtidigt som jag har en redo som är nytvättad. Och så rullar det på. På så sätt har dem alltid ett härligt underlag där dem mjukt kan snutta och sova. När dem blir lite äldre dock så måste ju madrassen ut och då kommer jag inte ha filten eftersom då lär denväga några hundra kilo av deras kiss och bajs =)

Så jag är rätt nöjd, den var perfekt storlek för att rymma mig och Akira med valpar exakt på måttet. Jag kanske ska börja fundera på snickarbranschen?

Men så här i början: Dem är värda mjukhet, lambi style!